Mitt i natten

Det är mitt i natten och jag sitter här och varvar ner. Nu har jag varit på Leonard Cohens konsert. Helt fantastisk. Underbar. Obeskrivlig. Jag har sett den största av de stora.
Jag är så oändligt lycklig över att jag fick se honom ännu en gång....gammal som han är....(samtidigt som K nog säkert är lika lycklig över att gubben är så gammal att K knappast behöver genomlida en kväll till av dystra ballader och mörka sinnestämningar med poetisk musik...men han knorrade inte, utan satt snällt och låtsades att han lyssnade fast han nog påriktigt räknade lampor i hjallishallens tak....ganska diplomatisk var han när han sa att han aldrig varit på en konsert där ljudvolymen varit så låg som i kväll....läs=han är van vid rocknroll shower där man går hem med pipande öron...) Han är snäll, gubben min, han visste att det var en viktig kväll för mej.
Konserten var fin. Mina händer är svullna av allt klappande, magen är sjuk av all spänning och ögonen är röda av alla tårar jag kämpade emot, det var en superfin kväll ..och till min stora lycka sjöng Leonard ALLA mina favoriter.
Jag är så glad!

Fast när jag i bilen på väg hem nämnde att detta nog var sista gången jag såg Cohen, så muttrade K att den gubben kommer att överleva oss alla....han kommer att dra en konsert när han är 120 år gammal!
...och då är jag där med min rullator och klappar takt allt vad jag hinner! ...med eller utan K....
Det lovar jag!