Det är något med loppisar som får det att pirra i kroppen på mej så fort jag stigit in genom dörren. Bland allt bråte ligger massfalds med möjligheter, bland det som andra med en snabb blick anser vara skräp, kan min nästa skatt ligga och vänta på mej.
Vi har ett underbart loppis här på ön. Det drivs av en välgörenhetsorganisation och innehåller kläder, väskor, skor, kärl, möbler,böcker....ja nästan allt mellan himmel och jord kan man fynda där. Nästan hälften av ytan i affären upptas av möbler och kärl, och det har blivit ett måste att flera gånger i veckan ta sej en sväng förbi loppiset för att kika på allt nytt som kommit in.
Förra hösten möblerade jag om i vardagsrummet och tyckte att vi behövde en ny fotölj. I månader hoppade jag runt i möbelaffärer i jakt på den perfekta fotöljen...den skulle vara vit (med tvättbart överdrag med tanke på att det bor två söner och ett kattskap i huset), vara skön att sitta i och ha mjuka armstöd så att pojkarna kan slöligga i den när dom spelar pleikka. Efter att ha jagat runt överallt utan resultat, står plötsligt en dag min perfekta fotölj framför mej....på vårt loppis!? Liten och söt och vit med tvättbara överdrag.....för endast 25 euro!! Vilket fynd! Sydde några nya dynor till den och voila', vi hade en "splitterny" möbel i vardagsrummet för en spottstyver.
Den har varit perfekt, förutom att den antagligen kommer från ett katthem....Carlo, som annars ALDRIG klöser på något annat än sin klös-stolpe, tog sej genast vanan att klösa på stolen när han gick förbi den. Suck....tyvärr ligger den dåliga vanan inne fortfarande.
Ett annat av mina favoritfynd från vårt loppis (som min kompis Miku har döpt till vår "boutique"), är en ljuslampett som jag köpte förra året. Jag hittade den i vitrinen på loppiset, beundrade den i flera dagar men köpte den inte för jag hade någotslags sparprojekt på gång. Efter ca en vecka drömde jag en natt om ljuslampetten och såg att den hade en perfekt plats nere vid tamburs-spegeln. Följande morgon (en lördag tackolov),stod jag och drog i handtaget på loppiset redan när dom öppnade, bara för att finna att vitrinhörnet där ljuslampetten stått hela veckan var tom. Suck.......Besviken lomade jag iväg för att blicka över kärlutbudet och på vägen ut ur butiken tittade jag snabbt in i vitrinen som vanligtvis innehåller gamla bestick. Och där, mitt bland gamla gafflar och knivar står min ljuslampett!
Den flyttade bums hem till oss , och varje gång jag ser den blir jag lika glad över att den inte hade hunnit bli såld :o))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar