För några år sedan hittade jag en jättesöt liten blommig Arabia sockerskål i svärmors garage. Den hade en stor spricka i sej, så svärmor hade satt ut den som askkopp . Tackolov slänger hon aldrig något.....
Jag tyckte synd om den nätta skålen som stod där på golvet i garaget och riskerade att bli söndertrampad, så jag frågade om inte jag kan få ta hand om den istället. Vänder man rätt sida till, så syns inte sprickan, resonerade jag.
Min söta svärmor gav den till mej, och till på köpet grävde hon fram en liten gräddsnäcka som hörde ihop med den spruckna sockerskålen. Dessa två hade köpts till svärmors och svärfars bröllop 1951. Vilken skatt!!
Sockerskålen blev skrubbad och står nu på mitt arbetsbord i köket, gräddsnäckan hänger på samlarstången i köket.
Mina juvliga små skatter. När vi har fint besök tar jag dem i bruk, bägge två. Mjölk serveras ur gräddsnäckan, och socker ur sockerskålen, som vänds med sprickan emot mej så att ingen ser den. För den är så fin att den är värd ett fortsatt liv, inte som askkopp, utan som sockerskål.
3 kommentarer:
Vilken tur att du räddade de fina sakerna. Gräddkannan var ju så fin i mönstret. Som du säger att vänder man bort sprickan så er ju ingen den.
Ha en bra vecka!
Kram Ullis
Tack så gulliga kommentarer jag får av dig!! Vilken söt näpen sak, vilken tur att du räddade den.
kramar på dig och hoppas att du får en skön måndag!!
Bra gjort! Den passar ju bra där. En liten spricka är ju bara lite "shabby" vet du.:-)
Kramis
Skicka en kommentar