Långfredagen är så lång

För länge sen hade jag långfredagsnoija. Det började med en helt oskyldig mening yttrad av en ytlig bekant som frågade vad jag hade för planer inför långfredagen.
Ingenting! svarade jag, jag skulle vara ensam hemma och möjligen skriva lite på mitt slutarbete, men framför allt tänkte jag vara för mej själv, och hon tyckte det var hemskt att höra!? Hur kunde jag vara ensam på långfredagen?? Långfredagen känns så jättelång om man är ensam, tyckte hon. Jaha? Men ett litet frö fick hon sått i hjärnan på mej, för i flera år framåt så tyckte jag att långfredagen var så lååååååång om man inte hade något att göra. Jag planerade program till långfredagen redan långt i förväg. När jag sedan träffade K, och han traditionellt alltid är på påsken på turne' i Lappland, erbjöd det ju ingen lättnad i saken. Nu var jag dubbelt så ensam kändes det som.

Men nu senaste åren har det vänt. Ja det har faktiskt helt och hållet gjort en tvär omvändning.
Jag längtar till långfredagen som är så lååååång, och vill inte ha något som helst program till denna dag. Att ha en hel lång dag för sej själv, att kunna med gott samvete drisha omkring i mysbyxor hela dagen och skita blankt i att vara social eller göra nyttiga saker, det är hälsosamt för själen!

Idag vaknade jag och R halv sju tiden. Soluppgången var underbar och jag satt och drack mitt morgonkaffe i lugn och ro och var helt härligt tom i huvudet.
Sprang en morgonlänk längs stranden och det kändes som om jag var helt ensam i hela världen. Satt en stund på ett berg och lyssnade när isen på havet sprack när morgonsolen lyste på den . Tog en massa foton av is, vass och vackra kala träd. Och av mitt älskade hav förstås. Väl hemma satt jag på terassen med en kopp kaffe och Carlo nosade omkring i trädgården. Efter det har jag egentligen inte gjort något annat än legat i sängen och läst! Jätteskönt!
Byka hinner man en annan dag, påskmiddag äter vi hos mina föräldrar imorgon, ungarna underhåller sej själva ute med kompisen som kommit från London för att fira påsk i Finland. Jag älskar att långfredagen känns så jättelång när man är ensam och att jag inget har att göra!


Ps.
Eftersom det fortfarande är K som ser till att bilderna överförs från kameran till hans dator och sen till min dator, får ni nöja er med en äldre bild. Soppterrinen har jag fyndat på loppis för fjuttiga fem euro, och den är perfekt att ha säsongblommor i.