Stor och liten

Vi firade midsommar hos släktingarna i Pyttis.
De hade en ny katt. Findus Gröna Ärter heter han.
Jag var lätt orolig. Hur skulle detta gå? Carlo är kung på täppan här hemma och slåss vant med allt kattfolk han träffar. Han hatar katter, kan faktiskt inte tåla katter.

Nå, vi tog katten vid morrhåren och introducerade försiktigt herrarna för varandra.
Lillkatten var urnyfiken, stora katten (som var kopplad för att jag snabbt skulle kunna rycka undan honom ifall han beslöt sej för att ge stryk åt lillisen), var livrädd och ganska sur på nykomlingen. Han kom nog ganska levande ihåg att han själv som liten katt tagit stryk på samma backe av en annan röd katt.

Efter några timmars taktist bekantande av varandra (mao lillisen kryper försiktig fram till storisen och efter diverse morr och fräs får de snusa på varan) Stora katten är helt förundrad. Vad sjutton är detta för en typ? Liten och nyfiken och jättemodig? Och han har aldrig förr sett en kattunge.....

Efter ett tag släpps stora katten loss ur kopplet.

Och sen bar det av. Stora katten före och lilla katten efter. De vandrade iväg längs åkerkanten och gick ut på äventyr.
Lillakatten fylld av beundran över allt stora katten gjorde. Snusade stora katten på ngt, var det säkert att skuggan lillkatten snusade på samma sak. Buffade stora katten på ngt var det garanterat säkert att stunden senare buffade lillkatten på samma ställe.
För det är så man lär sej nya saker.......att ta efter hur de stora gör.
Och denna johannihelg har Carlo blivit katten som vet allt, och lillkatten skuggan som följer efter honom. Kusinen från landet.