Tove och jag

Jag älskar Tove Jansson.
Inte som muminmamman Tove, utan som författarinnan Tove.
Hennes böcker är en egen värld som jag sjunker in i. Det är som att kasta sej i det djupaste blå vattnet och låta sej dras ner....så känns det för mej att läsa en Tove Jansson bok. En helt egen värld öppnas, en som man inte vill komma tillbaka från.

När jag var liten, ca 10 år, hittade jag "Sommarboken" i min mommos sovrumsbokhylla (Ja det fanns skilda bokhyllor för sovrums-, vardagsrums- och -böcker som var värda att stå framme i biblioteket-böcker....Tove fanns i sovrumsarsenalen), och varje gång vi åkte till mommo och mofi, minst en gång i veckan, kastade jag mej på mommos säng och läste vidare i boken. Jag älskade den!
När min mommo dog, frågade jag mamma om jag kan få boken, och det fick jag.
Jag läser den med ojämna jämna mellanrum, och jag minns varje gång pånytt varför jag älskar den boken. Den är stämningsfull, den är speciell
och den är härlig.

Som vuxen har jag även funnit Toves böcker "Resa med lätt bagage" och "Anteckningar från en ö" härliga. Idag tog jag fram "Resa med lätt bagage" och kom ihåg hur underbar den är....
När jag är klar med den ska jag läsa "Anteckningar från en ö"......bara jag hittar den......jag har en illa aning om att jag lånat ut den till någon och inte fått den tillbaka...... (Hallå om du har den i din hylla och du har lånat den av mej....jag vill gärna ha den tillbaka snart!;o))

Jag önskar att jag stöter på boken "Bildhuggarens dotter" någonstans, jag har inte läst den ännu, och den är definitivt mitt nästa projekt.
(Har iofs bokat Merete Mazzarellas senaste på bibban för länge sen, men den lär jag ska få vänta på ett bra tag....)

Enivei....nu ska jag kasta mej i solstolen på terassen och fortsätta med min date med Tove och hennes lätta bagage.