Min dag är som ett pussel. Ett pussel där ljusa bitar blandas med mörka bitar, och på något sätt är balansen mellan dessa oftast sådan, att när dagen är slut så är det ett ganska brokigt pussel jag lagt. Idag har jag varit ganska trött efter två veckors morgonturer med väckning före fem varje morgon, med K på turne' och saknaden det för med sej hos oss alla, så jag var ganska så säker på att dagens pussel skulle vara mörkt, dystert mörkt.
Men så hälsade jag på hos min ljuvliga kompis Miku i hennes lilla butik på vägen hem från jobbet, och efter många koppar jättegott chokladkaffe och två timmars snarvel om dittan och dattan och livet i allmänhet.., så lystes dagen plötsligt upp och många ljusa bitar lades till mitt pussel. En kompis med solig livsinställning smittar av sej....jag hoppas att alla har en egen Mikkelson i sitt liv...jag är så glad och tacksam för min!
Sen kom jag hem och R höll precis på att avsluta sin gitarrlektion. Jag packade upp matkassen i köket och tjuvlyssnade när han och läraren spelade gitarr i vardagsrummet, och det lät bra....det lät faktiskt jättebra! När läraren skulle gå, berömde han R och sade att killen gör jättestora framsteg och att han på riktigt är en talang (manna för en mammas öron, och det vet nog läraren med :o)) . R stod brevid och sken som Nådendals sol. Många ljusa bitar föll på plats i denna mammas dagspussel igen.
För en stund sen tog jag och lillebror en promenad till närbutiken. Medan vi vandrade hem längsmed strandvägen berättade O ivrigt om spelet dom hade spelat i dag på rasten i skolan, och mitt i berättandet smög sej en liten varm hand i mammas lite större och ganska mycket kallare hand, och medan vi gick fram där hand i hand och han ivrigt pratade på, så insåg jag att det nog inte är så ofta mer som nioåringen och jag går hand i hand mera, och då fylldes plötsligt hela pusslet med enbart ljusa bitar.
Oj vilken bra dag det har varit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar