Stipendietider

R ringde mej till jobbet. Han var på strålande glatt humör. Han hade just fått höra att han får skolans Palmia-stipendium i år. Det är skolans Palmia-personal, dvs kökspersonalen och städerskorna, som varje år väljer en elev ur hela skolan, som utmärkt sej med gott, trevligt och artigt uppförande.

I år valde dom R. Min R!

Min sura, tvära, inåtvända och buttra R som tycker att alla i hela världen är emot honom minst varannan dag, har av skolans personal blivit belönad för att han är artig och uppför sej väl! Jippii!! Mitt mammahjärta är så stolt.....fast han är en avig tweenie och fräser och spottar härhemma, kan han alltså bete sej som folk när han är ute i stora världen!!
Jag har lyckats! Jag har uppfostrat en artig och trevlig person!
Än finns det hopp i världen.....

(Själv tycker R att det är lite nolo att bli belönad med stipendium bara för att man kommit ihåg att tacka för maten......)

Sista morgonen

Godmorgon!
Klockan är halv sex och det är fredag morgon. Om en timme väcker jag pojkarna. Idag är det deras sista skoldag denna termin.
Imorgon behöver dom bara vakna för att gå till skolan och få sina betyg och sjunga Den blomstertid nu kommer. Sen har dom sommarlov på riktigt. Lyckans ostar.

En liten vissling kan göra så mycket

Idag visslade nån efter mej. Det var roligt. När man har blivit såhär gammal blir man svältfödd på visslingar. Man tycker det är skitkul att nån mera ids. Trots att det kan var en blind och döv gammal snubbe som visslar, så blir man glad över att nån visslar efter en.
Jätteglad. Jag har aldrig trott på detdär feministshabblet om att det är nedvärderande att bli visslad till. Bullshit. Det är roligt att nån orkar vissla.....en liten vissling kan rädda ens dag!

Min städare

Igår stod jag i butiken och skulle betala våra uppköp, och märkte till min fasa att min plånbok var tom....helt tom. Totalt öde. Att det inte fanns några pengar i min plåmssa var ju ingen nyhet precis, men att mina bank-och kreditkort var putsveck var ju en otrevlig överraskning. PANIK! Har man engång blivit ficktjuvad på sin egendom, får man definitivt panik varje gång man inte vet var ens egendom håller hus...speciellt om det handlar om innehållet i ens plånbok. Jag är numera helnoijig angående mina kort.
Jag ringde till jobbet och min söta kollega luskade igenom alla mina jobbrocksfickor...inga kort...rusade hem och gick igenom alla andra fickor och väskor jag kunde tänka mej att innehöll mina kort....nada.
Skulle just rusa iväg till banken för att spärra alla kort, när jag kom att tänka på att jag mutat R till att städa nedre våningen föregående kväll. Hur gör han när han städar? Jo han klämmer in allt under stolar och soffor, bakom pianot¸så mycket som går forserar han in i lådor och resten tråmar han in i garderober.......just det......
Jag öppnade översta lådan i tambursbyrån....BINGO! Där låg min kort snyggt undanstoppade. R hade städat och plockat undan allt han såg...inklusive mina bankkort som trillat ur plånboken.....
Duktig pojke.....
Nu har en text jag skrev till bloggen igår försvunnit.
Satt i kvällssolen igår och fick en ide', skrev ner den på ett kvitto som jag kastade brevid datorn och sen gick jag och lade mej. Nu finns lappen ingenstans att finna. Min fina text är borta för att min tolvåring har städat.
Nu får jag faktiskt skylla mej själv. Jag borde städa själv så skulle jag veta var mina saker finns.
Just det.
Men det berättar jag inte till R som tjänar ihop sin månadspeng på att slava för mej.... :o))

Angina

Förra veckan var R sjuk (efter feber, utlandsresa och fem matcher jenkkifudis, visade det sej att han hade angina..).
Igår kom jag hem från jobbets vårfest på kvällen, och O låg på soffan och var ganska vissen. Det visade sej att han hade 38 C feber.
Idag har han haft 39.4 C, och vi har varit på svaljprov. Högst antagligen har även han angina.
Jag har blivit en riktig skräckmamma, en fotbollsmorsa....för det första jag tänkte på när han blev sjuk var "TUR att Seinäjokiturneringen är först om en och en halv vecka så att han hinner bli frisk!"

Suck.....och jag som hatar fotbollsmorsor.......

Hipp Hipp Hurra för Julia idag!

Vår Julia har blivit hälsovårdare! Bättre rådgivningstant kan inte
finnas i hela världen, vi är så stolta över dej!
Grattis!
kram av P och pojkarna

Huvudvärk

Vaknar man med dånande huvudvärk en söndagmorgon, brukar man ha sej själv att skylla. Oftast.
Men inte i dag! Jag har vakat hela natten tackvare en galen näktergal som skrikit i björken ytterom vårt sovrumsfönster hela natten....precis hela natten.
Först satt jag ju uppe sent eftersom jag skulle se schlagerfinalen. Sen var jag en runda i trädgården och kollade att allt var bra med ungarna som bestämt sej för att sova i tält med grannens pojke inatt. När jag äntligen nappat katten under armen och sisådär vid tvåtiden skulle krypa under täcket, så började det där förbannade härjande i björken. Carlo blev ju helvild och skulle sitta i fönstret och vakta munsbiten, jag låg i sängen och försökte få sömn. Efter ett tag insåg jag att fågeleländet inte tänkte ge upp eller byta träd, så jag tassade iväg till pojkarnas rum och deras sängar, men kucku heller, näktergalningen hade säkert högtalare för också dit hördes den, så även till sofforna i vardagsrummet. Att sova i bastun kändes inte hemskt lockande, så efter att ha några gånger fräst "Håll käften!!" till den (om nån råkade komma hem med nattbussen just som jag stod i underkläderna i sovrumsfönstret och stred med en björk så tror den nog att jag har några skruvar lösa..) gav jag upp och gömde mej under alla täcken och dynor i sängen. K är på keikka så jag snodde hans också.
Tillslut slumrade jag till, och vaknade för en stund sen halft ihjälkvävd med huvudet under 6 kuddar och två täcken, med en sprängande huvudvärk, och fågelfanskapet fortfarande skrikande i trädet utanför.
Hur orkar den?
Vänta bara tills du somnar lilla näktergal, då tänker jag ställa mej brevid ditt bo och sjunga hela jävla natten. Så det så!

Ps lilla näktergalning....Sofia sa att jag ska skaffa en pistol och pliffa dej....hon är från landet så hon vet hur sånahär saker ska skötas.....bara så du vet......om jag vore du skulle jag passa mej jäkligt noga i fortsättningen....annars kanske du stöter på fåglarnas Dirty Harry. Come on, make my day!

Autograf

Idag kom jag ihåg det.....Jag har min mans autograf.
På riktigt!
Vet inte om det är romantiskt eller nolo, men vi träffades när jag var och bad om hans autograf på deras cd. Jag har kvar cd:n ännu, och jag vet inte om jag ska skämmas eller skratta åt att jag har min mans autograf.....(eller för att jag betalt för hans skiva....)
Hur som haver.....om han nån dag blir helt sjukt berömd så säljer jag hans autograf på ebay....trots att han skrev den till mej kvällen vi träffades och nån kan tycka att den har ett romantiskt värde. Jag tycker att det är lite genant att ha min egen mans autograf på en skivpärm i min skivhylla...;o))
(Eller så kan jag plocka fram den och kolla vad min man heter när jag är gammal och dement och inte minns vem jag är gift med....)

Godmorgon

Klockan är lite över sju och det är lördagsmorgon och jag är redan vaken.
Ibland önskar jag att jag kunde sova lite längre. Det skulle vara så skönt att ligga kvar och dra sej, men nej, jag vaknar senast sju och sen är det omöjligt att somna om. Suck.

Idag är det Eurovisionsfinal. Stor händelse i detta hus :o))
Lillebror frågade mej i förrgår om vi inte kunde ha fest så som förr i tiden när det kom Eurovisionsfinal? Med champange och något gott? Inte bara sitta och titta som vi lär ska ha gjort i fjol? Oj en sån miss. I år ska vi ha champange ur kristallglas och något gott. Vi har planerat hela gårdagen vad vi ska fixa för mat till kvällen, för nu ska det bli fest.
Riktig schlageryra! :o))
Ha en bra dag alla!

Hemma i Italien

Jag saknar Italien. Jag saknar dofterna, ljuden, maten, vinet, mentaliteten, vyerna....allt.
Det är lätt att säga att man alltid saknar sina semesterorter. Det stämmer inte. När K jobbade i Lissabon i höst och jag besökte honom där, trivdes jag bra, men jag saknade det inte som jag saknar Italien. Det var vackert, ja, det var trevligt, ja, det gick att shoppa, ja ...tom bättre än i Italien....men maten och mänskorna och språket var inte samma. Att jag kan litelitelite italienska påverkar min attityd mycket. Jag är så hemma när jag kan läsa skyltar och förstå lite av vad man säger till mej. .K är helt inföding då han tillochmed kan prata med alla.
Jag saknar Italien. Suck....och vi kom därifrån för 14 dagar sen....

Mamioso

Carlo är en mamioso. Det är en mycket självständig typ som hör till mammas gäng...han är på min sida....alltid (ja utom när det gäller dekorationer på pianot då...där är han på karlarnas sida)....han är inte en mafioso, han är en mamioso!
Han är den roligaste katt jag har ägt. Näp...sorry...jag äger inte honom....han bor hos oss...så ska det vara. Man äger inte en katt, den har valt att bo hos oss. Jep.

Carlo har en massa fixa ide'er. Hos oss kan ingen gå på toaletten utan katten. Carlo ska med. Kommer det gäster till oss som HERREGUD stänger toalettdörren efter sej ,står katten med tassarna upp mot dörren, skrapar och skriker....nej han YLAR! Han ska in. Han ska in NU!! Hos oss kissar man med dörren öppen....det är lättare så...

Carlo tror också att han är hungrig alltid när nån går in i köket. Nope. Han får mat. Flera gånger i dagen. Ändå är han alltid hungrig. Nu får han en maskkur.

Han rymmer så fort han kan. Då sticker han raka vägen till Seppos hus och vill strida eller i alla fall pissa på Seppos trappa. Stackars Seppo. Han är redan 14 år. (och ja, han är också en katt ifall nån undrar...inte grannens bisi)

Carlo sover oftast med mej, blir helt urlycklig när jag kommer hem...han ylar och skriker och spinner och pussas....roligt att ens nån i familjen blir glad över att jag kommer hem.....

Men alltid är han inte så rolig...

Den mest irriterande egenskapen hos kattenCarlo är nog hans totala nolltolerans mot katthårsfria kläder. Han sover i våra garderober=hårar ner våra kläder, han stryker sej mot byket som hänger på låga ställningen, han jumppar på kläderna som torkar i bastun...jag blir inte överraskad om han nån dag ligger utspridd över byksnöret i taket i badrummet. Han är duktig på att håra!
Det ska synas att det bor en katt hos oss, och jo det syns.
Hos oss bor det en Mamioso!

Jag svimmade inte

Nu har jag klarat av EA1-kursen med äran i behåll.....jag varken svimmade, spydde eller tog livet av någon i våra övningar. Duktig flicka.
Det var jätteroligt....trots lätta kväljningar emellanåt.
Vi avslutade kursen med att gruppera in oss och sen sköta olika olycksfall som team. Vi turades om att vara offret och hjälparen. Jag hade turen att bli par med Nicke, en heltrevlig kille som jobbar på vårt gym. Det gick jättebra. Vi var så himmelens duktiga på att vira bandage och plåstra om och rädda folk ur bilkrashar och annat lika roligt.
Vi hade rekvisita också, så jag blev ju helt vild av glädje när jag skulle agera skärsårsoffer. Jag hällde bussigt med filmblod över armen, kastade mej på golvet och lekte avsvimmad. Nicke kom in och trodde att jag hade dött påriktigt (han hade glömt att vi skulle ha rekvisita=feikblod med i leken) Oj vad duktigt han tog hand om mej när han trodde att jag påriktigt höll på att förblöda!
Det är roligt att veta att man blir väl omhändertagen om man skadar sej på gymet, ja ifall man råkar få tårna emellan grannens roddapparat eller något lika farligt.
Tyvärr orsakade blodbadet att jag fick ganska mycket filmblod på min vita skjorta (vad offrar man inte för konsten?), och fick sen sitta lätt generad i metron på väg hem och se ut som om det är helt vardagligt att jag ser ut som en yxmördare på väg hem från jobbet.
Sånt händer. Det var en rolig dag ändå.

Jag svimmar inte

Idag har jag varit hela dagen på röda korsets första hjälps kurs. Det var svårare än jag trodde. Jag klarade kursen galant under barnskötarskolans tider....tyckte till och med att den var rolig....men nu hundra år senare är jag närmast traumatiserad efter halva kursen. Under sårbehandlingsdelen har jag skrivit 27 gånger "Jag svimmar inte, jag svimmar inte" i mitt anteckningshäfte. Bara för att inte behöva titta länge på bilderna av öppna sår och löst hängande tummar. Nu börjar jag må illa igen....jag svimmar inte, jag svimmar inte, jag svimmar inte......


Nu far vi till Velodromen på jefuträningar....hoppas inte någon skadar sej i dag, för då svimmar jag garanterat säkert....jag är liksom redan halvvägs avsvimmad.....

(Imoron behandlar vi benbrott och brännskador......det rullar redan i magen på mej....)

Det blev nej!

Han ville inte segla. R. Han lyssnade på lillebrors bravader från seglatsen igår, och beslöt sej för att han inte ville segla idag. Okej.
Han har officiellt angina.
Han har alltså officiellt lov att låta bli att segla.
Men han har också spelat 5 jefumatcher efter det, och varit till Tallinn, och levt loppan. Men han vill inte segla med främmande båtar. Det förlåter vi honom, han måste inte. För han är den typen som alltid tar det säkra före det osäkra..

När han var fyra år gammal hände följande:

Vi bodde i vårt gamla hem (=höghuset)
R var då fyra år och O två.
Vi stod på gården och såg på när ambulansgubbarna bar ut grannens gamla (80+ åriga) tant på bår in i ambulansen. När tanten bärs förbi oss suckar R djupt och säger med mycket allvarlig röst till lillebror O :
"Sådär går det när man hoppar i soffan!!"

(Att tanten inte trillade i marken tackvare att ambulansgubbarna skrattade så dom tjöt var ett under för sej......mej veterligen överlevde hon den gången...)

Han har alltid varit försiktig av sej, och det kanske jag hoppas att han förblir...ibland i alla fall...

Espresso finlandese

Non capisco!
Jag hämtade kaffet från Italien. Jag har en identiskt lik
espressokokare som i Italien. Inget smakar lika. Nu köpte jag espresso-koppar.
Jättegulliga koppar som jag ska dricka espresso ur i morgon bitti på
terassen i morgonsolen. Smakar det skit så tar jag kaffevattnet från
diket nästa gång.
Funkar inte det heller så flyttar jag till Italien. Pronto.
Mitt morgonkaffe leker man inte med. Basta!

Jag är gift med en juntbulle

Min man är en juntbulle. Det är han tackvare sin mamma. Svärmor har lärt honom att flickor varken rapar eller fiser. Spyr dom så hostar dom upp en liten lätt hårboll som dom snabbt gömmer i fickan. Så påstår han.
Flickor gör inget som luktar. Never . Ever.
Ooookay.......vilken tur jag haft att han lärt sej att leva med mej då?!?

I Italien hade vi en lustig diskussion på stranden. Folk uppmärksammade våra söner ganska mycket, mestadels tackvare att dom båda har långt, ljust och framförallt lockigt hår. Vi satt och pratade om vem som ärvt vems gener, den ena har lite tjockare och mörkare hår, den andra nästan vitt men mindre lockigt hår. Så säger maken; Men jag fattar inte hur ditt hår fortfarande är så ljust (själv är det lilla hår han har kvar närmast mörkbrunt)?!??
Öööhhh......sprayblond anyone? Vi har varit ihop i fjorton år och NU fattar han att jag slingar håret? Och inte ens det hade han fattat om inte jag sagt det till honom...

Idag kom nästa drag. Jag har naturtrassligt hår. Nån kan kalla det för naturlockigt, men i mitt vokabulär är det trassligt då det är omöjligt att få en borste igenom det då det befinner sej i sitt naturliga tillstånd.
Igår såg jag på första delen av eurovisions sångtävling. Somnade med vått hår på soffan. Såg ut som ett troll på morgonen, och eftersom jag vakat halva natten och inte orkade tvätta håret pånytt, stack jag med naturligt trassligt hår till jobbet.

När jag kom hem och kastade mej på terassen med Tove och ett glas vitt vin, kom K hem. Han tittar länge och väl på mej....sen frågar han efter en lång stund mycket försiktigt om det är något med mitt hår som han borde veta om......ifall jag permanentat mej eller något och ifall han borde säga att jag är snygg i håret eller något?
Han har då faktiskt helt glömt att hans fru har naturtrassligt hår.....

Fast det är egentligen ganska smått gentemot gången då jag köpte en zebrarandig vardagsrumsmatta (modell stooooor) till gamla hemmet, och K missade att märka att något förändrats.

Min egen juntbulle....eller kanske han bara är hemmablind?

Tove och jag

Jag älskar Tove Jansson.
Inte som muminmamman Tove, utan som författarinnan Tove.
Hennes böcker är en egen värld som jag sjunker in i. Det är som att kasta sej i det djupaste blå vattnet och låta sej dras ner....så känns det för mej att läsa en Tove Jansson bok. En helt egen värld öppnas, en som man inte vill komma tillbaka från.

När jag var liten, ca 10 år, hittade jag "Sommarboken" i min mommos sovrumsbokhylla (Ja det fanns skilda bokhyllor för sovrums-, vardagsrums- och -böcker som var värda att stå framme i biblioteket-böcker....Tove fanns i sovrumsarsenalen), och varje gång vi åkte till mommo och mofi, minst en gång i veckan, kastade jag mej på mommos säng och läste vidare i boken. Jag älskade den!
När min mommo dog, frågade jag mamma om jag kan få boken, och det fick jag.
Jag läser den med ojämna jämna mellanrum, och jag minns varje gång pånytt varför jag älskar den boken. Den är stämningsfull, den är speciell
och den är härlig.

Som vuxen har jag även funnit Toves böcker "Resa med lätt bagage" och "Anteckningar från en ö" härliga. Idag tog jag fram "Resa med lätt bagage" och kom ihåg hur underbar den är....
När jag är klar med den ska jag läsa "Anteckningar från en ö"......bara jag hittar den......jag har en illa aning om att jag lånat ut den till någon och inte fått den tillbaka...... (Hallå om du har den i din hylla och du har lånat den av mej....jag vill gärna ha den tillbaka snart!;o))

Jag önskar att jag stöter på boken "Bildhuggarens dotter" någonstans, jag har inte läst den ännu, och den är definitivt mitt nästa projekt.
(Har iofs bokat Merete Mazzarellas senaste på bibban för länge sen, men den lär jag ska få vänta på ett bra tag....)

Enivei....nu ska jag kasta mej i solstolen på terassen och fortsätta med min date med Tove och hennes lätta bagage.

Full rulle

Sista veckorna innan skolorna tar slut är det alltid full rulle. Det är knappt så man hinner sitta ner en sekund innan man igen får rusa iväg nånstans.
R har fortfarande varit krasslig, så honom tog vi igår till läkaren för svaljprov och han är nu på penicillinkur.
O har varit och seglat, han seglade för första gången med en Walkerbay, och lyckades både vinddriva, strömdriva och fastna med kölen i bottnet....tackolov för det....annars hade han väl rammat en bro om hans framfart fortsatt?! När vi hämtade honom från BS berättade han helt lugnt om sin seglats, och meddelade tillslut att han hade haft jätteroligt. Och vi tvivlar inte en sekund på att det inte skulle ha varit så.
Sådär fungerar han. Det hade inte alls varit en katastrof att han inte klarat av den nya båten första gången....han hade fått jobba hårt och det tyckte han var hur roligt som helst. Nästa gång kommer han att klara den bättre, och det vet han. Det är ett äventyr och en utmaning, och det gillar han.

R som är i seglartur i morgon, och mycket försiktigare till naturen än sin lillebror, lyssnade på O's eskapader och meddelade att han inte tänker segla imoron. Och jag var inte alls överraskad över detta beslut. För så fungerar han. Han hatar äventyr och utmaningar, han lever gärna utan dessa. Då är han nöjd.

Tur att dom är olika. Jag skulle bli galen med två äventyrare i familjen, men jag skulle bli lika galen med två som hatar äventyr likaså. Då skulle nog livet vara bra tråkigt.

Det är bra med lite balans i tillvaron, trots att det är full rulle hela tiden.

Turnering

Idag hade sönerna sitt livs första match. I Kouvola.
Dom spelar i E-juniorerna, och var jättespända inför sin första turnering.
Bättre blev det inte när de kom på plats och fick höra att det fattades en jappe från D-juniorerna (=dom äldre pojkarna), så R skulle spela i både E och D juniorernas matcher idag.
Han spelade fem matcher. På en dag.
Vi är jättestolta över honom. Han var jätteduktig. Nu är han helt slut,helt dödstrött och urvriden som en gammal disktrasa, men nöjd som fan. Han har spelat med både E och D juniorerna.
Han sitter med ögonen i kors och berättar om hur han tacklade en D junior. Som var 15, minst. R är 12.
I natt kommer han att spela jenkkifudis i sina drömmar, hela natten. Min lilu.

Inlägg nr 100

Ganska mycket har jag hunnit skriva hit. Detta är mitt hundrande inlägg. Bra. Och mera blir det.
Hoppas att nån orkar läsa.

Bilden är från torsdagen. Ibland när vi har massor med byk och lite tid till att torka allt, så sprider jag ut byket i hela övre våningen. Även i bastun.
Vi har ibland undrat varför våra rena kläder är helt katthåriga. HELT katthåriga.
Vi undrar inte mera.

Svamputfärd 1-08

Jag har varit hela helgen på svamputfärd i Pellinge. Vi var 14 väninnor som har ätit gott, druckit bra, dansat, skvallrat, bastat, räddat världen och tittat på film. Nu är batterierna laddade och vi är alla hemma, trötta, nöjda och glada.
Dethär lever man länge på.

Flagghissning II

Idag var vi på veckans andra flagghissning. Denna gång var det på MYS. Vi fick skjuts dit av våra brygg-grannar Sipe & Ari; i deras nyinskaffade, jättefina Tiiskeri. Vågorna var höga och det var förbannat kallt, men alla mådde bra.
Efter flagghissning och möte var det bastudags , och O simmade två gånger....trots att det bara var 8 grader ute....
R var inte helt i skick och var ganska tyst och trött ...och när vi just kom hem visade det sej att han har feber...stackarn.
Honom är det synd om, vi andra njöt av att vara på sjön igen efter en lång vinter.
Eller som min vän Sipe plötsligt ropade till skepparen: "ÄLÄ AJA OJAAN!!" när vi närmade oss ett grund.
Jep. Vi får alla vänja oss vid att sommaren är här snart.

Nu har det hänt igen!

Det händer alltid ibland att nån smal mänska varit och satt in sina kläder i min garderob.
Inget passar. Allt klämmer. Allt sitter dåligt. Allt!
Nu har det hänt igen! Alla byxor är för spända, alla blusar korvar sej och är för korta. Till och med bältena har eländet varit och bytt ut.
Jävla typ....

K vet bättre än att stiga upp dessa mornar då jag upptäcker att käringen varit och härjat i min garderob. Han ligger tyst kvar i sängen och låtsas sova medan jag kastar kläder omkring mej och muttrar "skit, skit, skit".....han har lärt sej med åren.

Jag sätter lås på mina garderober.....sen kan hon försöka förstöra mina mornar bäst hon vill. Så det så.

Borta bra, men hemma bäst

Idag har vi varit på Sailors flagghissning på Brändö Seglare.
När man sitter där i kvällssolen med havsvinden i ansiktet, inser man att
även om borta är bra, så är hemma ofta riktigt trevligt det också.....
Nu njuter vi av inhemska stränder resten av denhär sommaren!

Levare del sole

Min vana trogen vaknade jag mycket tidigare än familjen även vår sista morgon i Italien.
Jag plockade upp lite, och diskade. Denna helt otroligt vackra soluppgång mötte mej genom köksfönstret. Det var ganska mysigt att stå där och plaska med diskvattnet medan man såg staden sakta vakna framför en.

Gamla stan i Bergamo

Vi vandrade upp till gamla stan.....det var mycket att klättra kan jag lova,
(linbanan var tyvärr inte i bruk i maj) men väl värt besväret.
Vyerna över stan var helt oslagbara.

Bergamo

I Bergamo tillbringade vi en dag och en natt innan vi flög hem till Finland.

Vår lägenhet var en explosion av färger...

Finast var takterassen på övre våningen med utsikt mot både gamla stan och staden.

Siamo a casa ancora

Vi kom hem igår. Reste i förrgår till Bergamo, där vi turistade en dag och övernattade i en väldigt rosa bostad, innan vi igår flög hem igen.
Var helt däckad. Sov som en stock, även idag har jag sovit till halva dagen....jo eller egentligen steg jag upp tidigt, läste tidningen och gick tillbaka och lade mej :o))
Har tillbringat hela resten av dagen på velodromen där vi tittade på en jenkkifudismatch (Yes, vårt lag vann!), medan barnen var där på jobb.....dom blev inkallade att jobba som "ketjujengi" och sprang med linemärken, nummertavlor och reservbollar längs planen när deras sällskaps vuxenlag hade match...och tjänade lite fickpengar som belöning. Nästa veckoslut har dom sin första match själva....spänningen steg definitivt i väntan på denna.

Rolig dag.

Nu är dom ute och seglar med Piccolo i kvällssolen. K sitter på bryggan och övervakar, så bilder från resans sista del dyker upp senare ikväll.....eller imoron ifall vår middagsgrillning töijer ut till midnatt..

Skönt att vara hemma igen!

Via Andrea Doria

Till allas stora glädje har jag hittat mitt drömhus i Italien!
Dethär huset vill jag ha....nej dethär huset ska jag ha!
Det är bara lite målfärg som behövs....och kanske några tegelstenar och lite murbruk....och sen är det i helt beboeligt skick......
"Pientä pintaremonttia vailla"-programmet skulle älska mitt blivande projekt....eller få hjärtattack...

Detta är ett palazzo som står mitt i vår by, helt övergivet. Trädgården är helt igenväxt, halva tornet har rasat, katter och duvor har övertagit huset som står på paradplats mitt i byn, ,med utsikt över Liguriska havet.
Nu behöver jag bara först vinna på lotto....
(jag tror K kommer att försöka få mej bannlyst från alla lotto-platser när han ser vad jag drömmer om...)

Mercoledi

Vandring i Moneglia

Konstiga blåa saker jag inte vill simma med....

Idag började vi dagen med att ligga några timmar på stranden. Till och med jag simmade idag, trots att jag inte gillar att simma i jättesalt vatten. Länge trivdes jag inte i havet, för plötsligt flöt det ett helt stim med något konstigt blått längs hela stranden. Vi har ingen aning om vad det var, men det var blått, levande och såg ut som en blandning av en manet och en liten bläckfisk?! Inget jag vill plaska omkring med.

När det elvatiden blev för hett om skinnet på stranden, hoppade vi i bilen och åkte på utfärd till grannstaden Moneglia, som ligger tre tunnlar bort, dvs ca tio minuters bilväg. Nätt stad, men ganska turistinriktad till skillnad från Deiva.

När vi kom hem lagade jag pizza, som pojkarna berömde att smakade som italiensk pizza, och det tar jag som ett jätteberöm :o)

Efter några svettiga eftermiddagstimmar på stranden gick vi på en promenad, jag fotade byn och vi var och matade struzzon med våra sista brödskivor.
Nu ska jag ta ett glas vin på balkongen och sen är det dags att packa ihop och städa. Imoron åker vi till Bergamo och den rosa mardrömmen.....

La rondine

Det sägs att "pääskysestä ei päivääkään". Himlen i Deiva Marina är ikväll fylld av svalor. La rondine! Sommaren är här!

Dottore Porro

Mitt finger bråkar ännu. Men jag tejpar det till nätterna och härdar ut tills vi kommit tillbaka till Finland. För vill man gå till doktorn här, går man till vår granne, Dottore Porro. Nej tack....jag väntar till Finland. Har jag långfingret brytet vill jag att nån annan än en porrdoktor tar hand om det. Vi är ju på rivieran. Jag skulle gå in med värkande långfinger och komma ut med D-kupors bröst och ett botoxat ansikte. Hmmm.....borde jag gå till Dottore imorgon..?...mitt finger är faktiskt ganska sjukt......

Gatto Rosso

Mio amore....mio rosso amore! Fulare katt får man söka efter.....men charmig är han!

Lo struzzo

I vår by bor två emun, som felaktigt kallas för struzzon av den lokala befolkningen....dom är inte strutsar, dom är emun! Dom lär ska vara importerade av nån lokal familj som tycker att det är cool att det vandrar två emur på flodbanken här. Jättekonstigt att varje kväll stöta på en jätte-emu när man är på sin kvällspromenad. Men söt är den...

På muren i Deiva Marina

Ungdomarna skriver romantiska meddelanden på muren mellan Deiva Marina och Frumare.
Låsen är en bedyrelse för evig kärlek......så romantiskt!

Kvällsbad

Martedi'

Har tillbringat hela dagen på stranden. Rosso skrek åt oss när vi kom hem för siesta, vitt vin och mozzarellasmörgåsar. En helt vanlig lat dag på stranden i maj.....
Kämpar med bilderna senare, nu ska jag se på italiensk tv och badda mej med "Ecran aftersun, leche hidratante, efecto inmediato"...jag hoppas den håller vad den lovar.

Perche'

Varför månne jag förälskade mej i denna tavla i Portofino?