Underbara underliga vardag

"Every cloud has its silver lining" stod det på en affisch jag hade på väggen när jag var tonåring.
Jag lever det nu. När molnen fortfarande skymmer min tillvaro, främst saknaden av pappa och ett sakta försök på ett liv utan honom, men samtidigt kan jag se silverkanten på molnen....stunderna jag har med mina barn och min familj. När den vanliga vardagen börjar smyga sej in och jag njuter av att allt bara "är vanligt".

Fast så vanligt är det ju inte. Vi har temporärt flyttat.
Ur vägen för en större grundrenovering av vår stuga, nu bor vi i en höghuslägenhet nära Stora Köpcentrumet. Vi har bott här en vecka. Jag trivs, barnen trivs, K trivs, Katten hatar det och vill flytta till mommo........

Rakas Krisse

Olen yrittänyt postata sivuillasi. Ei onnaa.

Olen valtavan kovasti pahoillani. Samassa veneessä ollaan. Ikävä kyllä....

Haleja P

Svart men vitt

Har precis gått igenom det absolut värsta tiden i mitt liv.

Min pappa blev sjuk. Mycket allvarligt sjuk.
In i det sista hoppades både han och vi att han skulle vinna kampen,att underverk faktiskt kunde ske, men förra veckan tog det slut. Han förlorade sin fantastiskt envisa och hårda kamp mot en av de värsta fiender jag vet, cancern.
Vi var med honom in i det sista, mamma, lillasyster och jag.
Han var en kämpe, och jag är så stolt över honom. Samtidigt unnar jag honom vilan, men saknar honom djupt.
Nu känns det bara tomt. Så fruktansvärt tomt. Och jättesvart.

Men samtidigt ser jag en skymt av vitt....

För att få förståelse för att jag vara ledsen, trött och nedlåten, berättade jag för vänner och kolleger vad som höll på att ske. Och en fantastisk omfamning av förståelse och värme mötte mej. Jag var inte ensam i min sorg, det fanns folk som bar mej genom den. Med vackra ord, omtänksamma små saker de gjorde för mej, med en varm kram och framförallt, en tröstande axel när jag behövde luta mej mot nån en stund.
Evigt och evigt tacksam över att ha dessa människor i mitt liv förstår jag nu att livet fortsätter....
Hoppeligen ljusare än vad det har varit senaste tiderna...

"One night a man had a dream. He dreamed he was
walking along the beach with the Lord.
Across the sky flashed scenes from his life.
For each scene he noticed two sets
of footprints in the sand; one belonged to him,
and the other to the Lord

When the last scene of his life flashed before him, he
looked back at the footprints in the sand.
He noticed that many times along the path of his
life there was only one set of footprints.
He also noticed that it happened at the
very lowest and saddest times in his life.

This really bothered him and he questioned
the Lord about it.
"Lord, you said that once I decided to follow you,
you'd walk with me all the way.
But I have noticed that during the most
troublesome times in my life, there is only
one set of footprints. I don't understand why
when I needed you most you would leave me."

The Lord replied, "My precious, precious child,
I love you and would never leave you.
when you see only one set of footprints,
it was then that I carried you."