Igår gick hela dagen åt till jenkkifudis. Jag har blivit vald till lagets lagledare, så jag satt hela dagen på SAJLs ungdoms-möte (SAJL=förbundet för amerikansk fotboll i Finland)på olympiastadion och på kvällen satt jag på det egna lagets höstmöte på
Liikuntamylly. När jag kom hem på kvällen snurrade det i mitt huvud av all jenkkifudis jag pratat om/lyssnat på. Jag var så hypad att jag åkte ut ur stan utan att använda min navigator...jag som inte kör nånstans utan den för att jag är så rädd för att köra fel. Att denhär sporten blir min nya hobby hade jag då ALDRIG trott för ett år sen när ungarna kom hem och meddelade att dom tänker börja spela amerikansk fotboll!?
Nu är jag inblandad i precis allt som har att göra med amerikansk fotboll för ungdomar och jag älskar det!!
Sen var det vilosöndan....
Eftersom det visade sej att varken K eller barnen varit uppe i stadiontornet (och jag varit där senast som barn) så åkte vi idag dit tillsammans med grannens Paki.
11 våningar, 72 meter upp, och vi var däruppe över stan och kunde beundra den fantastiska utsikten...ja alla andra än jag som var spyfärdig av höjdskräck och stod och tryckte i ett litet mörkt rum med en liten glugg till fönster varifrån jag mycket försiktigt tittade ut ibland..
Mina modiga barn däremot trivdes ypperligt, och min modiga man fick tom några bilder tagna....själv kunde jag tänka klart först när vi stod nere på marken igen....
6 kommentarer:
Olen joskus käynyt stadionintornissa, mutta uskaltaisinkohan enää...
Ihana tuo disco-kirjoitus alempana. Kovin tuttua tekstiviestien lähettelykin :)
Huuu, jag har sån höjdskräck att jag sku ha gjort presis som du, om ens alls åkt med upp!!
Grattis till din nya "hobby" :)
Ja när man har barn kan man "råka ut för" de mest underliga hobbies man aldrig kunnat tänka sig. Jag har ägnat mig åt både brottning och klättring p.g.a. barnen.
Man får ju vidgade vyer i alla fall;)
Svindel, det är läskigt det. Jag åker aldrig upp i så höga byggnader för att titta på utsikten. Helt enkelt för att jag inte kan titta, ögonlocken låser sig i stängt läge och knäna skallrar som maraccas tills jag kommer ner på backen igen, huga!
Ha nu en skön och avslappnande kväll
kram Karina
Jag har också höjdskräck så jag hade nog inte heller fått några bilder tagna. Så kul att din abarn har hittat en sådan idrott som ni trivs så bra med.
Ha en bra vecka!
Kram Ullis
Jag känner mycket väl igen mej i din upplevelse. För några år sedan tänkte jag att nu skall modiga jag ta med min gudson upp i borgbackens pariserhjul.... jovisst kom vi upp men.... medan den lilla 4-åringen sitter så stolt där högst uppe och tittar på vyerna gömmer sig gudmor på golvet med ögonen stängda och håller febrilt i gudsonen tillika som hon ber till både gud och buddha att de skall förlåta hennes synder och släppa ner henne extra snabbt.
Och jag är jätteglad också över det att min kära man och dotter åkte till Thailand ensamma denhär gången då de bodde i Bangkok hotellet på 74 våningen och åt sitt morgonmål på våning 84!!!!
Det räcker bra att bo på 4 våningen... alldeles tillräckligt med spänning det!
Hur klarar du övre våningens terass, Pia?
Jo Marion, bastuterassen går bra...bara ingen går för nära staketet bara.... ;o))
Skicka en kommentar