måndag 28 april 2008

Tassen i paket

Fingret blev inte bättre, så idag fick jag snällt ta mej till doktorn och fick veta att jag söndrat ledbandet på långfingret. Piss också.
Nu måste jag stryka och packa inför resan med en hand.
Jag skiter i att stryka...kanske jag tillochmed skiter i att packa också....
vad behöver vi egentligen med? Pass och tandborste...det kan var och en sätta i sin egen ficka och sen är vi klara för avresa....

lördag 26 april 2008

Skivreleaseparty!

Julia och Mallu! Boka 31.5 ledigt för er och era bisar....
för då ska vi ut o roiva på WBs skivpubliceringsfest!

puss p

Fingret ur funktion

Mitt högra långfinger är dubbelt så tjockt som mitt vänstra....

inte så bra alls...

Amerikansk fotboll är farligt.

fredag 25 april 2008

Och sen vänder vinden följande dag

Jag kör hem från jobbet. Jag suckar redan på vägen. Tungt.
Hemma väntar kaoset. Huset är upp och ner och före jag hinner ta skorna av mej har världskrig brytit ut..

Jag tassar sakta fram till dörren.
Inget hörs. Min puls ökar.
Jag öppnar tyst dörren.
Inget hörs. Min puls ökar ännu mer...detta bådar inte gott....
Jag smyger tyst in.
Inget hörs.....min puls skenar....något hemskt har hänt...såhär tyst är det aldrig hos oss!!
Jag stiger in i tamburen, min puls når hjärtattacksfrekvenser och jag har nästan slutat andas..

Jag döööööör nästan....

R möter mej i tamburen, leende som nådendals sol.
"Jag har städat! Jag ville överraska dej och jag har städat hela nedre våningen!": säger pubertetsmonstret och ler som om han vunnit fem miljoner på lotto.
Han är så glad och nöjd med sej själv att hela hans närvaro lyser upp nedre våningen.
Jag är så glad att jag nästan gråter.
Min baby, min svettluktande, kalvaktiga lilla baby, han som tror att hela världen är emot honom, mitt klumpiga pubertetsmonster, har gjort sin mamma gråtigt glad.
Han har städat! Helt själv! Frivilligt!

Jag blev så glad över hans tilltag att jag lovar att jag skall gå ut och bollträna med honom.Jep...Jenkkifudis, han som tränas till att bli Quarterback och jag..hans mamma...vi ska träna!
.....och nu kom jag just hem med stukat långfinger. Det var värt det. Definitivt!
Min unge är bäst på att göra mej glad...trots att det gör lite ont ibland...

torsdag 24 april 2008

Hur gör han egentligen?

Mitt pubertetsmonster har varit i farten igen. Jag har suttit här med förbryllad min och följt med hans framfart, och jag är helt förundrad. Han är en naturbegåvning som vandrande katastrof. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller sälja honom till närmaste cirkus?

När jag kom hem såg vardagsrummet ut som Saharas öken pga mängden sand som knastrade på både golv och i soffan. Tonårskatastrofen hade kommit hem, blivit arg på sin lillabror (som enligt sej själv var heeeeelt oskyldig till bråket), varefter krulliga monstret nappat tag i sina sandiga kängor och kastat dom efter lillebror som satt i soffan, vilket resulterade i en lyckad sandspridning över hela vardagsrummet.
När jag luskat ut vad som hänt, och med några kantigt milda ord tvingat sandningsmaskinen att städa upp efter sej, kastade han sej i ilskan, jo bokstavligen kastade han sej på dammsugaren, och lyckades få nån metalldel ,en del som ingen annan någonsin förr ens sett, under tummnageln, och nu blöder han. Han skriker och blöder.....för att han försökte dammsuga och det slutade i blodbad......
Och jag kan bara sitta och se med stora ögon på när allt som kan skita sej, och lite till, verkligen skiter sej där han drar fram.....

Herregud, han är bara 12.... hur ska livet se ut för honom när han PÅRIKTIGT är en tonåring????

....Suck......

onsdag 23 april 2008

Prisonbreak

Carlo älskar att rymma. Han bär på en stark rymmargen som gör att så fort han hör en dörr eller ett fönster öppnas, så rusar han iväg som ett skott och hoppas på att han ska hinna ut innan han blir stoppad. Det är inte en och två gånger som han blivit med huvudet mellan dörren i ett desperat rymningsförsök, stackarn.
Vi trodde att han skulle lugna sej när han blev kastrerad, men nej, han rymmer lika gladeligen som förut....dom glömde nog andra ballen kvar på honom tror vi. Hans stora passion när han rymmer är att sticka raka vägen till Seppos hus, där han antagligen pissar på Seppos trappa och är jättenöjd med sej själv. Seppo är en grannes stora hankatt. Dom är värsta rivalerna och tävlar om vem som är herre på täppan här. Viceversa driver Seppo Carlo till vansinne genom att helt fräckt vandra in på vår gård och pissa på terassknuten medan Carlo skriker i fönstret åt honom. Livet är spännande om man är katt.
Egentligen är det inte så farligt med att han rymmer, vi bor lugnt och har en stor gård som han brukar hålla sej till, men jag är rädd för stora vägen bakom huset. Varje sommar ser man överkörda djur ligga vid vägen. Jag vill inte se en dalmatinerkatt som inte förstår att vara rädd för bilar ligga där en dag.
Nu har jag kommit på en kattfälla som tillochmed kan fungera. Jag har lyft ut dammsugaren i vindfånget. Carlo är livrädd för dammsugaren. Kanske det hindrar fortsatta utbrytarförsök att han måste ta sej förbi den när han ska ut på äventyr? Hoppas det.
Och till alla som undrar...jo vårt hem ser värre ut för var dag som går...men att dammsugare står och lutar mot ytterdörren, det är numera meningen!

tisdag 22 april 2008

Min dag



Jag hann inte diska eller byka, hemmet ser ut som om en korg med smutsbyke skulle ha exploderat här. Här är faktiskt så stökigt att om en inbrottstjuv nu skulle bryta sej in, så skulle han vända vid dörren för han skulle vara säker på att nån redan raidat huset före honom.

Men det har varit en bra dag...
inga bråk och katastrofer, ungarna lyckades till och med bollträna på tumis utan att nån kom skrikande, skvallrande eller allvarligt skadad in (grannens bestämda frökens närvaro kan ha dämpat värsta skvallerivern hos herrarna), vi lyckades få veckans matuppköp skaffade utan värre slagsmål (okej här är vi rörande ense om veckans meny, grillkött, grillkött,korv, grönsaker och grillkött...)
och precis just hände en relativt ovanlig sak...
lillebror meddelade lite efter nio att han är trött och går och lägger sej!?!?
Detta har då aldrig hänt förut? Detta är ungen som tidigare kunde sitta två timmar på toaletten med en Kalle Anka bara för att dra ut på läggdagstiden.

Så en dag utan skrik, bråk och tandgnissel är bättre än en dag med ordning på torpet...ibland i alla fall....

Nu ska jag orientera mej fram till soffan, ösa ner kläderna på golvet, för där kan dom väl vänta till i morgon (eller övermorgon) för att nån ska sortera och vika dem alternativt tvätta dem, för nu vill jag ligga och slötitta på tv tills jag somnar.....om ca 20 minuter...

Godnatt!

Ibland börjar en dag bra

Det räcker med att man vaknar en solig dag, så är man redan på rätt spår.
Att jag råkar ha kvällstur idag och hinner njuta av lugnet och ron hemma efter att ludihuvuna farit iväg till skolan, är ett superbonus. Nu tänker jag sätta mej i solen och läsa tidningen och dricka mitt morgonkaffe.
Vad glad man kan bli av lite solsken!

söndag 20 april 2008

Söndag

Var på Ks keikka igår. Med bil. Jättebra spelning med massor av folk, och det var hur roligt som helst.
Jag hade själv valt att vara nyktert med pga att jag tycker att vi ska spara pengar innan vi åker till Italien. Ifall jag är med och super och slåss och skall forslas hem med taxi, går det massor med pengar på en kväll.....men om jag är med och dricker kaffe hela kvällen och till på köpet kör oss hem, så sparar vi en bussig slant.
Först var jag glad och stolt över mitt hälsosamma och ekonomiskt smarta beslut. Sen när folk var småfulla och festglada och allmänt uppåt, var jag lite, jo lite, fundersam över mitt beslut. När klockan blev tre, K hade spelat färdigt, och vi satt på klubben över en avsvalkningsöl (och ett stop med vatten för min del), så var jag jättestolt och glad över mitt beslut. En överförfriskad dam ylade efter sin försvunna handväska (inkl. börs, nycklar, busskort etc), en annan hade tappat sitt bankkort, några var spyfärdiga där och nu, ganska många skulle vara det i morgon bitti, och där satt jag,ganska trött men jättenöjd, med både börsen, äran och pengarna i behåll.
Oj bara man skulle minnas den känslan nästa gång man ska ut på krogen igen......

lördag 19 april 2008

Lördagmorgon


Är den bästa morgonen på hela veckan!
Jag vaknar alltid tidigt. Förr tyckte jag det var en pest och en pina att inte kunna sova länge, numera tycker jag det är den härligaste stunden , som ett bonus på dagen, som jag får ha bara för mej själv.
Katten och jag tassar ner till köket, han får en bit mat, jag sätter mej vid datorn medan kaffet rinner i kokaren, jag tänder några ljus och när kaffet är klart läser jag tidningen med katten, länge och väl. Radion är på helt sakta, resten av världen sover ännu. Ibland springer jag en runda innan jag fixar frukost. Havet är som vackrast och naturen som ljudligast när solen går upp. Bilden ovan är från en morgonpromenad på påsken. Den morgonen då isen sprack så det smällde om det.
Medan jag sitter och skriver detta, klockan sju på lördag morgon, smyger O ner. Som ett sömndrucket troll står han vid dörren till köket och undrar vad klockan är. Sju.
Jaaha, säger han och kryper upp i soffan och somnar om under en filt.
Jag har min morgon ännu en stund helt för mej själv.

fredag 18 april 2008

OBS!

Pratade just med en kompis (Hej!) och vill påminna alla om att när man skrollat längst ner och klickar nere på ÄLDRE INLÄGG så kommer man till saker som jag skrivit tidigare....
bara så ni vet...


puss P

Loppisfynd igen

Andras skräp är andras skatter. Jag har ett vackert gammalt dynvar som bordduk på varddagsrumsbordet.(Klicka på bilden så ser du den som större!)
Hittade detta underbara dynvar i loppisets korg. Det kostade hela två euro. Nån har suttit och broderat detta linne i flera dagar, ja till och med i veckor, och det har varit i nån familjs ego i tiotals år. Dynvaret är en släktsak hos någon som borde ha uppskattat dess värde och sparat det och berättat för framtida generationer vem som har broderat det och vad som hände till denna.
Men nej.
Dynvaret dumpades det på loppis. För två euro.
Nu bor det tackolov hos mej och är högt uppskattat, för det är ursnyggt och underbart jag kommer att ha det tills jag dör. Och hoppeligen är mina barn fiffigare än att dumpa det på loppis, utan jag hoppas att det går vidare i släkten som en fin gammal sak som ska bevaras, precis som det borde ha gjort i den släkt som den är ursprungligen gjord till.

Vi pusslade


Och varje dag undrade vi varför vi hittade bitar på golvet fast vi hade varit JÄTTEnogranna med att se till att varje bit fanns kvar på köksbordet när vi gick till sängs....

detta hittade jag en morgon när jag steg upp klockan sex...

Om precis 12 dagar


är vi hemma i Italien!

Att komma till Italien är för mej som att komma hem.
Jag bemöts av dofterna, ljuden, farten, lugnet, fågelsången...allt...som är Italien,och det känns som att komma hem.
I Italien vilar min själ. Italienarnas espressofyllda-allt-skall-ske-nu-eller-helst-igår vardag med deras underbara medelhavsstil=imorgon-är-en-lika-bra-dag-som-
vilken-som-helst-dag -mentalitet , är en underbar cocktail som jag kämpar med att behärska i min finska vardag.
Min dröm är att kunna hitta en balans i detta som jag kan överföra till min finska acksåpunktiligavardag. Alla har för bråttom och ingen hinner någonstans.
Jag har mycket att lära mej ännu. Jag och min omgivning behöver finna en sydländsk balans i tillvaron där vi alla kan må bra.
Just nu kan jag bara titta på mitt lilla olivträd och hoppas att det och jag ska överleva den finska vardagen.....annars tar jag trädet och mej och flyttar söderut till mediteriana breddgrader. Och sen kan ni gärna hälsa på oss....när ni hinner...

Jag har så mycket att ta igen!


Min kompis Miku ger dom mest underbara gåvor. Min Mickelson vet precis vad man ska komma med för att det inte ska vara något nån annan kommit med förut. Hon har smak, hon har klass, hon har stil, och så har hon förhållanden till en av de främsta keramikerna i finsk nutidshistoria (...=hennes svärmor som är sagolikt trevlig och helt fantastiskt begåvad).
Mikus senaste gåva till vår familj var helt underbar. Fyra vita stenar av keramik, var och en med våra namn på. en familjestensamling..helt underbart! Vi har dom på soffbordet brevid orchide'n.

Alla vet vad vad jag heter, därför har jag fotat min sten... dom andra vill vara incognito, därmed vet vi nu att det finns fyra vita stenar, med familjemedlemmarnas namn på, och dom är på mitt soffbord, och dom är alla skitsnygga!

Nu jagar jag K för bilder...

Snart kommer dom upp!

Marion

Min kollega Marion är min själsfrände.
I morse träffades vi i köket på jobbet och hon bevisade att hon är släkt med mej.
Vi pratade där i all sköns ro, och så tog hon handkrämsburken och SPRUIT hade hon en måsskits stor vit fläck av handkräm på sin annars så snygga svarta blus.
Hon är ju med handkräm som jag är med tandkräm.

Har du fått min blogg adress? Var det första jag tänkte.
Nu har hon den.
Välkommen Marion!

I'm on back in the game again!

Efter några veckors bloggtorkka är jag tillbaka i spelet igen!

Imorse försov jag mej rejält. Alla som känner mej vet att jag inte försover mej eller försenar mej från någ0t, någonsin, aldrig, never,ever. Jag är alltid i tid, jag är alltid MYCKET i tid, till allt! (och alltså trots att jag försov mej så var jag i tid på jobbet...jag är supersnabb när det krävs..)

Jag är ung och fager och väldigt rockn'roll (enligt mej själv alltså...), men när det kommer till tidtabeller så är jag en jävligt gammal tant!
När jag var liten och åkte buss med min mommo, retade jag mej alltid på att hon vid varje hållplats flyttade sej en bänkrad närmare utgången.....och igen vid nästa hållplats hoppade hon en bänkrad närmare utgången, bara för att vid sista hållplatsen sitta precis vid ytterdörren så att hon kunde skynda ut som först genom dörren...

HALLLÅ!?? Hon bodde vid ändhållplatsen!! Ända sen jag var sex år gammal försökte jag förklara till henne att bussen stannar vid ändhållplatsen i tio minuter, hur gammal och skraltig hon än känner sej, så kan hon, tillochmed med en liten tupplur i bussen, ändå stiga av på sin egen hållplats utan att någonting hemskt händer.
Men nej. Vi steg på bussen vid ena ändhållplatsen, och jag skådade min söta mormor förflytta sej bänk för bänk framåt vid varje hållplats, bara för att vid ändhållplatsen rusa ut ur bussen lika snabbt som dörrarna öppnade sej....värre mommorace har man då inte sett!? (Sen frågade jag henne varför hon inte satte sej direkt på en plats vid ytterdörren....men NEJ dom platserna var ju reserverade för GAMLA mänskor, tyckte min 80-åriga mommo)

Och där suckade och stönade jag över min hypertidsmedvetna mormor, min mamma är snuddet värre (men det är så illa beläget med henne att det är ett helt eget kapitel för sej...), och så märker jag plötsligt att jag håller på att förvandlas till dom!

Att jag vaknar 6.30 när jag ska vara 7.30 på jobbet funkar inte mera (när jag var ung och vacker och singel var det inget problem,, då borstade jag tänderna och klädde på mej och stack och dagen blev hur bra som helst)....nu vaknar jag med ett ramaskri, rusar ur sängen, skrämmer slag på hela huset, borstar tänderna och sminkar mej samtidigt (och det syns!), klär på mej det första som träffar min hand (jep...lite dethär och lite detdär och wow man är chick idag...) och så rusar jagtill jobbet med en berocca-treo i glaset och där ska dagen starta bra och allt ska gå rajtantajtan och nej det gör det ju inte.....

Domhär dagarna är tackolov få, men dom är HEMSKA!
Den gamla tanten i mej ropar: Hallå! Vi hinner inte med!

För i verkliga livet har jag gett ganska mycket makt till den gamla mommon i mej..
jag vill vakna två timmar före jag ska vara på jobbet så att jag hinner duscha och dricka kaffe och läsa tidningen och surffa på nätet och klä mej....
och i största allmänhet vill jag:
vara i tid, jag vill sitta och vänta på att det är min tur¸och helst av allt sitter jag lääääänge och väntar på att det ska bli min tur.. för då mår jag bra och vet att jag inte har försenat mej.
Jag har blivit min mormor!

TACKOLOV älskade jag min mormor...så jag kan leva med denhär bristen...

måndag 14 april 2008

Ofrivillig fasta

Har varit sjuk. Orkade inte ens titta på datorn då.
Det enda relevanta i min tillvaro handlade om hur länge maten hålldes inne i mej.
Visste ni att en banan kan passera hela ens matsmältningsorgan på fantastiska 17 minuter? Jepjep,...nu vet ni det också! Och jo, jag tog faktiskt tid....eller egentligen så tittade jag på klockan före och efter bananen... :o))
Nu är jag frisk, men har fortfarande inte riktigt ork eller inspiration till något alls.
Jag har slutat ta tid hur länge min mat vistas i mej, men ligger fortfarande helst på soffan och tycker synd om mej själv.
Återkommer när livet rycker i benen på mej igen.

onsdag 2 april 2008

Idag hände en rolig sak

Onsdag är min silversmidesdag. Onsdag är för tillfället även min examinatorsutbildningsdag= jobbar lång dag. Onsdag är även dagen då galna rean börjar på stora varuhuset och naturligtvis den dagen då JUST DE tossorna ungarna har önskat sej i hela sitt liv och lite till är på rea till nästan halva priset (och när tossorna kostar nästan hundra ege paret och det finns två med extremt stort skobehov i familjen, då lönar det sej faktiskt att svettas lite i reaköer, helt sådär ur ekonomisk synvinkel.....hur det sen är ur familjefridens vinkel tar vi en annan gång...)...men blir det bråttom hur man än gör.

För att hinna med lite av allt, övertalade jag pojkarna att efter rea-fearfactorupplevelsen komma med mej till silverkursen, som är nära stora köpcentrumet där stora varuhuset ligger, så att jag ens skulle hinna smida lite på mitt nästa silverhänge. Och vilken tur det visade sej vara att jag råkade ta med dem dit just idag!

Plötsligt dök deras gamla parktant Crisse upp för att hälsa på oss på kursen. Hon har bankat metall hos oss för länge sen, men bytt till dagssmedja för ca tre år sen. Nu skulle hon på vernissage i samma hus vi jobbar i, och beslöt sej för att komma upp och hälsa på oss. Hon var parktant i vår lekpark när jag var hemmamamma med pojkarna för....öh.....jättelänge sen. Vi gick varje dag till parken för att träffa andra barn och leka, och R, som var jätteblyg och inte kunde nån finska alls på den tiden, hyste en stark förkärlek till tanten som förstod vad han sade! (Crisse är finlandssvensk)
R var två år gammal och brukade ta Crisse i handen och vandra iväg, dom gick tillsammans på långa utfärder bakom huset och pratade med varandra. Crisse tyckte att R var lika fascinerande sällskap som han fann henne, för han var det första svensktalande barnet i parken på länge. Efter ett tag hade deras långa utfärder bakom huset resulterat i en egen koija på berget där domhär två satt och lekte. Nyfikenheten väcktes naturligtvis bland dom andra barnen i parken, och snart fick koijan utvidgas då det skulle rymmas 6 småpojkar och Crisse i koijan. Att dom i koijan pratade svenska och sjöng svenska barnsånger störde ingen, det var många småttingar som kunde imsevimsespindel flytande på svenska den sommaren i vår lilla stadsdel :o))
Att Crisse dök upp just idag när jag släpat med pojkarna på kursen var jätteroligt!
Hon är numera glad pensionär, R är huvudet längre än hon och O som i slutet av vår parkperiod var en liten "nästantreåring" är nu en stor tredjeklassist.

Crisse har brukat stöta på O i bussen på dagarna när han åker hem från skolan, och hon har tyckt att pojken ser ut som den lilla O som hon brukade ha i parken för länge sen, men eftersom det är i helt fel stadsdel (vi har alla flyttat sen parktiderna...roligt nog så bor vi på samma ö nu) har hon inte varit säker på att det är han. Men nu vet vi, det är han och det är hon. Nu har dom kommit överens om att hälsa när dom ses! :o))

R mindes henne och var i smyg förtjust när hon skrattande berättade om deras utflykter. Speciellt lustigt tyckte de båda att det var att han (helt genomfinlandsvensk utan det minsta lilla ordförråd i finska på den tiden) lärt henne att fonetiskt sjunga PuuhaPete-sången där i koijan.

Hon kan den ännu, just precis som R lärde den till henne där i koijan på berget, säger hon :o))

James!! Var håller du hus?

Rusar fram i vardagen och försöker hinna med allt.....Denna vecka har det varit jobbjobbjobb +pedagogisk kväll, examinatorsutbildning samt läxor inför detta, silverkurs, galna dagar ;o), italienska kursen och läxor inför denna, pojkarnas träningar (och mina tillika) däremellan försöker jag tampas med det enorma bykberg som uppstår på badrumsgolvet när en halvslarvig karl ,en totalslarvig 9-åring,en mycket stilmedveten 12-åring och en superfåfäng mamma byter kläder och ingen James finns i huset som fixar tvätt och strykning........så jag har inte hunnit till datorn knappt alls!?! Sorry!
Ska ta mej i kragen ...senare..... eller så får vi hoppas att jag vinner på lotto på lördagen och kan anställa en James som sköter hushållet medan jag bloggar. Jep....sounds like a plan to me! På lördagen ska jag lotta....stort!

(Ps Hej alla Pytienare som tittar in, vi är hos Mamo lö-sö! )