Jag älskar böcker. Jag blir helt salig av en bra bok. Det finns böcker jag läst som gjort mej ledsen för att boken tagit slut. Jag ville ha mera! Kjell Westö's bok "Där vi engång gått" var en sån bok.....när jag läst boken klart ville jag ringa författaren och kräva att han skulle berätta hur det hela fortsatte. Många av mina vänner har satt boken åt sidan och tyckt att den var för stökig....jag älskar den!
Jag kan även förälska mej i en boks utseende. En gammal bok är ett estetiskt verk!
Hittade på öns loppis en underbar förgulnad bok för 30 cent...en italiensk diktsamling från 1935. Den heter "Il cuore del tempo" (tidens hjärta) och är av Maria Mario Martini. Helt galet vacker bok. Jag bläddrar i den och snappar upp ord här och där. Det stör mej inte alls att jag inte ännu kan tolka dikterna till fullo som signore Martini hade tänkt sej...jag är säker på att han är lycklig över att nån njuter över hans ord som jag gör när jag sitter och smakar på orden jag hittat i hans bok.
(Charmigast med min nya skatt är nästan visitkortet som sitter fast med ett gem i början av boken....den förra ägaren har fått boken av Enrica Venturini från Spianata Casteletto i Genova........OJ vad jag skulle vilja veta hur denna bok tagit sej från bella Italia till loppisen på vår ö!!?!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh vad jag njöt av detta som du har skrivit:)
Och du har ju så rätt. En gammal och nött bok..underbart vackert är det.
Kram Lallis
Jag går ibland och doftar på böcker... :)
Känner mej lite tokig (men lite mindre efter din berättelse) men bokens doft känns som man kunde få en aning om dess förflutna. Som tonnåring sprang jag inte på en massa fester och berusade mej utan låg i min säng med näsan i en bok. Åh vad jag saknar den tiden som man ostört kunde läsa en hel bok utan avbrott (nästan iallafall)
:)
Tänk om gamal böcker kunde tala. Så spänannande att få höra. Har inte läst boken du skrev om.
Kramar Ullis
...jag glömde att skriva om doften!! Du har så rätt!! En gammal bok doftar underbart! Det är som om en pust av förgångna tider lätt svävar emot en när man öppnar en riktigt gammal bok!!
Vaaralassa asuu kaksi kirjoihin hullaantunutta immeistä.
Minä kerään keittokirjoja, vanhat sellaiset ovat aina hakusessa. Ja Kamu lukee merikirjallisuutta ja historiaa.
Ja kiertää kirpparit ja kaivaa kaikki kirjat päällimmäisestä pohjimmaiseen.
Romaaneja luetaan myös..juuri tänään oli puhetta että pitää mennä kirjastoon..taas...
Ja vanhat kirjat tuoksuukin niin ihanalle..
Hyvää torstaipäivää toivottaa Krisse
,,hihii..olitkin kirjoittanut jo vanhojen kirjojen tuoksusta...totta..ihana tuoksu
Skicka en kommentar