Carlo älskar att rymma. Han bär på en stark rymmargen som gör att så fort han hör en dörr eller ett fönster öppnas, så rusar han iväg som ett skott och hoppas på att han ska hinna ut innan han blir stoppad. Det är inte en och två gånger som han blivit med huvudet mellan dörren i ett desperat rymningsförsök, stackarn.Vi trodde att han skulle lugna sej när han blev kastrerad, men nej, han rymmer lika gladeligen som förut....dom glömde nog andra ballen kvar på honom tror vi. Hans stora passion när han rymmer är att sticka raka vägen till Seppos hus, där han antagligen pissar på Seppos trappa och är jättenöjd med sej själv. Seppo är en grannes stora hankatt. Dom är värsta rivalerna och tävlar om vem som är herre på täppan här. Viceversa driver Seppo Carlo till vansinne genom att helt fräckt vandra in på vår gård och pissa på terassknuten medan Carlo skriker i fönstret åt honom. Livet är spännande om man är katt.
Egentligen är det inte så farligt med att han rymmer, vi bor lugnt och har en stor gård som han brukar hålla sej till, men jag är rädd för stora vägen bakom huset. Varje sommar ser man överkörda djur ligga vid vägen. Jag vill inte se en dalmatinerkatt som inte förstår att vara rädd för bilar ligga där en dag.
Nu har jag kommit på en kattfälla som tillochmed kan fungera. Jag har lyft ut dammsugaren i vindfånget. Carlo är livrädd för dammsugaren. Kanske det hindrar fortsatta utbrytarförsök att han måste ta sej förbi den när han ska ut på äventyr? Hoppas det.
Och till alla som undrar...jo vårt hem ser värre ut för var dag som går...men att dammsugare står och lutar mot ytterdörren, det är numera meningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar