Jag älskar fönsterbräden. Mina finaste fönsterbräden fanns i min första egna lägenhet. Dom var av grå marmor och breda som en bänk. I sovrummet hade jag faktiskt satt sittdynor på fönsterbrädet, och använde det som läsplats i solen. Det var riktiga fönsternischer som bara finns i riktigt gamla höghus. Helt underbara! Mina fönsterbräden blev utställningsmonter för diverse ljustakar, blommmor, fotoramar och annat smått och gott. Efter det har jag inte bott i en endaste en bostad med fönsterbräden. Flyttade in i ett nybyggt hus...och wtf?! Inga fönsterbräden??
Sen hittade vi detta hus, som var så perfekt för oss, att jag förbisåg avsaknaden av fönsterbräden. Jag köpte ett hus utan fönsterbräden. Sen insåg jag att man ju kan KÖPA fönsterbräden!! Och så dök det upp bräden vid varje fönster....utom i köket vid matbordet. För ifall man vill ha en sjätte plats vid matbordet med stolen vid fönstret, så ryms det inte ett bräde där. Suck.
Katten älskar att sitta och titta ut genom just det fönstret, för där går folk förbi vårt hus och där ser man lekgården och allt som händer, så det var lite synd att det inte kunde finnas ett fönsterbräde just där.
Men så en dag kom städerskan på jobbet och sade att hon tömmer slöjdsalen, och att där finns en övergiven hög pall som är på väg till skräprummet. Indredningstokig som jag är, vill jag kanske ha den? Jo...för den var jättefin! Kollade med eleven som gjort den ifall han inte skulle ha den ändå....men nej det ville han inte för han tyckte den var sned och ful, och jag kunde gärna ta den. Och så kom den hem till oss. Nu är den vitmålad, har duttat "Carlo" och "Gatto" (=hankatt på italienska) på sidorna, och Carlo sitter varje dag på den och tittar ut genom fönstret. Det är hans pall....och jag har inrett funktionellt för en katt! :o))
3 kommentarer:
Sanopa muuta, rapujuhlista virittäytyminen kynttilänvaloon ja lämpimiin väreihin oikeastaan just alkaakin.
Mutta olisihan se kiva jos *ihan* vielä ei tulisi kovin kylmää ja sateista!
Vilket härligt ställe katten har att sitta på. Vår brukar på köksbordet vid fönstret och titta ut. Vi har inga direkta fönsterbrädor, men de rymmer i alla fall katten så hon är nöjd. Visst får man sig en tankeställare när det gäller barnen, att tiden går så fort. Titta ofta på 15-åringen och undrar hur han kan ha blivit så stor.
Ha en riktigt bra helg!
Kram Ullis
Oj där har katten det gott! Visst behöver man fönsterbrädor...Då vi renoverade vårt hus ville jag först inte ha fönsterbärdor, men snart insåg jag att det var ett måste och då fick sambon snickra ihop dem! Och nu är de fulla av grejer!
Svar: ja du har alldeles rätt om finskan och övriga språk. Jag har klasskompisar från gymnasietiden som är allt från popstjärnor till cancerforskare i Sverige. Lite synd att såna förmågor måste flytta bara för att de inte kunde språket...
Skicka en kommentar