Lo Spaccio

Igår åt vi middag på en pizzeria här bakom knuten. Inte på en av dedär fina restaurangerna med borddukar och pellergrinoflaskor på bordet med utsikt över havet, utan på ett hak där personalen består av ägaren och hans fru, och listan endast består av pizza och utsikten är mot en bakgata. Ett ställe som varje kväll är fyllt av lokala mänskor. Pizzeria Lo Spaccio Gastronomia d'asporto!

Prima! Som vanligt slår den lokala befolkningen knut på sej för att förstå vår knagliga italienska. Allt blir perfekt, vi får våra pizzor, lemonad, vin och vatten. Medan vi sitter och äter kommer ett jättesällskap bestående av fyra vuxna, fyra barn och en Berner-valp (=mastodontiskt stor) in och ska äta middag. I finland skulle hälsokontrollanterna och polisen varit iblandade genast, här tar man "niska-perse-ote" på valpen och skyfflar in honom under matbordet. Där trivs han under hela middagen, tyst och snällt. Han har nog varit med på restaurang förut också.

Efter ett tag kommer ett par in. Borden är slut. Signora pizzeria-ägare kommer försiktigt och frågar om vi kan klämma ihop oss så att dessa två ryms i vårt bord? Naturalemente! Va Bene!
Signore Pizza är på gott humör. Han frågar om vi gillar vinet? Si, vino e bene, och så frågar han om det är okej att han tar en slurk ur sitt eget vin ?Si, signore! Och så skålar vi tillsammans och alla är glada. När vi ätit klart kommer den glada pizzasnubben med en Cocacola-skylt som gåva till barnen, en fin reklamskylt i metall med text på italienska. Pojkarna blir jätteglada. När vi går ut viskar signora pizzaägare till oss att våra pojkar är vackra, belle ragazzi, vi vet. Dom är solslickade med lockigt solblekt hår. Riktiga rivieradrömmar. Det tycker dom fnissande flickorna som hämtar takeaway på pizzerian med!