I'm on back in the game again!

Efter några veckors bloggtorkka är jag tillbaka i spelet igen!

Imorse försov jag mej rejält. Alla som känner mej vet att jag inte försover mej eller försenar mej från någ0t, någonsin, aldrig, never,ever. Jag är alltid i tid, jag är alltid MYCKET i tid, till allt! (och alltså trots att jag försov mej så var jag i tid på jobbet...jag är supersnabb när det krävs..)

Jag är ung och fager och väldigt rockn'roll (enligt mej själv alltså...), men när det kommer till tidtabeller så är jag en jävligt gammal tant!
När jag var liten och åkte buss med min mommo, retade jag mej alltid på att hon vid varje hållplats flyttade sej en bänkrad närmare utgången.....och igen vid nästa hållplats hoppade hon en bänkrad närmare utgången, bara för att vid sista hållplatsen sitta precis vid ytterdörren så att hon kunde skynda ut som först genom dörren...

HALLLÅ!?? Hon bodde vid ändhållplatsen!! Ända sen jag var sex år gammal försökte jag förklara till henne att bussen stannar vid ändhållplatsen i tio minuter, hur gammal och skraltig hon än känner sej, så kan hon, tillochmed med en liten tupplur i bussen, ändå stiga av på sin egen hållplats utan att någonting hemskt händer.
Men nej. Vi steg på bussen vid ena ändhållplatsen, och jag skådade min söta mormor förflytta sej bänk för bänk framåt vid varje hållplats, bara för att vid ändhållplatsen rusa ut ur bussen lika snabbt som dörrarna öppnade sej....värre mommorace har man då inte sett!? (Sen frågade jag henne varför hon inte satte sej direkt på en plats vid ytterdörren....men NEJ dom platserna var ju reserverade för GAMLA mänskor, tyckte min 80-åriga mommo)

Och där suckade och stönade jag över min hypertidsmedvetna mormor, min mamma är snuddet värre (men det är så illa beläget med henne att det är ett helt eget kapitel för sej...), och så märker jag plötsligt att jag håller på att förvandlas till dom!

Att jag vaknar 6.30 när jag ska vara 7.30 på jobbet funkar inte mera (när jag var ung och vacker och singel var det inget problem,, då borstade jag tänderna och klädde på mej och stack och dagen blev hur bra som helst)....nu vaknar jag med ett ramaskri, rusar ur sängen, skrämmer slag på hela huset, borstar tänderna och sminkar mej samtidigt (och det syns!), klär på mej det första som träffar min hand (jep...lite dethär och lite detdär och wow man är chick idag...) och så rusar jagtill jobbet med en berocca-treo i glaset och där ska dagen starta bra och allt ska gå rajtantajtan och nej det gör det ju inte.....

Domhär dagarna är tackolov få, men dom är HEMSKA!
Den gamla tanten i mej ropar: Hallå! Vi hinner inte med!

För i verkliga livet har jag gett ganska mycket makt till den gamla mommon i mej..
jag vill vakna två timmar före jag ska vara på jobbet så att jag hinner duscha och dricka kaffe och läsa tidningen och surffa på nätet och klä mej....
och i största allmänhet vill jag:
vara i tid, jag vill sitta och vänta på att det är min tur¸och helst av allt sitter jag lääääänge och väntar på att det ska bli min tur.. för då mår jag bra och vet att jag inte har försenat mej.
Jag har blivit min mormor!

TACKOLOV älskade jag min mormor...så jag kan leva med denhär bristen...