lördag 11 oktober 2008

Mitt i natten

Det är mitt i natten och jag sitter här och varvar ner. Nu har jag varit på Leonard Cohens konsert. Helt fantastisk. Underbar. Obeskrivlig. Jag har sett den största av de stora.
Jag är så oändligt lycklig över att jag fick se honom ännu en gång....gammal som han är....(samtidigt som K nog säkert är lika lycklig över att gubben är så gammal att K knappast behöver genomlida en kväll till av dystra ballader och mörka sinnestämningar med poetisk musik...men han knorrade inte, utan satt snällt och låtsades att han lyssnade fast han nog påriktigt räknade lampor i hjallishallens tak....ganska diplomatisk var han när han sa att han aldrig varit på en konsert där ljudvolymen varit så låg som i kväll....läs=han är van vid rocknroll shower där man går hem med pipande öron...) Han är snäll, gubben min, han visste att det var en viktig kväll för mej.
Konserten var fin. Mina händer är svullna av allt klappande, magen är sjuk av all spänning och ögonen är röda av alla tårar jag kämpade emot, det var en superfin kväll ..och till min stora lycka sjöng Leonard ALLA mina favoriter.
Jag är så glad!

Fast när jag i bilen på väg hem nämnde att detta nog var sista gången jag såg Cohen, så muttrade K att den gubben kommer att överleva oss alla....han kommer att dra en konsert när han är 120 år gammal!
...och då är jag där med min rullator och klappar takt allt vad jag hinner! ...med eller utan K....
Det lovar jag!

fredag 10 oktober 2008

Mitt hår vill bo i Italien

När det blir kallare ute, blir inneluften torrare. Det första som drabbas av detta elände är mitt hår! Mitt hår blir torrt, flygigt och fnoskigt, hårbottnet är supertorrt och kliar så att det driver mej till vansinne,frisyrer går inte ens att tänka på..när mitt hår lider, lider hela jag!

Detta problem excisterar inte i Italien...
I Italien är mitt hår mjukt och glansigt och välmående.
Jag tvättar håret och låter det självtorka och solen och Italien tar hand om resten....mitt hår mår superbra....


...Suck....mitt hår vill bo i Italien.....


(hälsningar av en som står och kämpar med sitt hår inför kvällens konsert....TUR att det inte är jag som står på scen utan får gömma mej i mörkret i publiken...men dethär jävla håret.....)

Ledig dag!!!

Vaknade femtiden....och vilken fantastisk känsla det var att bara ligga kvar och somna om!! Vaknade igen när Ks telefonlarm tjöt...och somnade om...
Steg upp äntligen vid sju och nu har jag bara legat under en filt i soffan och njutit av att inte behöva tvinga mej iväg nånstans. Vilken härlig känsla efter en hel veckas tidiga väckningar!

Idag ska jag plocka upp lite här hemma, sen ska jag iväg med Miku på ärenden, jumppa lite och få naglarna fixade, och på kvällen ska K och jag på Leonard Cohens konsert.

...fast nu ska jag tillbaka under filten på soffan....

Ha en skön dag!

torsdag 9 oktober 2008

This one is for Michele and her kids



When I was a child, this pic was hanging on the wall in my bedroom at my beloved grandparents house. It had been hanging in my mothers bedroom when she was a child. When R was born, I asked my mom (gran was not with us anymore) if I could have it, and it was hung above the crib in R's room. The picture has been with me for ...well my entire life...and I love it. Nowadays it hangs in our bedroom with my prayerbeads. When I one day get my first grandchild, I hope his/her parents wants to hang this precious angel in the room where my grandchild sleeps.

If this picture of an guardian angel could be modernized, Michele, I'm sure it would be an angel with her wings spread over a car.......



Kisses and hugs Pia

Torsdag

Vaknade igen 4.45. Lyckades igen väcka K i denna obarmhärtiga tid. Så han steg snällt upp och drack morgonkaffe med mej, för att sen slumra till på soffan. Snäll gubbe jag har.
Jobbade till 14.00. Åkte sen till Mikus nya butik och satt en god stund och planerade nya produkter och butikens nya inredning. Hem via matbutiken, slängde snabbt i mej en portion tomatsoppa¸ tog en 15 minuters powernap på soffan, drack 4 koppar espresso och rusade iväg till Arcada för ett kvälls-seminarium. Efter dendär överdosen koffein kan jag berätta att det var svårt att sitta stilla och konsentrera sej på det väsentliga.....fast jag var nog inte den enda som var trött...det spårade ur helt i samband med ett grupparbete vi skulle göra om dokumentation..... vi använde 45 minuter till att diskutera var man kan gömma sej på sin arbetsplats (städskrubben var populärast...där lär man ska kunna stå och trycka hur länge som helst på endel arbetsplatser....)
Kom hem lite efter åtta, härligt nog till ett dukat bord och ett glas rött vin.
Efter en sånhär maratondag behövdes det....

TACKOLOV har jag ledigt imorgon och kan sova länge....hoppas jag i alla fall nu....

onsdag 8 oktober 2008

Jag är en bil-singstar

Kom att tänka på en händelse när jag skrev förra inlägget. Jag sjunger uruselt, men högt och gärna när jag är för mej själv....eller tror att jag är för mej själv.

Följande episod hände för några år sen när jag körde till jobbet en mycket tidig sommardag. Stod i röda ljusen i stora korsningen på väg till jobbet, klockan var ca 7 på morgonen. I radion kom Riki Sorsas sång Muuttohaukka, en superbra sång att sjunga med till sådär att det känns ända till ballarna....om man nu hade såna alltså.
Enivei. Jag hade rullat ner fönstren i bilen och satt där i röda ljusen och njöt av denna ensamma morgonstund tillsammans med Riki, och sjöng ju förstås med. När vi, Riki och jag alltså, kom till detdär fina stället "Kii ki kii, kii ki kii...tuo voihkaisu on niiiiiiiin lohduuuutoooooon..." så är jag så med i stämningen att jag sjunger så att hela bilen skakar, tills jag med sidoögat lägger märke till att en röd pickup har kört upp i filen brevid mej....och att killarna i bilen pekar på mej och håller på att skratta ihjäl sej......

Min blivande karriär som sångarstjärna tog slut precis i den stunden...

Dagens solstråle

När jag kör hem från jobbet...helt dödstrött av veckans tidiga väckningar, skruvar jag upp volymen på bilradion för fullt för att hållas vaken ända hem.

Radiostationen spelar Abbas Dancing Queen och jag sjunger med för fullt.

När jag stannar vid röda ljusen framför en busshållplats, får jag syn på en liten flicka, ca 10 år gammal, som står ensam på busshållplatsen och dansar för sej själv. Hon har hörlurar i öronen, ler för sej själv och dansar till musiken i lurarna, helt ovetande om att jag sitter i bilen och betraktar henne.
Plötsligt känns det som om jag lever mitt i en musikal.
Här sitter jag och skrålar Dancing Queen för kung och fosterland ... så vackert jag kan.... och så får jag syn på en livslevande dansdrottning där i all sin vackra ensamhet.

Hon fick bli min solstråle för dagen.