Varje morgon väcks vi av ett helvetes oljud. Det är Rosso. Gatto Rosso, världens fulaste katt, som står under vårt fönster och skriker. Den jamar inte, den vrålar. Den är smal och rödögd och eländig. K tycker att den ser ut som en knarkande katt. Och varje morgon står han där, mager och luggsliten, och skriker under vårt sovrums fönster. För han äger dethär kvarteret, och enligt sej själv är han störst, stiligast och vackrast. K tycker att han ser ut som djävulen själv, jag vill ge Rosso en mask-kur, en penicillinkur och en jättetallrik med mat. Han är ljuvlig! Min italienska amore.
(Bilden är tagen kl 7 imorse när jag yrvaket hälsade på Rosso, ni ser hur långa skuggorna är....det är bara solen, jag och Rosso som stigit upp ännu)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar