En ny matta blir ett helt nytt kök.......

Köpte två nya mattor igår. Helvita, fina, klassiska vävstolsmattor. Den ena kommer till vardagsrummet, den andra till köket.
När jag tagit bort den gamla mattan, tvättat golvet och satt den nya mattan på plats, föreslog K (som ALDRIG beblandar sej med min inredning av lilla huset vid havet....) att vi skulle prova på att vända på bordet i matutrymmet. VA!?! Är du gaaaaalen? Det kommer aldrig att funka för att......öh.........ja.....för att.........?!

Nå låt gå. Vi svängde borde som K ville ha det. På det villkoret att bordet svängs tillbaka BUMS om det inte fungerar i sitt nya läge.
Sagt och gjort. Bordet svängdes.

Och så mycket mera plats det blev i köket??????

Jag använde hela kvällen till att kånka omkring möbler och tillbehör från andra rum i huset för att möblera och rumstera i mina nya utrymmen. Och det blev jättefint!
I alla fall tillsvidare....
Katten som varit på rymmen när vi började med cirkusen kom in när allt var klart, stannade förstenad vid köksdörren och glodde på köksbordet på "fel plats", rusade sen för att kolla att hans matskål var på rätt plats, för att därefter genast kontrollera att sandlådan var på sin rätta plats under trappan. Sen suckade han djupt av lättnad och blängde en varnande blick mot mej.
Vissa saker får man ändra på, andra är för heliga för att röra.

Jag är helt av samma åsikt. Alla ska få ha sin matskål och kisilåda ifred. Bäst att nån säger det till pappa också........

Jag är nu förtio hjärtan gammal!

När jag fyllde förtio fick jag ett halsband av mina föräldrar som min mamma gjort till mej.
Ett underbart vackert halsband.
Med förtio ihoplödda silverhjärtan, vart och ett av hjärtanen skilt smidda av min mamma, ett för varje år som jag varit deras dotter.

Det är med stolthet jag bär detta halsband...och därmed även mina år kring halsen!
Det är inte så illa att vara förtio trots allt....

<3

..What happens in Rome....

Stays in Rome. Åker man hit för att fylla förtio, är man naturligtvis trettionio när man kommer hem till Finland....

För länge länge länge sen sade jag till K att jag vill fylla förtio i Rom.
Jag vill fylla förtio i Rom, sittandes på en balkong med ett glas rött vin och bara vara för mej själv.

Jag är i Rom.

I morgon fyller jag förtio. På en balkong med ett glas rött vin i handen.
Tillsammans med K.

Ibland är mitt liv riktigt trevligt.

Igelkottsmetro

Min mormor och morfar hade halvtama igelkottar.
Varje kväll klockan åtta kom dom för att äta. Igelkottarna alltså.
Min syster och jag brukade stå i mommos och mofis sovrumsfönster helt tyst och stilla och vänta på att dom små taggbollarna skulle komma springande bakom bastuknutarna.
För att kråkorna inte skulle komma och nappa igelkottarnas mat, byggde min morfar en "igelkottsmetro". Den såg ut som en trätunnel där igelkottarnas mat lades i mitten av tunneln. Och maten....det var inte vad som helst det inte :)
För min morfar åkte några gånger i veckan in till torget för att handla färsk strömming till igelkottarna, och varje kväll stod min mormor och stekte två stora plättar till igelkottarna till efterrätt.....för det visste hon att dom tyckte om.
Min mommos och mofis gourmetigelkottar <3

Flyttdags

En av mina absolut närmaste och käraste vänner, Miku, flyttade igår.
Idag har jag och lillebror tillbringat dagen in deras nya underbara hem. Miku och jag har packat upp triljoner koppar och kannor och porslin av diverse olika slag. Hon har så mycket kärl att hon gladeligen kunde öppna en restaurang med femtio kundplatser utan att behöva köpa en endaste en kopp till!
Flyttgubbarna hade rullat med ögonen och skrattande suckat högt åt alla hennes kärl.....söta som dom var hade dom tillochmed flyttat hennes stenar (= about 25 kilo runda stenar som hon samlat på sej från diverse kobbar i yttre skärgården.....jättevackra!)..dom låg alla snyggt kippade under ett äppelträd i nya trädgården....där min K stod och smygfnissade åt hennes stendille. Helt glömmandes att hans egen mamma är värsta sortens stenfreak...hon har till och med krävt att man åker med bil ut i svampskogen för att hämta hem en "fin sten som ser ut som en tomte!" :D

Alec och O njöt av den vackra oktoberdagen och tillbringade mestadelen av dagen i poolen och i bastun........flyttlådorna visade sej vara utmärkta båtar.....

Update

När jag slog igen locket på min förra läppäre och beslöt mej för att sluta blogga, satt jag på en plats i mitt liv där många saker kändes tyngande, där jag rusade fram i vardagen utan att egentligen hinna greppa något ordentligt, där jag kände att inget jag gjorde blev gjort ordentligt, och att gå med ständigt dåligt samvete är inte roligt, speciellt då det handlar om något du själv valt att göra. I mitt fall många saker. Bloggandet kändes som en plikt, och när jag gick med skuldkänslor för att jag inte skrev, samtidigt som jag hade en skitdator som krånglade ständigt, upplevde jag att jag inte längre hade något att ge, och kastade in handduken.

Nu känns det annorlunda. Jag har beslutat mej för att återvända hit och försiktigt blåsa liv i mammas lilla gömställe igen, UTAN att ställa några krav på mej själv angående hur ofta jag behöver uppdatera. Jag har beslutat att göra detta för mej själv, och om nån orkar och vill läsa vad jag skriver, då är det bara ett roligt pluss i protokollet som jag uppskattar högt.

Mitt liv är fortfarande lika fartfyllt, om än kanske mera. Men i och med att vi vant oss vid farten, att barnen blivit större och mer ansvarstagande, samtidigt som jag vuxit in i min "nya" roll som verksamhetschef i jenkkifudislaget, så tycker jag att saker och ting börjat flyta på av egen tyngd.

K reser igen. Precis som innan. Det gör inget. Han gör sitt bästa för att vi ska ha det bra och vi är vana vid en resande pappa. Nu är han andra veckan i Milano (han kom hem till helgen för att ta upp båten och se pojkarnas matcher i Kouvola). På natten mellan fredag och lördag kommer han hem för att vara med om turneringen vi själva ordnar. Han packar kappsäcken med till Velodromen, för direkt efter turneringen hoppar han på en taxi till flygfältet och försvinner till Kina för några veckor. Vi är lyckliga att han är här och ser spelen på lördagen!

Pojkarna växer och mår bra. R är numera längre än sin pappa, en stilig yngling som trivs med sitt nya liv som högstadie-elev och lever för att spela amerikansk fotboll och spela gitarr.

O är också stora karlen redan. Även han spelar fortfarande jefu med stor passion och kommer att bli en fantastisk spelare som stor. O är i den härliga åldern, 11, då man ibland fortfarande kan vara liten pojke och ligga skavarumpa med mamma på soffan och bara se på tv och kramas. <3

...och sist och minst men definitivt inte oviktigast....Carlo. Lever och mår bra.
Värsta fienden Seppo finns inte mer, han blev högaktningsfulla 15 år gammal. Jag tror att Carlo har lite småtråkigt ibland och saknar revirstriderna dem emellan...
Carlo går ute på nätterna, och har blivit byns största musfångare. De flesta grannar har fått vänja sej vid att stiga över döda möss på sina trappor när dom på morgonen far till jobbet, för vår Carlo, han delar frikostigt med sej av sin nattliga fångst :D

Mitt liv idag....

Detta är vad jag gjort sedan jag lade bloggen på is :) Det är jag som är blondinen som är lagledare med Cameron Coffey och omplåstrare med Mambo... :)