Nytt liv

Jag är så förbannat nöjd. Jag fattar det nu när nätterna är hela och meilskräcken lagt sej.
Mitt liv är mina händer igen!
Jag har sagt upp mej som Juniorchef och lagchef i laget. Nu är jag färdig med detta, och med ett gott samvete ger jag jobbet vidare, för NU är sakerna i en situation som jag är nöjd med, NU kan jag med stolthet ge ärendet vidare och säga " Jobbet är gjort, för det nu framåt med samma stolthet som jag har gjort!"
Även om det är som jag sade till Svensken, med största vemod
...en tomhet som jag inte kan beskriva. Men vemoden är INTE för att något blivit ogjort..
NEJ...för gjort allt, det har vi definitivt gjort.....det är bara sorgligt att se att min tid i detta är förbi.
Fast samtidigt är jag urglad för att igen ha lediga kvällar. Superlyx som inte existerat i mitt liv på fyra år <3

Over and out.
P

Etapper i livet

En ny etapp är nådd.
R blev konfirmerad. Det känns jättebra nu. Han valde att gå skriftskolan, han valde att bli konfirmerad, och nu är det gjort.

För mej sjunker lättnaden in. Hela sommaren har varit en resa mot ett mål. Spelsäsongen mot finalen. Rs skriftskola mot konfirmationen och festen.
Nu är allt detta överstökat och jag har en stor känsla av frid som sakta sänker sej över mej. Nu har jag tid att ta det lugnt en stund.
Fast den största friden kommer från ett beslut jag gjorde förra veckan. Ett beslut som jag känner att ger mej mera tid att vara mamma, hemma, jag. Men mer om det senare.

Just nu sitter jag bara och njuter av ett hem fyllt med skribarosor och en urnöjd tonåring. Och nöjd tonåring = nöjd mamma.
För nu har jag beslutat att stanna upp och känna efter hur det känns att vara en nöjd mamma. För det är vad jag är. Jättenöjd mamma <3

VI HAR VUNNIT FM-BRONS!!

Igår vann vi brons i Finlandsmästerskapen i Seinäjoki.

Mitt fina lag.

Nu är jag helt tömd på energi, samtidigt som jag är urlycklig och vansinnigt stolt över alla mina fina ungdomar.



Nu ska jag sova......

En sån dag

Och jag märker att jag igen glömt att jag har en kamera....sorry!
Ska bättra mej. Men inte idag.

Nej för idag var en SÅNDÄR dag.
En dag då timmarna inte riktigt räcker till-dag.

K är i Israel. Jag kör alltså hemmaracet ensam. Inga problem med så stora barn som mina....
eller iallafall inte så stora problem :)

Har varulvsturen på jobbet. Ska vara där 6.15, alltså vaknar jag 4.45. Omänskligt. Enda orsaken till att stiga upp så tidigt är ifall man skall till flygfältet eller till sjukhuset för att föda....tyvärr stämmer ingetdera av dessa på mina väckningar denna vecka.
Dagen på jobbet går långsamt och i ett trött-dus. När jag äntligen får köra hemåt åker jag och handlar, gör sen mat till hungriga tonåringar, läser och löser ganska många meil, viker 30 st nytvättade spelskjortor och kryper sen ner i säng med orden " Den som väcker mej innan en timme har gått får lida stort!"...och så försöker jag sova.
Hör hur min telefon ringer. Diplomatiska (och fiffiga) O tar telefonen, ser att det är moster och svarar. Han sköter ärendet galant utan att väcka mej. Jag suckar djupt av lättnad och försöker sova igen. Hundsömn. Hör hela tiden med andra örat vad som sker i nedre våningen mellan två kivande tonåringar, redo att ingripa ifall skador på barn eller möblemang är att vänta.
Efter en halv timmes "vila" åker jag för att hämta barnens kusin M från Pyttisbussen. Hon ska vara med på träningarna.
Sen hämtar jag pojkarna plus grannens pojke och kör dem till träningarna.
Fixar med lite greijer vid plan, åker sen iväg för att hitta vita spelstrumpor..vilket visar sej vara lättare sagt än gjort om man vägrar att stoltsera med tillverkarens namn tryckt i stort på strumpan (och är dom inte våra sponsorer ser jag ingen orsak till att spelarna ska bära deras reklam).
Hittar strumporna. Åker tillbaka till plan. Plockar upp regnvåta och svettiga ungdomar, kör snabbt hem för att M ska hinna duscha och äta innan jag med racerfart kör henne till sista bussen mot Kotka. Sen hem igen. Mat. Bastu.
Och efter bastun tänker jag unna mej ett glas rött vin........
trots att det är mitt i veckan och trots att jag har tidig väckning imoron.
för idag var det en sån dag.
En dag som bara måste avslutas i badrock på soffan med fötterna på soffbordet och ett glas rödvin i handen. Skulle jag ha en extratimme på dygnet så skulle jag ta två:))
Jep.

Nu är det inte långt kvar

Nedräkningen har börjat...
En av många.