tisdag 30 september 2008

Minns ni?

Minns ni när suddgummin doftade gott?

Idag hade pojkarna fått nya suddgummin i skolan (och pennor..sponsrade av en stor bank). Och när O glatt visade mej sitt nya suddgummi, snusade jag automatiskt på det.

Varför gör du alltid sådär mamma?? Undrade han. Vadå? Nå snusar på suddgummina!?

Öh?

Hur skall jag beskriva till min tioåring som är uppväxt i en värld var suddgummin inte får dofta gott eller se ut som något ätbart, att när jag var liten, för sisådär trettio år sen, var suddgummina orsaken till att man ville gå till skolan! Dom var små, färgranna, roliga, och framförallt så doftade dom gudomligt gott!! Mina favoriter var de små kinesiska suddgummina (rektanglar med räfflor på mitten, med ett genomskinligt plast tvärsöver, som var dekorerat med diverse kinesiska teknade figurer eller blommor), som doftade olika beroende på färg, och kostade 10 penni styck i pappersaffären brevid skolan. Mina favoriter var den gula (doftade starkt till citron) och den djupt rosa (doftade underbart parfymigt), och dessa satt man sen och snusade på dagarna i ända. Om de fungerade som suddgummin minns jag inte.....jag minns bara att de skräpade mycket när man använde dem....

Men dethär kan ju inte tioåringen förstå....
Han begriper inte vad en pappersaffär är, eller hur mycket 10 penni är...eller
att nån har velat gå till skolan bara för att få snusa på sina suddgummin....
..när suddgummin idag inte doftar nånting annat än plast.....

måndag 29 september 2008

Typiskt

Som alltid när K är på resa, så faller huset ihop.

Idag lutade sej R mot dimmern (som vi justerar ljuset i vardagsrummet med), och när det sa knax i dimmern, så slocknade alla takljus i vardagsrummet. Har kollat säkringarna, det är inte dem det är fel på.
Det är dethär huset som alltid börjar bråka med mej så fort K har lyft från Helsingfors-Vanda flygfält.....alltid.
Huset är på Ks sida. Helt klart. Så nu sitter vi i mörkret och myser tills afrikaresernären kommer hem och räddar oss.
Hoppas han kommer hem innan höstmörkret PÅRIKTIGT är här.....mörkrädda som vi alla är....
(och till min bil har jag inte ens sagt att K är borta...för då vore fan lös på riktigt....)

Glassmuta

Efter ett stökigt veckoslut (jag var borta nästan hela lördagen, då hade ungarna & K en match =spelgreijor över hela huset, sen packade K inför Sydafrika resan=allt annat ur hans garderob över hela huset, igår pysslade jag till midnatt = pärlor och tänger och annat tillbehör över alla bordsytor) var jag färdig att betala VADSOMHELST för att få komma hem till ett städigt hus idag.
Men sen kom jag på en briljant ide'. Jag mutade mina barn! Om de efter läxorna plockar upp hemma, blir det glasskalas på kvällen. Och oj vad det fungerade bra! Jag kom hem till ett superstädigt hem, och allt det kostade mej var lite vanilj- och jordgubbsglass, kinuski- och lakritssås samt lite nonpareller. Och jag kan glatt och nöjt spendera kvällen över en bra bok istället för att plocka upp kläder. Alla är nöjda och glada!

Vad jag kommer att sakna denhär sortens städare när pojkarna är stora nog att begripa att det kostar lite mera än en liter glass att polera huset.....

..då får jag väl börja muta med bensinpengar till mopeden istället...eller något....för andra städare än mina två mutade barn har jag inte haft och vill jag inte ha heller för den delen...

söndag 28 september 2008

Sköna söndag

Syrran lockade med mej till ett "pyssel-loppis" idag. Superbra ide'! Ca tio damer hade samlat ihop överblivet pysselmaterial (det fanns MASSOR med greijer), och sålde bort det på ett gemensamt loppis idag. Det fanns allt från pysseltidningar, scrapbook-material, till tyger och band, stämplar, pärlor, dockmaterial osv.
Fyndade urhärliga påsar med glaspärlor av alla de former och färger, emaljpärlor, metallsnäckor till smycken, smyckelås samt lina och smyckevaijer, örhängskrokar, röda, vita och gröna trähjärtan som jag ska göra julkort av i år, tio meter rödvitrutigt band plus dubbelsidig tejp (och allt detta kostade endast ca 10 euro!). Och så gav syrrans kompis Taava, som ordnat loppiset, en påse med ca 40 burkar glaspärlor i åt mej!!?! Urhärligt! Jag blev så himmelens glad! Nu har jag suttit och trätt pärlor hela eftermiddagen :o))

Ha en skön söndag allihop...jag ska fortsätta med mina pärlor nu...
(Tog foton med mobilen av mina fynd, men dom kommer upp först när K är tillbaka från Sydafrika....mao nångång....)

kram P

lördag 27 september 2008

Det ringer på dörren...

Och dom står där....Noa och Kia, grannarnas småflickor.
"Meillä on sulle yllätys, laita silmät kii!"
Och så kräver dom att jag blundar och följer deras instruktioner....och jag lyder.
Dom för mej över gården, hållande mej i händerna och lugnande mej att ingenting illa händer....

Och så ....VOILA!!!Får jag titta....

Världens största lövhög...(ca 1.5 m hög..)DETTA var supercool och en jätteöveraskning för mej....Vilken FIN lövhög ungarna hade fått till stånd!!!

WOW!!!?!! Det finns fortarande barn in denna värld som tycker att detta är fint och en överraskning? Jag är jätteglad och nöjd. Än finns det hopp!! Än finns det barn som är barn!! Barn som tycker att en superfin lövhög är en sak att var stolt över!?
Vad glad jag blev!...av en lövhög....


kram P

Dagen D



Hela året har pojkarna väntat på denhär dagen. Dagen D då Season Ending Bowl ska spelas. Då spelar juniorerna mot deras föräldrar. Idag var den dagen.
(Själv lyckades jag slippa den offentliga slakten genom att jobba idag..vi hade målartalko på jobbet.....ynkrygg som jag är...nästa år kanske jag spelar....KANSKE....)
Junnuna vann 12-8 och nu är alla pappor (och en mamma) antagligen ganska ömma i kroppen.
K upptäcker hela tiden nya blåmärken som dyker upp, samt han misstänker att han kan ha brytit ett revben. Inte så bra med tanke på att han om några timmar ska flyga till Sydafrika.....
Men ungarna är stolta som tuppar. Dom vann farsan! Och nu blir det berlinermunk-belöning....fast de munkarna köper inte pappa, för han har redan börjat planera strategier i hur nästa års match ska vinnas.

torsdag 25 september 2008

Juntti-Einari



K kommer ALDRIG att få lov att döpa våra djur. Vår nuvarande katt heter Carlo. Carlo Katt. (På finska heter han Carlo Kolli= Carlo hankatt, på italienska heter han Carlo Gatto). Jag tycker att det är ett fint namn och jag tror att Carlo tycker det också.

Han är döpt efter Carlo Riva, snubben som designade vår båt. Jep...
Vi käbblades om att skaffa katt. K sa att den dagen han har en Riva, får jag en katt. Han bär på en ensinnig åsikt om att katter ska alla bo på landet och få gå i det fria och leva på möss och solsken.
Tackolov hittade han en Riva (=vår båt, en gammal italiensk träbåt), och så fick han svälja stoltheten och åsikterna om fria glada katter på landsbygden, vi fick en katt trots att vi bor i stan.
Jag tyckte det var lustigt att en jäkla båt bestämde över när jag fick min katt, så jag döpte katten efter båtens planerare, signore Carlo Riva.
Och därför heter Carlo som han gör....fast idag blev K fast för att kalla honom Juntti-Einari Karvanaama.......och den förbannade katten lystrade.

K får aldrig namnge något av våra djur...ever...

tisdag 23 september 2008

K

K har tappat bort nästan alla bilder som finns på min dator (fnys för dataingengörer som intetgör datorer...), och i helgen försvinner han till Sydafrika på obestämd tid, så härmed meddelas officiellt att bloggen för ett tag framöver är bildfri och att det inte är mitt fel....

(fast när jag sitter här och blickar tillbaka i bloggen så inser jag att JAG har varit lat med att ta bilder till bloggen tidigare också, så helt och hållet är ju felet inte hans att bilderna uteblir....men lite smisk ska han få i alla fall för nu kan jag ju inte bildblogga fast jag skulle vilja....om jag skulle vilja ...eller något åt det hållet.....suck...)

En bra morgon

R's definition av en bra morgon:

Det är när man genast hittar strumpor som är par!

Jaaha...och här trodde jag att svaret skulle bli mera lyriskt, morgonmänska som jag är, något i stil med att en bra morgon är en framdukad frukost, vakna till solsken, en lördagmorgon....men nej, hans dag är räddad om han hittar några rena strumpor som rentav är par med varandra!?!

...stackars barn....jag får väl skärpa mej med strumptvätten lite....

måndag 22 september 2008

Fulaste möbeln i vårt hem....kattens tron



Våra grannar hade en gammal stol. En jättegammal stol som hade en rolig historia med sej. Den hade hamnat hos dem via en gammal excentrisk tant, som på 70-talet plötsligt hade fått något slags skov och omvandlat HELA sitt hem till guldfärgat. Nu satt stolen i ett hörn i deras vardagsrum, och varje gång vi besökte dem, suckade de över hur jävlig stolen ser ut, och jag försökte försiktigt få dem att förstå att tyg kan alltid bytas ut, själva stommen på stolen är hur fin som helst.
För ett tag sen ringde herren i huset mej och meddelade att nu åker stolen ut, vill jag ha den så ska jag komma efter den nu, bums, genast.
Var lite eftertänksam, stolen är förgrymmande stor, och har vi egentligen plats för den, även om jag förstod att detta skulle vara ett roligt projekt att ta itu med.
R löste problemet...han kånkkade hem stolen och meddelade att den ryms framför hans tv, som spelstol. (Och jag har fått lov att försöka fixa till den nästa sommar) Fast den som blev gladast var nog katten. Han har tagit stolen helt till sin egen, sliten och eländig som den är, så är den väldigt kär till Carlo som nöjt sover i den varje dag. Han känner nog sej som en kung i sin fina guldfärgade tron. Skylten fick jag av mina kolleger i somras...innan stolåbäket flyttade in till oss. Den sitter ju perfekt ihop med eländet. (Det står " Om du vill ha husets bästa plats, flytta på katten!" på den)

De fick ge sej

Pojkarna har in i det sista vägrat medge att sommaren är slut och hösten är här.
Igår gav dom sej tillslut. Tältet plockades ihop och hängmattan togs ner.
Fast båten lämnade de vid bryggan ännu. En sista protest mot mammas höststädningsdille. ...båten stannar i sjön tills isarna kommer...för det kanske ännu blir fina seglarväder...

Tror de i alla fall....
(för K och jag har redan hämtat upp seglet till vinterförvaring)

Ha en skön måndag!

lördag 20 september 2008

Lat lördag

Var ute med flickorna igår. Startade med skumppa och antipasti i Mikus och Pammis butik, fortsatte sen till Blak (borde det inte vara Black?!?) där vi dansade ett tag, och drog vi via diverse småställen för att slutligen landa på Apollo där vi dansade till morgonen..
Idag har jag blåsor på fötterna av allt dansande, ont i magmusklerna av allt skrattande, och tomt i plåmssan av allt drickande, men sjutton vad roligt vi hade.
Dethär lever jag länge på....bara jag först överlever denna dag.....

torsdag 18 september 2008

Fast sen lugnade jag mej....

Och tvättade ungarnas blusar, och hängde dem på supertork på stekheta batteriet i badrummet, och steg upp och vände blusarna några gånger mitt i natten så att de nu på morgonen är torra....för katten lyckades rymma av mej på kvällen och jag måste gå upp för att se om han ville in....(det är så jag fungerar när han är ute på vift...jag sover dåligt och patrullerar mellan dörrarna i hopp om att kattfanskapet vill in...)

Så kan det också gå...

Rätt åt mej egentligen.... som jag härjade i går...:o))

Fast nu är alla är nöjda...ungarna har sina favoritblusar på sej på fotot och katten har varit hela natten på äventyr...det är bara jag som är lite trött såhär på morgonkvisten av allt nattspring. Men det ordnade sej.....det brukar det ju göra.

Tur att det är fredag!
Ha en skön dag allihop!

Skolfotografering

Det har varit väldigt klart för alla att ungarna (=båda två) har skolfoto på fredagen.
Senast igår frågade jag ifall det fanns byk jag skulle tvätta....näp...ingen har något som behöver tvättas.....

Idag (kvällen före skolofoto) kommer eländena...

Son nummer ett:


"Mamma, jag vill ha min WESC-collage (vit!!!) på mej till skolfoto imoron...kan vi tvätta den?....
VA!?! Den ser för helvete ut som om den blivit överkörd av en traktor och dumpad i ett dike efter det!?! Kanske kan vi få den ren....eller så inte....Hur i hela världen tänker detta barn!?!! Tror han att jag kan göra mirakel eller??


Sen kommer son nummer två:

"Mamma, har vi foto imoron? Jag vill ha min svarta WESC-collage på....är den ok såhär?"
Och den jävla collagen ser ut som om den skulle ha varit nergrävd i en dynghög i en vecka......och sen har en grävling grävt upp den och burit den till hans garderob....

Nej plutin....du går inte till skolfoto över min döda kropp i dendär blusen....har du nån annan? Inte?
DU VAKAR TILLS BYKMASKINEN PIPAR KLART OCH HÄNGER UPP DIN FÖRBANNADE BLUS PÅ SUPERTORK PÅ BATTERIET OCH SÅ STÖR INGEN MEJ MERA MED BYKÄRENDEN IDAG ELLER JAG EXPLODERAR!!!!!


....och så går jag lugnt och snällt och lägger mej...
och hoppas att mina lockiga monster är snygga och söta på morgondagens skolfoton, i sina rena Wesc-blusar.

Tur att det är skolfoto bara en gång i året.....

söndag 14 september 2008

Stolt mamma



Igår hade 69ers säsongens avslutningsfest före Maple Bowl. Lagets bästa spelare belönades, och mina pojkar tog hem potten!
O fick pokalen som årets bästa försvarare (årets kisimyra mao...liten men ettrig som han är...) och R fick pokalen som årets bästa anfallare.
R fick även MVP-pokalen (most valuable player) som ges till en spelare som de andra i laget röstat fram. MVP-pokalen är en vandringspokal och alla spelare som fått den före honom är nu landslagsspelare. Han har hamnat i fint sällskap och det vet han.
Mitt mammahjärta höll på att spricka av stolthet när han gick fram och tog emot pokalen. Min försiktiga och blyga lilla pojke...ett år efter att ha börjat en sport som jag trodde var den mest osannolika gren i hela världen för honom att välja, står han där med en jättestor MVP-pokal i handen för att laget tycker att han är den viktigaste spelaren i laget. Vad glad jag är att mina kommentarer om "livsfarlig sport för idioter" tystades ner när pojkarna i fjol meddelade att dom tänker börja spela amerikansk fotboll. Mitt tysta och försiktiga barn har fått styrka och självsäkerhet, mitt håsiga barn har fått förnuft och lugn...i alla fall lite....han är i alla fall på rätt väg. Bådas självsäkerhet har vuxit med stora mått under året, för nu har dom hittat något dom är bra på. Denhär grenen har visat sej vara helt rätt för dem, och jag är så glad att min uppfattning om att amerikanska fotbollsspelare alla är iq-befriade skåp som ligger i en hög på planen, har bevisats vara helt felaktig.
Denhär sporten är bra för mina barn. Och det är jag glad för.

R orkade bra, trots att han hade stegring hela kvällen, han var bara så himmelens lycklig över att få vara med.
Matchen var jämn och helt galet spännande, tyvärr förlorade Roosters på övertid, men kvällen var lyckad och jättefin och spelet var jättebra.




Trötta men lyckliga och jättestolta är vi nu, hela familjen.

lördag 13 september 2008

Maple Bowl 2008

Nu ska vi iväg till Maple Bowl 2008, Finlandsmästerskapsmatchen i amerikansk fotboll.
R dimppade i feber igår, och har varit djupt olycklig över att möjligen missa både mästerskapsmatchen och det egna lagets avslutningsfest och prisutdelning som tar plats före den stora matchen på Finnair stadium.
Nu har vi tvingat honom att vila, dricka mycket, och pumpat febernedsättande medicin i honom...och tackolov ser det ut som om han skulle vara feberfri och på benen nu.
Kors i taket.... Han är i alla fall pigg nog att retas med sin lillebror och katten, så jag tror att han börjar vara ok.
Det skulle ha varit så himla tråkigt för honom att missa detta, speciellt som hans sommarcoacher Robert Johnson och Sonte Wong båda spelar i Roosters, ett av lagen som kämpar för pokalen ikväll. Det är ju alltid roligt att heija på nån man känner!

Ha en bra lördag allihop!

Min vän Marion har ordet

Här får min vän Marion hoppa in och gästblogga (för jag tycker hennes svar till förra inlägget är så underhållande så jag lyfter upp det hit... alla här hemma tycker nämligen att hennes beskrivning av mej och min bilhysteri är på pricken lik verkligheten...speciellt detdär med att jag kör för brinnkära livet hela 65 km i timmen...jep....that's me.....)

Marion sa:Freeze!!!!!
Jag ser för mig en liten grå mercedes komma körande på österleden med 10 polisbilar efter sig + 2 helikoptrar ( en av dem yles som sänder rakt i kymppiuutiset, den andra karhukopla). En ljushårig kvinna kör för brinnkära livet(65km i timmen), ser skräckslagen ut och försöker gömma sig bakom sin Burberry -väska, rammar några bilar i den stora hastigheten samtidigt som hon skriker ut genom fönstret"JAG ÄR PÅ VÄG TILL BESIKTNINGSKONTORET, ALLT ÄR ETT MISSFÖRSTÅND OCH DET ÄR MIN MANS FEL, JAG HAR JU INTE ENS KÖRKORT SÅ JAG KAN INTE VARA SKYLDIG TILL DETTA HEMSKA BROTT!!!!!"

fredag 12 september 2008

Fredag

Idag insåg jag till min stora förfäran att jag glömt att besiktiga bilen....det borde ha gjorts förra månaden. (Alla som känner mej vet att jag är extremt noijig med såna saker och vill ha allt i pappersväg i ordning och det ska vara gjort I TID!) Med ett färdigt inövat försvarstal till polisen, som NATURLIGTVIS skulle stanna mej just idag och ta bort mina plåtar då de såg att jag körde omkring i en obesiktigad bil, rusade jag efter jobbet till besiktningskontoret, och till min stora glädje och totala överraskning blev jag inte haffad av polisen och dessutom gick mersun rakt igenom och jag behövde inte i år köra den rakt till Rolle, stadens MB-guru. Jag var så glad så jag nästan kramade besiktningskarlen!
Sen tog vi upp båten.Det var kallt och det blev sent, men nu är Bella tryggt uppe på varvet och man kan pusta ut igen ...tills hon sjösätts nästa vår...
Det har varit en mycket effektiv fredag kan jag säga.

Egentligen var det meningen att jag skulle ha åkt till Pellinge med flickgänget idag, men pga skjutsproblem, båttupptagningar och morgondagens Vaahteramalja-match blev det ändrade planer och jag beslöt mej för att stanna hemma i år.
...fast lite saknar jag Pellinge ändå.....

Antik mamma

Var igår till Stora Varuhuset för att köpa en ny maskara till mej. Lillebror O kom med, och gick nyfiket omkring och kikade på de olika hudvårdsburkarna och frågade vad det var till för. Rynkor, rynkor och rynkor. Han kikade lite på priserna och sen ganska förundrat på mej....134 euro?!? Betalar nån faktiskt 134 euro för en liten burk rynk kräm?? Han var helt förbryllad. Jo vännen, nån betalar faktiskt så mycket för att hålla tidens tand ifrån ansiktet.

Själv kom jag att tänka på en sak som hände i bastun för några år sedan.
Jag hade varit hela veckoslutet på en kurs om antik, och vi satt sen i familjebastu på söndagkvällen och pratade om kursen. Lillebror, som då gick i första klass undrade över själva begreppet antik. Vi försökte förklara saken till honom, och plötsligt sken han upp...Antik! Det är alltså när endel saker blir värdefulla när dom blir gamla...sådär som mamma!

Så jag kan vara helt lugn med mina rynkor...dom är ju bara ett tecken på att jag blivit värdefull!

Ha en bra dag alla!

torsdag 11 september 2008

Tiden flyger iväg


Tycker jag har så bråttom just nu. Tiden bara rusar iväg och jag har en känsla av att inte riktigt hinna med allt som jag borde.
Vaknar om mornarna och är inte riktigt säker på vilken dag det är ens.
Inte så bra. Nu ska jag varva ner och medvetet lugna på takten. Bättre sent än aldrig..

Att tiden flyger iväg i en annan, mycket större bemärkelse, märkte jag idag då jag och tolvåringen gick brevid varandra till parkeringen på Velodromen. Trots att jag hade högklackade stövlar på, fick jag titta uppåt på R när jag pratade till honom!?!
Vi har alltså officiellt stigit in i "lilla mamma"-tiden (och jag är alltså inte nån extremt kortväxt person med mina 164 cm....det är min tolvåring som är snabb i växtsvängarna..).

Suck och snyft.....tiden flyger iväg.....

(på bilden går R brevid sin pappa som är 180 cm...)

tisdag 9 september 2008

Utmattad

Hur kan man vara helt slut redan på tisdagen?
Vet inte, men jag är det...

Skulle ha jobbets grillis idag, men det regnade, så jag rusade till Velodromen och hade jenkkifudiskväll istället.
Nu är vi hemma, våta och kalla (jag våtare och kallare än sönerna som tackolov klätt sej vettigt till övningarna), och efter maten ska vi i bastun och i säng....fast klockan bara är åtta....
...suck vilken vecka det verkar vara....

söndag 7 september 2008

Skördelov



Åkte till landet för skördetalkko. På lördagen tog vi upp oändligt mycket potatis.
Idag på morgonen kom Ammi och hämtade mej och svärmor och vi stack ut i svampskogen.
R blev kvar på gården och plockade hallon medans K och O åkte till jaktföreningens skyttetävling.
Har plockat ca 8 liter trattkantareller, en liter kantareller..nästan, en liter lingon..det fanns hundratals liter i skogen...men jag konsentrerade mej på svamparna...
Och R har plockat tre och ett halvt kilo hallon. Nu är vi hemma igen, och det är mitt inatten...och jag har precis kokat massor med hallonsylt och stekt kantareller till varma smörgåsar. Nu tänker jag trilla i säng....

Tänk vad hösten är rolig!
(bilder upp när vi hittar kameran ur väskorna...)

torsdag 4 september 2008

Doftminne





Jag har ett starkt doftminne.
Jag känner en doft och en vision och en känsla sprider sej mycket starkt i min kropp. Doften av hav för mej till mitt barndomshem där vi bodde vid havet. Doften av nyrostat kaffe för mej tillbaka till tiden då jag väntade R och bodde inne i stan nära ett kafferosteri.
En speciell doft, som jag känner ibland (nåtslags avgaser från fartyg? Vet inte..det luktar som en blandning av nylagd asvalt och avgaser...)för mej bums tillbaka till Liverpool och Mersey.
En varm, fuktig och blommig doft för mej tillbaka till hotellbalkongen i Lissabon och den härliga känslan av att ha fått träffa K som då jobbade en längre tid i Portugal.
En parfym av Salvador Dali kastar mej tillbaka till barnmorskeinstitutet och en nyfödd R (min faster/gudmor hämtade mej parfymen som gåva...hon tyckte att babyn får så mycket gåvor fast mamman gjort det hårda jobbet, så hon hämtade mej lite lyx i fint paket..) Den är härlig att ha....jag tar fram den ibland och lyfter på korken och blundar och luktar...och vips har jag känslan av att ha en nyfödd son i famnen en liten stund igen..... Snacka om minnen på flaska? Minnen av glädje och förbryllelse och rädsla och stolthet och oändlig lycka finns alla i dendär lilla flaskan på min parfymhylla.

Gucci deodoranten jag använder för mej bums tillbaka till Milano, för där köpte jag den första flaskan.
Det är underbart att kunna snusa på en doft och i en bråkdels sekund vara nånstans långtborta.....
Varje morgon är jag en stund i Milano....Jag minns precis hur hotellrummet såg ut, hur dörren lät när den stängdes, hur balkongen såg ut, hur det doftade och lät när man satt på balkongen i den varma Milano-vinter-natten, hur himlen såg ut när man satt där tyst på kvällen och njöt av att bara vara. Hur det lät från restaurangen på andra sidan vår innergård. Hur kaffet i frukost restaurangen smakade...
Vilken tur att jag varje dag hinner till jobbet i tid med tanke på vilken arbetsväg jag avverkar varje gång jag sprayar lite deodorant under armarna!?

Tove och Marion

Mamma Mia inlägget fortsätter att leva ...långt där längre ner....

;o) P

onsdag 3 september 2008

Loppistorka



Har inte på länge hittat nåt på loppiset....rena rama loppistorkan härskar där just nu!?
Borde kanske vidga vyerna och söka fram nya spännande loppisar att besöka, inte bara ty mej till öns välgörenhetsloppis.
Dessa gamla nycklar grävde jag fram ur en "skräplåda". Jättesöta. Har redan fem gamla stora nycklar på väggen i tamburen. Kanske dessa nya får flytta till övre våningen?

Får se.
Hoppas att torkan tar slut snart...livet är så tråkigt utan loppisfynd. Då går man ju till riktiga butiker och shoppar istället och det är både tråkigt och dyrt... :o))
Nä tacka vet jag ett riktigt fint loppis!

måndag 1 september 2008

Idag blev jag jätteglad!



Måndagar är inte mina bästa dagar. Går på halvmaskin och tycker allt känns lite segt. Så även idag ...(speciellt trögt kanske tackvare fullspäckade helgen med både kräftskiva och husbolagets 30-årsfest bakom oss). Men så kom min söta kollega Tove, med en liten gåva hon hittat i Ekenäs. En urgullig liten metallburk för knappar till mitt sybord. Och inne i burken hade hon redan placerat den första knappen, en "vänknapp", en liten röd knapp i form av ett hjärta! Jag blev så jätteglad! Sen var dagen inte alls seg och skruttig längre. Nej för nu gick jag omkring med en liten skatt skramlande i fickan. En skatt som gjorde mej så glad hela dagen.
I mitten på bilden,bland alla mina knappar, lyser min vänknapp, den röda hjärtknappen, där i min fina nya knappburk!

TUSEN TACK TOVE!

Kram P

Nu ska jag iväg och daltta lite med lillebror O som åkt på höstens första spysjuka...stackarn.