När vi hittade detta hus, blev jag genast förälskad i omgivningen. Det kändes som en liten by på landet, trots att vi bor i en storstad. Många likadana små hus, byggda så att innergårdarna är skyddade lekplatser för barnen, lockade. Även synen av fina trampbilar och olåsta cyklar på gemensamma lekgården gav ett intryck om ett skyddat, trevligt ställe, där man inte måste låsa in sina saker till natten, och det intrycket har visat sej stämma.
Jag försökte förklara känslan för min mamma när hon en kväll , några veckor efter att vi flyttat in, satt hos oss på kvällste'. Så ringde det på dörren, och en liten kille stod där utanför och meddelade att han har kisibrått. Okej, kom på toan, kan du själv torka? frågade jag och släppte in jassen. Vem var det?, frågade mamma min. Inte vet jag....,men han fick kisibråttom utanför oss, därför kom han hit på toa. Nu förstod mamma vad jag menade med trygg känsla och liten by på landet-mentalitet.
Så är det fortfarande här, och det är jag oändligt tacksam över.
Fast det kan kosta lite....
När jag grillar korv, måste jag alltid räkna med att det blir ca tre extra munnar att mätta, när jag köper kattmat ska jag räkna med att grannens Funny hoppar över för middag och tömmer skålarna(hon är en terrier som ÄLSKAR kattmat)......men det bjuder jag gärna på....för likaväl blir mina barn bjudna på middag hos grannarna när det råkar sej, och det känns härligt att det kommer och går barn, katter och hundar i mina dörrar...
Allt detta understyker min tanke om att det behövs en hel by för att uppfostra ett barn, och vi har nog hittat den byn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar