Tack

Fick igår en blomma av Tove.
Den är underbar. Jag älskar den, den är så vacker hos oss.
Men mest av allt rörde mej orden som hon sa när hon gav mej blomman.

"Den här är till dej för att du är du!"
Det kom rakt från hjärtat och är säkert en av det vackraste saker nån sagt åt mej på länge.
Jag går igenom en fruktansvärt jobbig tid i mitt liv just nu, och Toves ord nådde mej ända in i hjärtats botten.

Jag blir varm ända in i själen när jag sitter i soffan och tittar på blomman. Och minns orden.

Jag hade inga ord då, men jag har dem nu...alla tusen eller båda två: Tusen Tack!

kram P

Återblick..återuppväckelse?

Blickar tillbaka i bloggen och gillar vad jag ser...samtidigt som jag saknar viljan/tiden/förmågan att skriva.
Inser att bloggen är en underbar dagbok över mitt liv över en period, och tillika inser jag att jag går miste om något i framtiden genom att inte sätta ner mitt liv i ord mera.

Så många saker jag läst om idag i bloggen hade jag nog inte minnats utan bilderna och orden jag sett idag.

Många minnen är fina, och det vore synd att inte ge dem alla en chans att finnas kvar.....

jag återkommer alltså.....

kramar P

ps Bilden är från vår sommarvisit hos våra kära vänner Leena, Matti och Martin i Hiittis. Ett sommarparadis värt sitt rykte <3.

Höst

Jag älskar hösten! Vinter är ide, våren är väntan, sommar är brådska, höst är bäst! På hösten har jag fått alla pusselbitarna ihop. Det är då det händer mest, men det är också då jag njuter mest av att bara vara. Hösten är också tiden för planeringen inför det kommande året. Tiden då jag börjar med en ny kull i förskolan. Tiden då jag planerar inför kommande säsongen inom amerikanska fotbollen. Hösten är då vi avgör vad vuxenlaget lyckas med inom sin serie i jefun.

Jag älskar hösten!

Jag älskar även att det äntligen blir mörkt om kvällarna. Att jag kan sitta med min kopp te eller glas rödvin på terassen och se skymningen falla och känna havsluften rulla in.

Igår kväll satt jag på vår bakterass och hörde hur U2 spelningen från stadion rullade över havet och hördes jättebra hos oss.

Det var bara kvällskymningen, jag, ett glas rödvin, igelkottarna och Bono, och livet var underbart!

Familjen Kottarna

Vi har tre nya familjemedlemmar. De heter Pigge, Pigulina och Ben Roetlishberger. De är igelkottar. Varje kväll efter klockan åtta kommer de tassande genom trädgården. Vi tror att dom bor under Piccolo, barnens optimistjolle som ligger uppochnedvänd under björken.
Tripp, trapp, trull kommer de vankande till stället under terassen där jag denna heta sommar haft en vattenskål till flämtande katten och hunden. Numera även igelkottar. Matar dem med en handfull torrfoder för katter och de myser och ler tacksamt till mej varje kväll. Tycker jag.
I förrgår frågade grannen försiktig vad det är vi sysslar med när vi i skymningen låg med rumporna i vädret, K och jag, på terassen och glodde ner i pionrabatten. Vi bongar igelkottar!....förståss.

Så nu har vi mera än bara ovala bollar i trädgården, vi har även ovala husdjur!

Carlo

Carlo är en stilmedveten ung katt. Han har egna lakan i R's säng.
Egentligen så tror nog Carlo att Marimekkos Kivi-lakan är designade efter honom. Vi låter honom tro det och han är jättenöjd.

Mina måsungar

De sötaste måsungarna i världen! Casper och Jesper och Jonathan <3
Första bilden är av Casper förra veckan när han precis "hamnat" ner från taket. Andra bilden är Jesper och Jonatan idag, en vecka senare.

och precis när jag sagt så...

så blev jag förälskad i tre måsar! Närmare sagt tre måsungar som numera bor på mitt dagis gård.

Historien började förra veckan. Varje år häckar ett måspar på skolans tak. Alltid.
Inga problem. Vi hålls på gården och de hålls på taket. Fine. Alla är nöjda.

I år hade vi ( jag och måsparet alltså), inte räknat med en överhysterisk fågelfobiker i personalen, som tyckte att måsarna "var farliga när dom skyddade sina ungar"......och därmed kommenderade skolvaktmästaren att klättra upp på taket för att plocka bort boet.

JÄVLA IDIOTER!!!!

Vad hände? Jo vaktmästaren bar iväg ungarna, små grå dunbollar utan någon som helst vingstyrka ännu, till en skog på andra sidan stora vägen.

Först tyckte jag det var ok...vi kunde ju inte ha anfallande måsar på gården bland alla barn heller. Men när jag insåg att en mås som flög över huset på väg mot stranden var en "anfallande mås" började jag lite ana måsar i mossen.
Det visade sej att varje fågel som närmade sej vår gård "var på väg att anfalla" ....

Detta skedde alltså förra veckan.
Jag var djupt olycklig över att måsarna blivit berövade på sina ungar, och att ungarna blivit kidnappade på så orättvisa grunder. Allt som flyger är inte farligt.

Och vad glad jag blev när jag kom på jobb idag och möttes av budet att tre stycken små gråa dunbollar vandrar omkring på skolgården igen. Mamma och pappa Mås sitter på tak-kanten och ser efter vad ungarna gör, matar dem ibland, men annars är de helt lugna. Trots att barnen leker några meter ifrån dunbollarna. Vi har koll på att barnen inte stör ungarna, och föräldarna till måsbabyna verkar fatta detta. Vi är inte något hot för dem, då behöver de inte anfalla.

Fast när skolvaktmästaren kommer ut så får han passa sej...för DÅ är det en hel flock med måsar som anfaller....men enbart honom. Och jag är nog lite skadeglad och står på måsarnas sida.

För för första gången i mitt liv så står jag på måsarnas sida. Det var fel att plocka bort ungarna från boet.
Till och med jag har lite lust att skita på skolvaktmästaren........

och till de tre måsungarna har jag lovat att det inget gör fast de skiter på mej när det blir stora...jag är ju redan van! Och är man sådär söt så får man skita precis var man vill! Så det så!

Jag har slutat räkna...

Jag blev igen påskiten. Mitt i prick på axeln träffade nåt jävla elände mej. En åttapoängare....nio poäng får man för nästoppen, tio poäng för mitt på hjässan. Jag har varit med om alla...

Jag pratar alltså om fågelskit. Jag har blivit påskiten av fåglar mer än nån människa jag känner. Ja faktiskt mer än alla människor tillsammans jag känner.Min kompis sa en gång att det känns tryggt att vara ute med mej. Jo för att om nån fågel råkar skita på nån människa i hela Finland just då, så är jag alldeles säkert den som blir träffad...alltså skonas hon.
Hyggliga vänner jag har.


Jag kan till och med relatera till vissa minnesvärda tillfällen i mitt liv ihopkoplat med påskitningar. Min första tiopoängare skedde i Brunnsparken på Beach Boys konsert. Och före jag skulle in i kapellet och se Leonardo da Vincis Sista nattvarden sket en sparv in i ärmen på mej. Italienska fåglar är jävla skickliga...


Jag slutade räkna vid 13e påskitningen. Jag har gett upp. Dom vann. Jävla skitarna....

Jag har en ny älskling!

Jag har köpt en ny telefon!
Min gamla råkade vara i träningsbyxornas ficka när jag kastade byxorna upp på staketkanten in övre våningen (=samlarställe för secondhandbyke i vår familj...secondhandbyke=kläder som använts en gång, inte ännu ska tvättas, men som inte kan sättas in i garderoben under väntetiden.....) Pangboombang trillade min telefon ner för trapporna och blev oanvändbar.
Tog i bruk min gamla söta vita lur...som efter några dagar påminde mej om varför jag bytt ut den....70 inkorg meddelanden och telefonen skriker hysteriskt MINNET ÄR FULLT!!!!...och jag får 30 mess varje dag, enbart av headcoachen....

Så vi vandrade iväg till butiken igår och köpte mej en ny telefon. En Nokia N97a...en urfin sak med superkamera och massor av finesser. En minidator i sej. Jag kan nu kolla min email och min facebook och mina tidningar på spelresor från min händiga lilla supertelefon. Nu återstår att se ifall man kan ringa med den också? För det har jag ännu inte lärt mej........

29 Maj

Det är 29 Maj 2010. Jag är första gången dethär året hemma en lördag utan några som helst förbindelser.

Ska inte till tävlingar, träningar, fester eller släktbesök.
Ska bara vara hemma och ta det lugnt.
Skrämmande..... skrämmande att inse att ens lediga tid faktiskt är på kort.


Funderar på att börja köra igång med ett system där jag tvingas klämma in ett ledigt veckoslut per månad. Nån gång måste man ju ta det lugnt.

Fast det är ju förstås ännu bara på funderings stadiet ;)

Trevlig valborg!

Glada vappen till er alla!


Vi ska ha vänner över för en grillis....
hoppas det blir en varm kväll.

Min gård......

General Manager, Verksamhetschef, Drottning......
vilka fina titlar dom än ger mej så återstår sanningen...

Jag tar hand om allt skitbyk i laget. :))

Såhär såg vår gård ut i går efter att vi varit och turnerat i helgen i Åbo.

suck

Var på stan idag med O och R och köpte skor. Eller egentligen var O med sin pappa och jag med R, och sen när skorna var köpta sågs vi och gick på lunch tillsammans. Allt för att välsigna shoppingfriden istället för världskrig 5 i skobutiken "VA!?? Ska du ha sådana skor?? NÄÄÄÄÄ....MAMMA HAN APAR EFTER MEJ I ALLT!!! Tar du såna skor får du på truten"...osv...

Anyway. Mammas baby nr 1 är alltså min partner i skoshoppandet idag. Dilemma. Man hittar inte de Converse sneakers av senaste supermodell han vill ha i nummer 46 nånstans. STOP!!!
Nummer 46????? Inte fan är det väl konstigt att man inte hittar såna nånstans. Vem i helvetet har skonummer 46????

Jo....min baby.....fjortonåringen har skonummer 46....

suckar tungt och inser att babyn inte är så liten längre (trots att jag nog förstått det ett tag nu när jag behövt stå i trappan för att träffa han kind vid ha-en-bra-dag-pussen)

Och så har jag ju lillungen ännu....lillebror...han som alltid kommer att vara mammas minsting <3

...han, elvaåringen, som kom hem idag och stolt meddelade att nu har han nr 40ans skor...

suck...dubbelsuck.....

Batteriladdningsdag

Och så har jag ÄNTLIGEN en ledig lördag....en lördag utan några som helst förutbestämda aktiviteter.

Sov länge, jättelänge.....vaknade vid nio, gick ut på en kort, snöig, promenad med Funny som tillbringar helgen hos oss. Matade katten och hunden och gick tillbaka i säng och sov till elva. Ååååh vad skönt det var!

Matuppköp med K som för en gång skull är i Finland. Sen åkte han iväg till kvällens spelning och jag är hemma med barnen, katten, hunden, en pizza Quattro Formaggi och några glas Carlo Rossi. Detta är himlen! Ikväll blir det nachos framför tvn med hunden i knät.

Kanske jag värmer bastun först....om jag ids och orkar.....

Såhär är en perfekt lördagskväll för mej just nu.

Kalle Anka bevisade att jag är ganska trött

Det har varit väl mycket av allt på sistone.
Mycket jobb. Mycket kvällsjobb. Mycket ensamvarande. Förbannat mycket lagjobb och därtill kalla fakta om att vi kommer att ha en större grundrenovering i huset framför oss som orsakar en massa extrahuvudbry och pengabekymmer.
Jag har bitit ihop och slagit mej framåt.
Ingen har sett hur trött jag emellanåt är.....trodde jag.

Tills igår.
Vi hade varit med min läsegrupp i klubbrummet på jobbet, och när vi gick därifrån med barnen märkte jag att en Kalle Anka-tidning blivit kvarliggande på bordet. Jag ropade barnen tillbaka för att den skyldiga skulle komma och städa bort tidningen. Ingen reagerade.
Jag gick tyst och tog tidningen och lade den i hyllan på rätt ställe utan att göra desto mera nummer om saken.
En av ungdomsgårdens ledare tittade på mej och konstaterade att "C'moon....var är din lagledar röst?!? Du funkar inte med en sådär trött mamma-röst!!"

Just det........jag är en trött mammaröst.
En borttappad Kalle Anka-tidning avslöjade mej.....

Militant mammagrafi.....

Jag är ensam med barnen sen flera veckor tillbaka.
K åkte på jobbresa till Pune i Indien för några veckor, sen kom han hem till en helg, och åkte genast iväg till Alger i Algeriet för tre veckor.

Som vanligt är det först jobbigt. Sen slutar jobbigheten och det blir kris. Sen blir det krisbemästring och efter det följer militantisk styrning. När krisen släpper, släpper även den militantiska styrningen...
Selektiv demokrati inskrider....väldigt selektiv. Mammagrafisk demokrati är vad det är.

Så ser mitt liv ut just nu.

Och jag leder inte ett litet land under total diktatur, utan en liten familj med två pubertetsmonster under total mammastyrning.....

..det blir nog bra......

Jag har spelat min första match

Man är aldrig för gammal för att prova på nya saker. Trodde jag.
Nu måste jag sakta men säkert inse att jag kanske är överbevisad.

Jag drog utrustningen på mej och deltog i lagets årliga juniorerna mot föräldrarna match i söndags. I amerikansk fotboll.
Jag var den enda mamman som spelade....nu vet jag varför.
Det var jätteroligt och trots att jag först var rädd som bara attan för dom stora bjässarna jag hade emot mej (våra egna barn..), så blev jag snabbt biten av spelets iver och öste på för fullt. Tills det sa pang i vaden och jag var ute.
En vecka framåt ligger jag på soffan och vilar benet efter att ha lyckats skaffa mej bristningar i vadmuskeln.

Amerikansk fotboll är underbart...men gamla tanter i min ålder ska inse sina begränsingar och hållas i publiken. :)

Kanske borde jag skaffa mej en ny hobby? En sån som är anpassad för äldre damer.....som stickning kanske?
Näe....nästa år spelar jag igen. Men bättre förberedd och bättre uppvärmd än i år.
Man är ju inte såååå gammal ännu... ;) Kanske jag ska prova på ishockey nästa gång?

(det är jag som är #33 på bilderna)

Bilder: Touchdown 2010