Skit

Har söndrat min dator. Förlorade samtidigt alla bilder. Skit.

Dubbelskit.

Återkommer när jag samlat mej och skaffat en ny maskin.
Just nu är jag strängt upptagen med att sparka mej själv i röven......

Hard to let go

Märkte idag hur svårt jag har att släppa loss.
Satt på lagets juniormöte. Var med för att vi skulle summera det gågna året innan det var dags att ta itu med planerna inför den kommande säsongen. Och trots att jag själv valt att avgå, sprudlade jag med nya ide'er, hoppade på brainstormingen och hade svårt att hålla käften fast jag förstod att jag borde vara tyst för annars sitter jag i samma smet igen.
I den att jag inte har nån tid för min familj trots att jag hela tiden är tillsammans med dem, för att jag har hundra andra saker att ta hand om samtidigt.

Idag fick jag mej en tankeställare. Pratade med en nära vän om ett liknande beslut. Vi har ingen tid att ta igen av den tid vi förlorar av tiden med våra barn NU. Jag har ju gjort mitt beslut. Nu vill jag stå för det beslutet....

trots att jag har svårt att släppa loss.

...som med så många saker i livet...

Joggingtant

Har börjat springa igen. Och det är så skönt!!!
Trots rusk och regn och oändligt mörker, känns det underbart att jogga igen efter en lång, mycket lång, paus.

Fast mitt joggingsällskap R säger att jag springer som en gammal tant....inte för att jag är långsam, för jo det är jag ännu och det vet jag, (och gammal det är jag då definitivt inte! ;)) utan för att jag envist ser till att alltid ha minst en synlig reflex på mej när vi sticker iväg på kvällsrundan.

För jag är hellre en joggande tant som syns i trafiken än en sorglig sak på lasarettet i gips.

...trots att min son tycker att det är ytterst genant att springa med någon som tycker att det är coolt att synas....

Och så är jag så jäkla stolt över mina barn...

Jag berättade tidigare om att vi gjort en matrenovering.
Hela familjen. Jättefint.

Idag fattade jag att buskapet gått hem.
R åkte till butiken för att köpa ägg.
Han kom hem med ett äggpaket där det stod att äggen var av höns som fått en special föda och fått gå fria.
När jag frågade R varför han valt just dessa ägg var svaret: för att det står på paketet att domhär äggen är från nyfikna hönor som fått vara fria och fått undersöka sin miljö och domhär äggen är kläckta av glada hönor! ( på paketet står det att äggen kommer från ägg av hönor som går fria och får undersöka sin miljö <3 )

Jag frågade ungen varför vi vill köpa ägg av lyckiga nyfikna hönor?
Nå för om man är nyfiken och lycklig så kläcker man lyckiga och goda ägg!!

Jag är så glad. Mitt budskap har gått fram!

I alla fall på någon mån.....


Just det.........

Man per telefon

K är på arbetsresa. Som vanligt. Fast denna gången är det inte vanligt utan annorlunda. Väldigt annorlunda.

Under alla år han jobbat med sitt nuvarande jobb, och det är många år, så har han alltid rest mycket. För det hör jobbet till.

Vi har vant oss. Förr reste han med bandet, nu reser han med jobbet. Han har alltid rest och vi lever med det. Vi klarar oss riktigt bra med den saken och inget konstigt med det.

Men nu har det varit jättekonstigt. Han har varit en och en halv vecka i Harare i Zimbabwe. Och vi kan inte nå varandra...

Ringer man honom, surrar det i telefonen och man blir frånkopplad. Ringer han till oss hör han oss, men vi hör ungefär ett halvt ord av vart femte ord han säger. Det är som att tala med nån på månen!?

Suck......nu vet jag varför jag klarar av att han är borta så mycket. För att vi pratar med varann alla dagar och många gånger per dag om det behövs. För att vi som föräldrar har kunnat ha ett familjemöte varje kväll, trots att jag suttit i Finland , och han suttit i Kina, Indien, Ryssland,Förenade Arabemiraterna,Sydafrika, Canada, Algeriet, Turkiet, Israel osv. Vi har alltid kunnat prata om familjens angelägenheter tillsammans.
Och nu går det inte. Och det är skit tråkigt.....Nej, det är inte skit tråkigt, det är ledsamt.


Jag är van att ha honom nära, trots att han är långt borta, nu är det som om han var på månen.......det är lite för långt borta.....

När han åkte var det sommar och ljust och varmt och vi satt i trädgården och grillade fläsk och drack rött vin. Nu är det mörkt och vått och snart är det kallt också och den enda elden man tänder är i lyktorna på framtrappan....
Ruskigt...


Men skitsamma.....Härligt att han kommer hem snart och då ska jag tända alla lyktor på runt hela stugan ...och kanske bjuda på lite rödvin ;) <3

Nytt liv

Jag är så förbannat nöjd. Jag fattar det nu när nätterna är hela och meilskräcken lagt sej.
Mitt liv är mina händer igen!
Jag har sagt upp mej som Juniorchef och lagchef i laget. Nu är jag färdig med detta, och med ett gott samvete ger jag jobbet vidare, för NU är sakerna i en situation som jag är nöjd med, NU kan jag med stolthet ge ärendet vidare och säga " Jobbet är gjort, för det nu framåt med samma stolthet som jag har gjort!"
Även om det är som jag sade till Svensken, med största vemod
...en tomhet som jag inte kan beskriva. Men vemoden är INTE för att något blivit ogjort..
NEJ...för gjort allt, det har vi definitivt gjort.....det är bara sorgligt att se att min tid i detta är förbi.
Fast samtidigt är jag urglad för att igen ha lediga kvällar. Superlyx som inte existerat i mitt liv på fyra år <3

Over and out.
P

Etapper i livet

En ny etapp är nådd.
R blev konfirmerad. Det känns jättebra nu. Han valde att gå skriftskolan, han valde att bli konfirmerad, och nu är det gjort.

För mej sjunker lättnaden in. Hela sommaren har varit en resa mot ett mål. Spelsäsongen mot finalen. Rs skriftskola mot konfirmationen och festen.
Nu är allt detta överstökat och jag har en stor känsla av frid som sakta sänker sej över mej. Nu har jag tid att ta det lugnt en stund.
Fast den största friden kommer från ett beslut jag gjorde förra veckan. Ett beslut som jag känner att ger mej mera tid att vara mamma, hemma, jag. Men mer om det senare.

Just nu sitter jag bara och njuter av ett hem fyllt med skribarosor och en urnöjd tonåring. Och nöjd tonåring = nöjd mamma.
För nu har jag beslutat att stanna upp och känna efter hur det känns att vara en nöjd mamma. För det är vad jag är. Jättenöjd mamma <3

VI HAR VUNNIT FM-BRONS!!

Igår vann vi brons i Finlandsmästerskapen i Seinäjoki.

Mitt fina lag.

Nu är jag helt tömd på energi, samtidigt som jag är urlycklig och vansinnigt stolt över alla mina fina ungdomar.



Nu ska jag sova......

En sån dag

Och jag märker att jag igen glömt att jag har en kamera....sorry!
Ska bättra mej. Men inte idag.

Nej för idag var en SÅNDÄR dag.
En dag då timmarna inte riktigt räcker till-dag.

K är i Israel. Jag kör alltså hemmaracet ensam. Inga problem med så stora barn som mina....
eller iallafall inte så stora problem :)

Har varulvsturen på jobbet. Ska vara där 6.15, alltså vaknar jag 4.45. Omänskligt. Enda orsaken till att stiga upp så tidigt är ifall man skall till flygfältet eller till sjukhuset för att föda....tyvärr stämmer ingetdera av dessa på mina väckningar denna vecka.
Dagen på jobbet går långsamt och i ett trött-dus. När jag äntligen får köra hemåt åker jag och handlar, gör sen mat till hungriga tonåringar, läser och löser ganska många meil, viker 30 st nytvättade spelskjortor och kryper sen ner i säng med orden " Den som väcker mej innan en timme har gått får lida stort!"...och så försöker jag sova.
Hör hur min telefon ringer. Diplomatiska (och fiffiga) O tar telefonen, ser att det är moster och svarar. Han sköter ärendet galant utan att väcka mej. Jag suckar djupt av lättnad och försöker sova igen. Hundsömn. Hör hela tiden med andra örat vad som sker i nedre våningen mellan två kivande tonåringar, redo att ingripa ifall skador på barn eller möblemang är att vänta.
Efter en halv timmes "vila" åker jag för att hämta barnens kusin M från Pyttisbussen. Hon ska vara med på träningarna.
Sen hämtar jag pojkarna plus grannens pojke och kör dem till träningarna.
Fixar med lite greijer vid plan, åker sen iväg för att hitta vita spelstrumpor..vilket visar sej vara lättare sagt än gjort om man vägrar att stoltsera med tillverkarens namn tryckt i stort på strumpan (och är dom inte våra sponsorer ser jag ingen orsak till att spelarna ska bära deras reklam).
Hittar strumporna. Åker tillbaka till plan. Plockar upp regnvåta och svettiga ungdomar, kör snabbt hem för att M ska hinna duscha och äta innan jag med racerfart kör henne till sista bussen mot Kotka. Sen hem igen. Mat. Bastu.
Och efter bastun tänker jag unna mej ett glas rött vin........
trots att det är mitt i veckan och trots att jag har tidig väckning imoron.
för idag var det en sån dag.
En dag som bara måste avslutas i badrock på soffan med fötterna på soffbordet och ett glas rödvin i handen. Skulle jag ha en extratimme på dygnet så skulle jag ta två:))
Jep.

Nu är det inte långt kvar

Nedräkningen har börjat...
En av många.

Hahahaha

I årets finska BB deltar en snubbe som det görs reklam om att han är Finlands Mästare i Amerikansk Fotboll.
Jep...det är han. Han har vunnit FM i Butchers. Och fint gjorde han det också. All glädje till honom men....
vilken karl dom hittat.........
en linjekarl på 200 cm och lika många kilon (tror jag).

OJ SUCK OCH FÖRBENADE ÖDE att detta fortfarande är stereotypen för en jenkkifudis spelare i detta förbaskade land?!

Att endast en bråkdel av spelarna i ett amerikanskt fotbollslag är byggda som skåp, är något som få vet, och sen späder man på med dessa stereotyper. Tack som fan säger jag bara.
De flesta jenkkifudis spelarna jag känner är smala, snabba, skit duktiga atleter, som varje gång får möta ett höjt ögonbryn då de berättar vad de tävlar i.

Vad????? Kan du vara jenkkufudis spelare???? Du väger ju inte ens NÄRA hundra kilo???


Stön...............

H. Mamma till två QBn, alltså två spelare som är smala och snabba.....men ändå förbannat duktiga och stolta jenkkifudisspelare.

Klarhet

Det är konstigt hur saker sker i ens liv i intervaller.
Jag lever just nu i en period då det känns som om bubblan spruckit, i positiv bemärkelse.
När dendär bubblan av "vanligt" blivit spräckt av en rebell med vass kniv. Och dendär rebellen som viftar villt med kniven är jag.
En vecka av mod. Jag personligen, och vi, min underbara familj, har gjort beslut som kommer att påverka både vår vardag och våra liv.
Och det är inte ett beslut. Nej,när ett var gjort var det lätt gjort att ett andra och ett tredje beslut gjordes.

Är det inte konstigt att stora beslut och förändringar i ens liv alla händer i närheten av varandra? I mitt liv har det gått så....intervaller med stilla flytande liv, påföljt av ett hejdundrande händande på alla nivåer på en gång, och sen en period av stilla flytande liv igen. Ingen jämn sjögång här inte....

Och våra nygjorda beslut..
Det är inte STORA beslut som att flytta utomlands, nej.
Men det är viktiga beslut.

Och vi har gjort några viktiga och tunga beslut. Och jag har gjort ett viktigt och mycket tungt beslut.

Men beslutens beslutsamhet föder styrka.
Nu känner jag mej stark och förväntansfylld.

Mera senare,för nu vill jag inte spräcka den bubblan som föddes av den nyss spräckta bubblan!

För plötsligt finns det en klarhet i all kaos. En klarhet som jag äntligen ser...efter att ha gjort mina beslut.

:))

Och så blev jag sjuk

Rätt åt mej.
Efter mitt sura inlägg om feiksjuka människor vaknade jag med snuva.
Eländig skitsnuva.

Eftersom en tredjedel av personalen på jobbet är borta pga sjukledigt, släpade jag mej dit och körde veckan ut. Jag har ju inte feber, jag är bara snuvig, tänkte jag.

Så stötte jag på nya kollegan Svensken, han jag har ganska mycket gemensamt med.

Och fick mej en ordentlig uppläxning. Och ja..han hade rätt.

Man blir fanimej inte frisk av att jobba halvsjuk, man blir bara sjukare.

Grattis.
Jag är en tönt. Jag vet det. Och det behövdes en egen Svensk till att berätta det för mej. I Sverige stannar man hemma när man blir sjuk. Genast. I Finland kämpar man på tills man trillar. Bokstavligen. Och hur dumt är inte det?!

Fast nu är det veckoslut och jag har tid att sova flunssan av mej så att jag är i skick att jobba på måndagen.

Fast det är det vi kallar Sisu på finska...vad kallas det på svenska?

;)

Hur är folk funtade egentligen?

Det finns en sak som jag hatar stort.
Okej det finns många saker jag hatar stort som rasism, krig, orättvisor, idioter i trafiken, mygg osv.
Men det finns en speciell sak som jag retar mej på så att jag tidvis ser rött.

Människor som meddelar att de är sjuka och därför inte kan vara med om A, B eller C som man kommit överens om, men sen nog stolt skyltar på sina bloggar och Facebook-sidor om att de tvättat fönster, varit på kalas hos folk eller besökt långväga släktingar samtidigt.

Va!?
Tror dessa människor att folk runt omkring dem är idioter eller?
Tror de att vi inte läser deras bloggar och sidor om de engång bett oss göra det?

Morr...dubbelmorr......

Jag hatar inte sjuka människor, nej, jag kan för sjutton vakna med feber själv imorgon och inte kunna göra det jag lovat göra. Men jag hatar falska människor, det gör jag helt och heligt.

...och nu ska jag dricka en kopp te och lugna ner mej.... :))

kram P

Mammaledig

Jag är ensam hemma. Jättekonstigt. Jag är aldrig ensam hemma!
R är på skribaläger och K och O är i Kuopio, och jag är helt för mej själv!
Vilken lycka!!
Började morgonen med att städa vardagsrummet och sen gå ut och jogga. Vad konstigt det var att komma hem och upptäcka att vardagsrummet fortfarande var städigt!?

Nu tänker jag kasta mej på soffan och njuta av att få kanalhoppa på tvn bäst jag vill, med nybakt räkpaj och en kall öl i handen. Och sen ska jag basta. Ensam, länge och väl. Med vilket skitprogram som helst på basturadion utan att nån klagar på mitt kanalval.

Oj vad jag gillar att vara mammaledig!

Fast sen ska jag nog ringa R till lägret och berätta att jag saknar honom och laga något riktigt gott till K och O tills dom kommer hem i kväll. Och sen ska jag pussa dem länge och väl och tycka att det är lycka att inte vara ensam hemma längre...

Semestern är slut

Imorgon börjar jag jobba igen efter semestern. Och det tycker jag att är roligt.

Och jag är inte galen. Nep. Jag är bara en människa som firat ett sommarlov som varit väldigt bra. Så bra att jag är färdig att börja jobba igen :)

Jag har varit till Dubai med min man på tumis. Ja han var på arbete där, men jag vågade mej ut på egna äventyr på dagarna och är urlycklig över att ha fått uppleva denna underbara stad. För att inte tala om att det faktiskt är trevligt att efter att i 15 år varit föräldrar nångång få vara på tumis.... ;)


Jag har varit mycket hos min älskade svärmor och släkt i Pyttis. Ett ställe där min själ vilar och jag alltid känner mej hemma <3 Denna sommar har även underbara svärmor i en vecka välkomnat min söta mamma i sitt hem,som njöt lika mycket av gästfriheten, hjärtligheten och värmen hos mina ingifta släktingar som jag. <3

Sen har jag rest med laget. Suck, tänkte jag när jag i våras fick spel- och turnerings shemat framför mej. Inga lediga helger. Dubbelsuck. Speciellt fick jag magsår över långresorna. Uleåborg, Kuopio, Jyväskylä, Seinäjoki......trippelsuck.
Men så kom resorna (ja eller hälften av dem vid det här laget) och så slutade jag sucka. Jag tog tag i saken och samlade hopen och så åkte vi. Och vi har haft det så förbannat roligt!! Mina lag ( tre stycken vid dethär skedet) är en hop underbara, galna, ärliga, motiverade och jättetrevliga ungdomar som jag JÄTTEGÄRNA umgås med.
Ungdomar som trivs med varandra och sin sport, öppna, fina pojkar (och en flicka) som är härliga att vara med.........vad fan klagade jag över? Alla människor borde få en gång i livet möjlighet att komma riktigt nära ett gäng med tonåringar. Bara för att minnas livsglädjen och spontaniteten som funnits i oss alla nångång....när vi var unga...


Nu är sommarlovet över. Och jag upplever det som en bra sak.
Varför? Jo för att jag hade ett fint sommarlov! Jag är glad och utvilad och ser fram emot att gå på jobb och träffa mina kolleger igen och ta itu med nya utmaningar. Precis som det ska vara när man varit sex veckor ledig!

Toköversättningarna fortsätter....

Tänk att det finns människor som faktiskt tror att man kan använda Googletranslator till officiella meddelanden?!

Scary shit (fast dendär rockskärande bearbetningen är jag lite nyfiken på :)))

Matremont

Med två unga män som idrottar väldigt mycket samtidigt som de växer så det knakar, har mitt intresse för näring, mat, kost väckts. Om man tränar som de, flera gånger i veckan, behövs det rätt kost för att kroppen ska orka, hålla och framför allt växa på ett sunt sätt.
Jag har denna vinter och vår varit på flera jättebra föreläsningar om kost, och med färska minnen av pappas hemska sjukdom som man faktist spekulerar om att i vissa fall kan orsakas av "fel" kost, har jag medvetet försökt suga åt mej så mycket jag kan om kost och rätt kosthållning.

En av föreläsarna (på Solvalla Brainwashcamp som R kallar det) sade en mening som etsat sej i mitt huvud: "Man bygger inte ett starkt och stadigt hus med dåligt virke"

Enligt detta lever vi numera. Inga hel eller halvfabrikat i vårt hushåll om det går att undvikas, så lite E-koder som möjligt. Närproducerade produkter så långt det går och framför allt rena fina ingredienser till all mat vi gör...och maten gör vi själva.
Med massor med goda grönsaker, bär och frukter. Jag har denna sommar blivit en baddare på att göra Greensmoothies, dvs smoothies gjorda på färska bär, frukter, sallader och frön. Urgott! Vi är inte vegetarianer utan äter gott om kött, fisk och fågel. Vi har även övergått till att använda färska kryddor och oraffinerat havssalt som innehåller alla fina mineraler som tagits bort ur det renade saltet. Till och med K har motsträvligt måstat medge att det finns en logik i att välja ekologiskt odlade grönsaker/frukter som i godan ro fått växa och hinna producera alla viktiga vitaminer istället för att med konstgödsel blivit tvingad till en snabb uppväxt för att snabbast möjligast se färdigt ut. (K är lite allergisk för allt som är ekologiskt så ni kan tänka att detta varit en kamp hos oss ;)))
Vi väljer bra kolhydrater och använder inte alls socker. K gick tom så långt att han köpte oss en köttkvarn. Har vi tid så mal vi vårt kött själva :)
(vi har släktingar som har ett bolag som producerar hundmat och dessa nämnde en gång att de har svårt att få levererat hundmatskött ( slaktrester) under grillkorvstiden för att korvfabrikanterna köper då upp allt de får tag på......)
Vi använder heller inga lättprodukter som oftast bara är fyllda med konstgjord skit, utan använder riktig grädde och smör.
Har jag gått ner i vikt? Ja det har jag, men det är inte det som är poängen utan hur vi mår.
Vi har aldrig ätit så gott som denna sommar, och vi mår alla jättebra!


Men nu när sommarlovet närmar sej sitt slut fick jag plötsligt en ny angst. Inte angsten över att börja jobba igen, nej, för jag gillar faktiskt mitt jobb...men angsten över att igen återgå till att äta skolmat. Mat som jag inte själv kan bestämma över (inte heller mina barn förresten....samma skolmat från samma massproducent äter vi alla som äter skolmat). Mat som är allt annat än utan tillsattsämnen och ekologiskt odlat. Mat som enbart har en funktion som fyllnad i magen, inte näring för kropp och själ. Helt motsattsen till allt jag lärt mej och min familj och våra kroppar denna vår/sommar.

Suck....så här sitter jag med mitt nya dilemma. Att äta eller inte äta.
Får försöka hitta en utväg till detta för mitt nya matliv, det vill jag inte lägga av med.

Souvenirer

Efter en USA spelning satt vi på flygplatsen i Chicago och hade några dollar kvar som vi tänkte använda bort. Gick till souvenirbutiken och köpte två magneter. Jag är inte den som fyller bokhyllan med souvenirer från semestermål, hellre köper jag ett bruksföremål att ha som minne (tex julgransstjärna från Harrods, Halloween kakformar från Green Bay osv).
Dessa två magneter var dock startskottet till en ny reseminnestrend hos oss. Nu köper vi alltid en kylskåpsmagnet på våra resor.
Snart får vi köpa större kylskåp dock........

Dubai

Jag har börjat min semester. Med en vecka i Dubai. Rekommenderas varmt. Mycket varmt (genomsnittligt + 45C i skuggan).........

Ja med undantag av osannolika Ski Dubai i Mall of the Emerites där det var -2 Cn och urlyckliga araber satt och klappade ihop högar av snö :))

Stor och liten

Vi firade midsommar hos släktingarna i Pyttis.
De hade en ny katt. Findus Gröna Ärter heter han.
Jag var lätt orolig. Hur skulle detta gå? Carlo är kung på täppan här hemma och slåss vant med allt kattfolk han träffar. Han hatar katter, kan faktiskt inte tåla katter.

Nå, vi tog katten vid morrhåren och introducerade försiktigt herrarna för varandra.
Lillkatten var urnyfiken, stora katten (som var kopplad för att jag snabbt skulle kunna rycka undan honom ifall han beslöt sej för att ge stryk åt lillisen), var livrädd och ganska sur på nykomlingen. Han kom nog ganska levande ihåg att han själv som liten katt tagit stryk på samma backe av en annan röd katt.

Efter några timmars taktist bekantande av varandra (mao lillisen kryper försiktig fram till storisen och efter diverse morr och fräs får de snusa på varan) Stora katten är helt förundrad. Vad sjutton är detta för en typ? Liten och nyfiken och jättemodig? Och han har aldrig förr sett en kattunge.....

Efter ett tag släpps stora katten loss ur kopplet.

Och sen bar det av. Stora katten före och lilla katten efter. De vandrade iväg längs åkerkanten och gick ut på äventyr.
Lillakatten fylld av beundran över allt stora katten gjorde. Snusade stora katten på ngt, var det säkert att skuggan lillkatten snusade på samma sak. Buffade stora katten på ngt var det garanterat säkert att stunden senare buffade lillkatten på samma ställe.
För det är så man lär sej nya saker.......att ta efter hur de stora gör.
Och denna johannihelg har Carlo blivit katten som vet allt, och lillkatten skuggan som följer efter honom. Kusinen från landet.

Säng i tamburen

I mitt nästa hem, detdär större huset, ska jag ha en säng i tamburen!
Jep. Alldeles säkert. För sådana dagar som idag. Det är då jag behöver en säng i tamburen.
Åkte hemifrån 7 i morse för att mina E och D juniorer(O och R spelar i E&D samt D lagen)hade turnering i Vanda. Hela dagen gick åt på Dickursbys idrottsplaner. Det var svettigt värre, ca 30 grader varmt, och denna svett kombinerat med det svarta gummifnösket som konstgräsplaner är överösta av för att motverka halka, blev ju en prima svärtareffekt på oss som rusade omkring på planen.
Svett, solkräm, gummifnöske (som förövrigt är gamla bildäck som fått ett nytt liv som svarta gummipärlor på idrottsplaner) och alla ser ut som om de fått arme'ns camouflagemålning i ansiktet.
Så såg jag ut idag. Och eftersom det inte är nog med en heldag amerikansk fotboll, så avrundade vi dagen med att åka till Velodromen och heija på vuxenlaget ännu på kvällen. Rakt från Vandaturneringen förståss. Skitiga och glada....och fan så trötta.
Så när vi kom hem insåg jag att jag var svartare än natten av allt skit, svett och gummifnöske, men hade inte hemskt mycket lust eller ork att släpa mej en våning upp till duschen, eller ännu värren en halv våning vidare till loftet och sängen....så därför har jag just beslutat att när vi börjar titta på alternativ till nästa hus, det lite större huset, så är kriterie nr 1 att hallen är så stor att den rymmer en säng.
En säng med svarta lakan för skitiga fotismorsor/juniorchefer som inte riktigt orkar släpa sej till duschen riktigt genast när dom kommit hem......

Sommarenergi

Det är fyra månader sen vi fick flytta hem igen. I fyra månader har vårt hem varit halvfärdigt. Imorse tänkte jag falla huvudstupa ned för trappan då jag kom ner med katten i famnen och nästan snavade på flyttlådorna som stod uppstaplade i trappan.
Nu fick det räcka!
Laddade med en kanna starkt kaffe och kavlade ärmarna, nu skulle det äntligen bli hem av vår stuga igen.
Har idag tömt sju flyttlådor som varit uppradade i trappan och under trappan. Har fyllt hyllor och kånkat saker till förrådet. Har svurit, svettats och bitit tand.
Karlarna i huset har fixat med moppen och cykeln. Karlagöra. Helt ok för min del för nu har dom varit borta från mina fötter.
Katten och hunden har tassat av och an och njutit av sommaren och öppna dörrars dagar...och väldoftande grillmat med små smakbitar till söta små ludigheter ;)
Nu börjar vardagsrummet så småningom se ut som ett vardagsrum. Har tom spikat upp fyra tavlor. Har ännu gardinerna i maskinen, men när jag strykit och hängt dem är jag ganska klar...och jättenöjd.

Tills jag inser att köket ser för jävligt ut...men det får jag ta itu med en annan dag. Ikväll ska jag sitta i mitt "nya" vardagsrum och tycka att jag har ett fint hus. För det är jag värd!

Toköversättningar

Jag är smått begaistrad av galna översättningar. Det är intressant att i denna dag med snabba kontakter överallt med mobil och internet, så skiter folk totalt i att kolla med sakkunniga när dom ska trycka upp ngt på ett främmande språk!?
"Vaddå översättare? Jag använder Google-translatorn...den funkar PRECIS lika bra!"
Jep...det ser vi.

Min favorit är ett nudelpaket där det stod i den finska översättningen att man skulle
"Keittä kattila ja vesi. Heittää vesi yli lieden. Nuudelit valmis kolme minuuttia." Denhär var så prima att jag sparade paketet i flera år bara för att ha något att skratta åt.
Förra vintern fick min mamma en fågelautomat av sin väninna.
Hmm....en automat det kommer fåglar ur?
Näp...det var en fågelmatningsautomat. Och värre blev det när man började läsa hur det var meningen att man skulle använda den. Här ser vi hur det går när man inte behöver översättare eller folk med nån som helst språkkunskap.... :))))

Carlo

Och den som nu får vänja sej vid att HELA tiden bli fotad är förståss Carlo.
Men mammas lilla gulle är van vid det. Annat är det med tonåringarna som gallskriker och rusar och gömmer sej så fort jag närmar mej dem med min nya leksak.

Jag har äntligen en kamera!

Mina underbara juniorer och deras föräldrar gav mej ett presentkort till Stora Varuhuset i stan. Så nu har jag köpt mej en kamera <3
Nu ska jag bara lära mej att använda den ;)

Kamera!

Jag behöver en kamera.
Jag behöver en kamera NU!

Det är fan så tråkigt att villa skriva blog med vackra bilder och INTE HA EN JÄKLA KAMERA?!

...suck........

.....dubbelsuck........

När jag skriver är hälften av inläggen något som fötts av bilderna jag postat.
Bilderna berättar en del av historien, jag berättar andra delen.

Det finns så mycket ord i mej, men det känns som om dessa ord skulle behöva bilder för att komplementera sej. Som en efterrätt till en trerätters måltid. Utan efterrätt blir det bara en halv måltid. Utan bilder blir det bara en halv blogg......

Kaveria ei jätetä

Dagen efter att min pappa gick bort flyttade vi. Kaos-timing är det snällaste jag kan säga om den tiden. Minns knappt att vi flyttade. Men vi flyttade.

Det är en tid av mitt liv som var mest prövande, men som samtidigt nog lärt mej mest.

När vi fick veta om grundrenoveringen och att vi måste flytta ut till fem veckor, kom vi överens om att vi skulle flytta till min syster som bor på samma ö som vi, och hon skulle flytta hem till våra föräldrar för denna tid. Jättebra. Allt var ordnat.

Sen kom pappas sjukdom, och nära flytten det hemska beskedet om att sjukdomen inte gick att vinna. Här var det verkligen inte läge för några flyttar till syrran och diverse inneboende hos mina föräldrar.

Panik!

Fiskade, frågade, frågade och fiskade. Allt var jättedyrt och jättesvårt.

Som sista utväg satte jag ett meddelande på jenkkifudislagets interna nätsida "PANIK! Vi behöver ett hem!"
Vid dethär laget sov jag inte längre........

Genast samma dag fick jag ett sms av ordföranden i föreningen. Han sa "Lugn, andas. Vi tar hand om dethär. Det ordnar sej. Jag lovar!"

När jag fick detta meddelande satte jag mej ner och grät. Allt skjölde över mej. Sjukdomen, bostadslösheten, hopplösheten, svartheten, allt. Och så kom nån och sa att sitt stilla och andas, vi tar hand om detta. Vi bryr oss om.

Och det gjorde dom. Tack vare mina underbara kolleger i laget fick vi till en spottstyver hyra en möblerad, jättefin, bostad, på ett underbart område, och en sten, en mycket tung sådan, var lyft från mitt hjärta.

Finska ordspråket "Kaveria ei jätetä!" (man lämnar inte sin vän i knipa) bevisades vara sant.

Kaveria ei jätetty.

Nu sover jag igen.....och riktigt bra. För jag vet att om jag behöver hjälp så är det bara att säga till. Det finns dom som bryr sej.

Underbara underliga vardag

"Every cloud has its silver lining" stod det på en affisch jag hade på väggen när jag var tonåring.
Jag lever det nu. När molnen fortfarande skymmer min tillvaro, främst saknaden av pappa och ett sakta försök på ett liv utan honom, men samtidigt kan jag se silverkanten på molnen....stunderna jag har med mina barn och min familj. När den vanliga vardagen börjar smyga sej in och jag njuter av att allt bara "är vanligt".

Fast så vanligt är det ju inte. Vi har temporärt flyttat.
Ur vägen för en större grundrenovering av vår stuga, nu bor vi i en höghuslägenhet nära Stora Köpcentrumet. Vi har bott här en vecka. Jag trivs, barnen trivs, K trivs, Katten hatar det och vill flytta till mommo........

Rakas Krisse

Olen yrittänyt postata sivuillasi. Ei onnaa.

Olen valtavan kovasti pahoillani. Samassa veneessä ollaan. Ikävä kyllä....

Haleja P

Svart men vitt

Har precis gått igenom det absolut värsta tiden i mitt liv.

Min pappa blev sjuk. Mycket allvarligt sjuk.
In i det sista hoppades både han och vi att han skulle vinna kampen,att underverk faktiskt kunde ske, men förra veckan tog det slut. Han förlorade sin fantastiskt envisa och hårda kamp mot en av de värsta fiender jag vet, cancern.
Vi var med honom in i det sista, mamma, lillasyster och jag.
Han var en kämpe, och jag är så stolt över honom. Samtidigt unnar jag honom vilan, men saknar honom djupt.
Nu känns det bara tomt. Så fruktansvärt tomt. Och jättesvart.

Men samtidigt ser jag en skymt av vitt....

För att få förståelse för att jag vara ledsen, trött och nedlåten, berättade jag för vänner och kolleger vad som höll på att ske. Och en fantastisk omfamning av förståelse och värme mötte mej. Jag var inte ensam i min sorg, det fanns folk som bar mej genom den. Med vackra ord, omtänksamma små saker de gjorde för mej, med en varm kram och framförallt, en tröstande axel när jag behövde luta mej mot nån en stund.
Evigt och evigt tacksam över att ha dessa människor i mitt liv förstår jag nu att livet fortsätter....
Hoppeligen ljusare än vad det har varit senaste tiderna...

"One night a man had a dream. He dreamed he was
walking along the beach with the Lord.
Across the sky flashed scenes from his life.
For each scene he noticed two sets
of footprints in the sand; one belonged to him,
and the other to the Lord

When the last scene of his life flashed before him, he
looked back at the footprints in the sand.
He noticed that many times along the path of his
life there was only one set of footprints.
He also noticed that it happened at the
very lowest and saddest times in his life.

This really bothered him and he questioned
the Lord about it.
"Lord, you said that once I decided to follow you,
you'd walk with me all the way.
But I have noticed that during the most
troublesome times in my life, there is only
one set of footprints. I don't understand why
when I needed you most you would leave me."

The Lord replied, "My precious, precious child,
I love you and would never leave you.
when you see only one set of footprints,
it was then that I carried you."