Fulaste möbeln i vårt hem....kattens tron

Våra grannar hade en gammal stol. En jättegammal stol som hade en rolig historia med sej. Den hade hamnat hos dem via en gammal excentrisk tant, som på 70-talet plötsligt hade fått något slags skov och omvandlat HELA sitt hem till guldfärgat. Nu satt stolen i ett hörn i deras vardagsrum, och varje gång vi besökte dem, suckade de över hur jävlig stolen ser ut, och jag försökte försiktigt få dem att förstå att tyg kan alltid bytas ut, själva stommen på stolen är hur fin som helst.
För ett tag sen ringde herren i huset mej och meddelade att nu åker stolen ut, vill jag ha den så ska jag komma efter den nu, bums, genast.
Var lite eftertänksam, stolen är förgrymmande stor, och har vi egentligen plats för den, även om jag förstod att detta skulle vara ett roligt projekt att ta itu med.
R löste problemet...han kånkkade hem stolen och meddelade att den ryms framför hans tv, som spelstol. (Och jag har fått lov att försöka fixa till den nästa sommar) Fast den som blev gladast var nog katten. Han har tagit stolen helt till sin egen, sliten och eländig som den är, så är den väldigt kär till Carlo som nöjt sover i den varje dag. Han känner nog sej som en kung i sin fina guldfärgade tron. Skylten fick jag av mina kolleger i somras...innan stolåbäket flyttade in till oss. Den sitter ju perfekt ihop med eländet. (Det står " Om du vill ha husets bästa plats, flytta på katten!" på den)