Bortglömda skatter

Alla har säkert nångång städat en låda eller ett skåp¸ fått något i handen som den efter en stunds funderande osäkert klämt in längst bak i "mapp Ö"-kartoteket ( i vårt fall längst bak i garderoben i hallen....den som andra människor använder som städgarderob...i vårt fall innehåller den hela vår bokföring, lådan för obetalda räkningar(hallå! skåpet är det första man ser när man kommer in..det är sååååå logiskt att kasta in räkningarna i en låda i just den garderoben!), ett strykbräde samt annat osorterat skräp....)
Anyway....denhär garderoben svämmar med några års mellanrum över, alltså hamnar allt på hallens golv och jag måste suckande ta itu med att ränsa bland all smörja jag tryckt in på hyllorna bara för att slippa se det. Vanligtvis är det frågan om massvis med kvitton..nån har nångång sagt åt mej att man inte får kasta ett kvitto/viktiga papper på 10 år, och detta har jag tagit bokstavligen..suck... (men var i helskotta är kvittona då mina Nominationsbitar tappar stenar efter en vecka och jag vill byta till nya.....näp...inte i garderoben i alla fall.....)

Nå....när jag senast röjde undan i "städgarderoben", trodde jag mej ha en kväll framför mej av rena rama pappers/kvittohelvetet...och så började det faktiskt. Först satt jag snällt på golvet och sorterade och sparade och slängde och sorterade och sparade och slängde....tills jag efter tre års förbannade kvitton
precis var färdig att ge upp, ursinnigt riva ner alla pappershögar och trycka ner dem i påsar och bära dem till pappersinsamlingen,då fångade ett papper mitt öga.

Ett litet blekt papper med svag text i blyerts..
på pappret stod det:

"Minä,Muumipeiko, isä, isun täna iltana ikkunan ääresä ja katselen tulikärpästen tanssia pimeässä, lämpimässä puutarhassa. Tämä on minun puutarhani ja minun kuistini, ja minun perheeni nukkuu tässä talosa.

T.Ronja, Robin, Heidi ja Jarko"

Jag satte ner mej på golvet, och fylldes av värme.....från topp till tå spred sej en våg av glädje när jag mindes när vi fått detta brev.
Brevet var skrivet till min familj av Ronja (som då gick på 3an) när vi flyttade in i detta hus. Ronjas mamma Heidi (en av mina käraste vänner) och jag hade pratat mycket om skillnaden mellan att hitta en bostad och hitta ett hem till sin familj. Vi var grannar, sen flyttade Heidis familj bort, efter ett tag även vi. När jag läste Ronjas brev, fem år efter att vi flyttat in i detta hus, mindes jag den underbara känslan av att ha hittat detta hus....Här skulle vi bo, min familj och jag. Här skulle vi vara trygga och sitta i trädgården sent på kvällen och höra insekterna omkring oss...här skulle vi må bra!
Allt detta hade Ronja lyckats få fånga med några citat i blyerts ur Muminboken ..
vilken skatt jag hade hittat! Bland allt skräp och obetydligt skit i garderoben, hade jag återfunnit en skatt som jag faktiskt inte ens minnats att jag hade haft....idag sitter den inramad på kistan i vardagsrummet. Och jag är mer än någonsin övertygad om att papper inte ska kastas, utan sparas i städgarderoben i hallen! :o))