Tavastia

Var ikväll på Ks keikka på Tavastia. Med bil förresten... NU Julia börjar jag vara nästan körkortsmogen....jag har kört hem från Tavastia !(mitt i natten en tisdagkväll i Juni, men ändå! ;o))

Enivei. Där satt jag i den mörka salen och tyckte att det var skönt att det finns nånting som aldrig förändras. Tavastiaklubben i Helsingfors är ett sådant ställe! Det ser lika ut trots att åren går.

Första gången jag var på Tavastia, var när jag var ca 15 år gammal.
15 år gammal och grym rockn'roll böna. Ett av våra favoritband, Sound Storm Shock, skulle ha en spelning på Tava på kvällen, och denna spelning skulle televisioneras.
Jag och några kompisar, Cata och Pippi tror jag, stod utanför Tava i höstrusket, och märkte att man i tv-bilens skärmar såg soundchecken som pågick inne på klubben. När en av tekniksnubbarna såg att vi stod där och hängde och tittade på showen i monitorerna, sa han till oss att vi kunde gå in på klubben och titta på soundchecken istället för att stå ute i kylan och huttra. VA!?! Skulle vi små snorisar få lov att gå in i det som i våra ögon var musikens allra heligaste...
....skulle vi få gå in på TAVA??!?
Som små möss påväg att smyga in i skafferiet för att stjäla riskorn smög vi oss in, längst bak i Tavas stora sal, och satt sen där och fick se när SSS både gjorde soundcheck och övade inför kvällens tvsändning. Vi var knäpptysta och försökte vara så osynliga som möjligt...vi ville ju inte att nån skulle se oss och skrika "UT!!"...men inombords skrek hela vårt hjärta högt "JAG ÄR PÅ TAVASTIA!!!"

När checkerna sen var slut och vi vänligt blev ombedda att avlägsna oss, kan jag lova att vi hade vuxit fem cm på längden allihopa! Vi hade ju varit inne på Tavastia! Detta rockn'rollens mecka där man ägde tillträde först vid fantastiska 18 års ålder, hade vi varit inne på!
Saken blev ju inte sämre av att några av våra bekanta stod utanför klubben när vi kom ut (dom var där för att jaga autografer tror jag) och vi stolt kunde berätta att VI just varit inne på TAVASTIA och sett SSS soundchecka......
Jag var så hypad att jag inte sov den natten. Nu var jag flickan som hade varit på Tavastia!

Idag satt jag igen där i salen. I Tavastias svarta sal som inte alls är så stor som jag tyckte att den var tidigare.
Nu satt jag inte i bakersta hörnet och försökte vara osynlig. Nej nu var jag där för att se min man spela. Jag satt där och tyckte att det var härligt att se och höra bandet spela, för dom var riktigt bra idag....och då kom jag på att dendär lilla flickan som för 23 år sedan satt där i bakersta bordet på Tavastia , säkert skulle ha varit riktigt stolt över att veta att 23 år senare sitter samma flicka i första raden och ser sin man uppträda på samma klubb. På Tavastia. Nej förresten...inte på Tavastia, utan på TAVASTIA! ;o))

(och när K läste detta ville han påpeka att han faktiskt spelat flera gånger på TAVASTIA, och att jag faktiskt varit med då.....och jo det har jag....men jag BLOGGADE inte då ännu, så det var inget jag kunde skriva om!...men känslan är ändå den samma! :o))