onsdag 27 februari 2008

Liten blir stor

Jag älskar denhär bilden! Den är av R, min äldsta son, när han för ett tag sen firade sin 12 års dag hos sin farmor, Mamo, på landet. Hans ljuvliga konditorkusin, Ammi, som tillverkar de mest underbara sagokakor, trollade fram en alldeles fenomenal kaka till R, vars stora passion i livet för tillfället är att spela amerikansk fotboll.
Där stod han sen, leende och glad över sin fina kaka, många cm längre än jag...och då slog det mej plötsligt att min lilla baby inte var så hemskt liten längre....

Precis för ett tag sen föddes han. Mitt fostervatten gick mitt i natten, blivande pappan K fick panik och var påväg till taxin iklädd endast kalsonger och strumpor medan jag fortfarande stod i duschen, kanske han tänkte föda utan mej, vem vet?
Efter mycket krångel och många tårar var han äntligen hos oss, vår lilla R.
Det första vi gjorde när han var nyfödd och nypussad och låg på min mage, var att sjunga "Bäbä vita lamm" för honom. Där låg han med mörka ögon och såg på en ny värld, och jag tyckte att all visdom i hela världen lyste ur hans djupa blick.

Nu är det tolv år senare, och i mitt hem råder forfarande total kalsong och strump-panik varje morgon, men nu handlar det om pojkar som inte hittar rena kalsonger eller strumpor som är par (för herreguuuud om man går till skolan i opar strumpor....det är för nolo!?). Nu tolv år senare är det fortfarande mycket krångel och många tårar....men nu handlar det mest om orättvisor bröder emellan, läxläsningshelvetet eller elaka morsor som tvingar en att städa sitt rum trots att det kommer fiffigare saker i stil med Simpsons på tv. Nu tolv år senare är inte "Bäbä vita lamm" så trendigt längre, nej nu drar man gitarrsolon på splitternya Gretsch-gitarren (som man själv sparat ihop till) så att grannarna tror att Jimi Hendrix flyttat in hos oss.

Det enda som tyvärr fortfarande stämmer med mitt första intryck av honom, är att han med en blivande tonårings självsäkerhet är sorgligt övertygad om att all visdom i hela världen lyser ur hans blick.....mot alla andras bättre vetande...

Det är vemodigt men härligt att se när liten blir stor.

3 kommentarer:

PiaMaria sa...

Ammi!! Jag har ett namn till din bok!
AMMIS UNDERBARA SAGOKAKOR!

Låter hur perfekt som helst! :o))
(Är det inte roligt att jag planerar att du gör en bok innan du ens tänkt på saken.... ;o))

kram P

Anonym sa...

Moi!
Mina skrivartalanger är nog inte så bra... om jag koncentrerar mig på kakor, så kanske du skriver boken. Men man ska aldrig säga aldrig... vem vet?

PiaMaria sa...

Ok...och jag har redan bytt namn på din bok...den måste ju heta Ammis sagolika sagokakor ...förstås! :o))