Den finaste av mina skatter

När vi sökte ett hem åt oss, var ett av kraven att huset skulle ligga nära havet och att det skulle finnas en brygga i närheten. En brygga till vår båt.
Vi hade ingen båt....men vi hade en vision om en båt.
Min vision var en Buster....eller vadsomhelst som man slipper ut på havet med.....Ks vision var mycket mera högtflygande....han skulle ha en Riva. Inget annat dög. Punktslut.
Jaaha, tänkte jag.....men huset vi hittade som var vid havet och hade en bra båtbrygga i närheten var ju trevlig, så jag opponerade mej inte.
Sen började den stora jakten på drömmarnas båt. Busterversionen av båtuppköp begravdes med en fnysning, istället surfades det nätterna i ända på nätet för att få en inblick i Rivautbudet i Europa.
En dag nappade det sen.....vår Riva var till salu, i skitskick i Tyskland, men den fanns och den var till salu....och K hade redan köpt den.....
Han och grannen Stigu åkte iväg och hämtade denna fantastiska båt till Finland, denna båtarnas Rolls Royce..och det första jag gjorde när jag såg den var att brista i gråt......den var genomrutten och mera kockobrasamaterial än båtmaterial. Men K hade en vision och han gav inte upp. En hel vinter jobbade han och vår båtbyggarvän Riku med båten. Pojkarna och jag gjorde vad vi kunde, och vi bodde nästan en hel vinter på båtvarvet.
Så småningom växte skönheten fram ur rucklet som K använt alla våra sparpengar till, och även mitt hjärta var vunnet. Bella är underbar! Bella är en del av vår familj!

Främst i fören sitter Kipparikolli. Den hittade jag en gång i vårt skräprum när jag var påväg till båtbygget. Jag förde sop-påsen, och där på soptunnan, med locket lutande på huvudet, satt denna luggslitna skepparkatt av trä, han med endast tre morrhår och en halv baktass kvar, och var så himmelens stilig i sin kaptenshatt. Jag plockade med honom och tog honom till vår båt. Han blev vår maskot, ett lysande exempel på renessanstanken bakom vår båt...från skräp till skatt. Nu har han varit med på både båtmässor och tidningsomslag...
Jag hoppas att den som kastade bort katten för några vårar sen har sett att han prydde Puuvene-lehtis pärm förra hösten.....