När jag inte kan låsa mej in mej i tystnad hemma hos oss, vill jag antingen vara ute på havet, eller slå med en hammare i metall så att det dånar om det!
Den äldsta av mina hobbyn som jag fortfarande kämpar med är silversmide. Jag älskar att jobba med silver! En kombination av robust hårt hantverk i metall, kombinerat med finkirurgiska lödningsskeden då man knappt vågar andas i rädslan av att smälta ihop hela eländet till en stor metallklump..kontrasten mellan de olika arbetsskedena är fantastisk! Jag slipar även mina egna stenar, något som tyvärr numera hamnat lite i skymundan allteftersom jag satsat mer på mitt silverarbete.
Mitt senaste arbete är två silverbägare =två snappsglas, som även kan fungera som ljusstakar för långa ljus (på bilden ovanför står silverbägarna jag gjort på en silverbricka som jag inte gjort..klicka på bilden så syns dom bättre!)Vi är ett gäng med damer i diverse åldrar och vår guru (vår silversmed Stigu) som träffas varje onsdag och jobbar med våra olika verk i silver. I gruppen skapas de mest fantastiska verk....smycken, fickpluntor, skedar, bägare, kjedjor m.m Det finns nog inga begränsningar för fantasin i vårt gäng....vi hittar på modigt och stjäl ideer friskt :o))
Men viktigast av allt på våra onsdagar är nog skratten och samvaron. Sällan har jag träffat på ett gäng med så brokig åldersbakgrund som vi har, som trivs så varmhjärtat med varandra. Även om det efter en lång arbetsdag ibland har varit tungt att släpa sej till silverkursen, har jag alltid kommit glad därifrån.......trots att det varit en och annan gång som jag inte ens tagit fram mina verktyg eller mitt arbete under hela kvällen. Ibland är det bara så skönt att skratta och snarvla bort en kväll utan att egentligen få något fiffigt gjort alls. Jag kan föreställa mej att känslan är liknande efter en riktigt lyckad terapistund?!
Hälften av jobbet vi gör är samspel med andra, framför allt samvaron och bollandet av ideer vi kör med i gruppen. I vårt fall stämmer det nog att resultatet inte är viktigast....utan vägen dit är det som ger oss mest.
.....Eller det är i alla fall vad jag intalar mej själv efter att lyckats genomgå en hel termin utan att få något som helst av mina arbeten slutförda.......
3 kommentarer:
Moi! Visst får du sätta in bilden. Förra veckoslutet blev det en mycket fin orm och en liten grön bil som kakor till några små pojkar. Ormen tyckte t o m jag att var bra, så det betyder faktiskt bra! Min vuxenterapi är nuförtiden faktisk att baka kakor till barn... Och det är roligt, för att jag inte gör det varje dag. Kanske jag inbillar mig, men dom tycks också lyckas mycket bättre än tidigare. Just på veckoslutet blev det tal om historierna bakom kakorna, de börjar vara ganska många.
Tack Ammi! Passa på att skriva upp dina kakors historier i ett litet häfte....någondag kanske du ger ut en bok om barnkalaskakor...för dina barnkakor är bäst! :o))kram P
Ps. Jag sätter upp kakbilden så fort Kim kan hjälpa mej (hoppeligen i morgon). Får inte bilderna från kameran till denhär datorn för "något" är sönder i min dator....påriktigt.....riktigt påriktigt ;o))
Skicka en kommentar