Doftminne

Jag har ett starkt doftminne.
Jag känner en doft och en vision och en känsla sprider sej mycket starkt i min kropp. Doften av hav för mej till mitt barndomshem där vi bodde vid havet. Doften av nyrostat kaffe för mej tillbaka till tiden då jag väntade R och bodde inne i stan nära ett kafferosteri.
En speciell doft, som jag känner ibland (nåtslags avgaser från fartyg? Vet inte..det luktar som en blandning av nylagd asvalt och avgaser...)för mej bums tillbaka till Liverpool och Mersey.
En varm, fuktig och blommig doft för mej tillbaka till hotellbalkongen i Lissabon och den härliga känslan av att ha fått träffa K som då jobbade en längre tid i Portugal.
En parfym av Salvador Dali kastar mej tillbaka till barnmorskeinstitutet och en nyfödd R (min faster/gudmor hämtade mej parfymen som gåva...hon tyckte att babyn får så mycket gåvor fast mamman gjort det hårda jobbet, så hon hämtade mej lite lyx i fint paket..) Den är härlig att ha....jag tar fram den ibland och lyfter på korken och blundar och luktar...och vips har jag känslan av att ha en nyfödd son i famnen en liten stund igen..... Snacka om minnen på flaska? Minnen av glädje och förbryllelse och rädsla och stolthet och oändlig lycka finns alla i dendär lilla flaskan på min parfymhylla.

Gucci deodoranten jag använder för mej bums tillbaka till Milano, för där köpte jag den första flaskan.
Det är underbart att kunna snusa på en doft och i en bråkdels sekund vara nånstans långtborta.....
Varje morgon är jag en stund i Milano....Jag minns precis hur hotellrummet såg ut, hur dörren lät när den stängdes, hur balkongen såg ut, hur det doftade och lät när man satt på balkongen i den varma Milano-vinter-natten, hur himlen såg ut när man satt där tyst på kvällen och njöt av att bara vara. Hur det lät från restaurangen på andra sidan vår innergård. Hur kaffet i frukost restaurangen smakade...
Vilken tur att jag varje dag hinner till jobbet i tid med tanke på vilken arbetsväg jag avverkar varje gång jag sprayar lite deodorant under armarna!?