

Idag för nio år sedan gifte vi oss.
Tänk vad tiden går?
Egentligen hade vi inte pratat om bröllop, vi var nöjda som det var. Vi hade två barn tillsammans och tyckte att det var den ultimata förbindelsen.
Men sen började svärmor och svägerskan prata om att ordna bröllop till oss....
OJ!?
Här tyckte jag att det var bäst att börja fixa till ett bröllop själv, så att man fick det som man själv ville ha det. Jag kollade ett datum som K inte hade spelning, ringde och bokade kyrka och festplats, och när detta var gjort, ringde jag K till jobbet och sade att han skulle beställa barberare åt sej till nästa års 30.7! Varför? Jo för att följande dag gifter vi oss! Han skrattade så han kiknade, sen sade han att jag inte är riktigt klok, men var ändå helt nöjd. Han hade ju faktiskt friat redan flera år tidigare (klassiskt på knä, om än på toagolvet i vår sketna lilla etta, medan jag högravidt använde min fritid till att spy....däremellan lyckades han klämma in frieriet.....jätteromantiskt...)
Men det blev inget bröllop då, det blev en bebis, och en till...och sen hade det bara inte blivit av.
Nu blev det. Och det var en av de finaste dagarna i mitt liv!
Vi gifte oss med våra nära och kära med oss, jag bar mammas brudklänning (som var sydd till henne 1969), och en tiara i silver som jag gjort själv.
K var stilig och stolt, och ungarna rena, hela och jättesöta.
Idag fick jag nio långa underbart djupt röda rosor, och nu ska vi sitta i sommarkvällen och grilla biffar och dricka lite skumpa.
(bröllopsbilden är ett foto av ett foto...sorry för dålig kvalitet)