Joggingtant

Har börjat springa igen. Och det är så skönt!!!
Trots rusk och regn och oändligt mörker, känns det underbart att jogga igen efter en lång, mycket lång, paus.

Fast mitt joggingsällskap R säger att jag springer som en gammal tant....inte för att jag är långsam, för jo det är jag ännu och det vet jag, (och gammal det är jag då definitivt inte! ;)) utan för att jag envist ser till att alltid ha minst en synlig reflex på mej när vi sticker iväg på kvällsrundan.

För jag är hellre en joggande tant som syns i trafiken än en sorglig sak på lasarettet i gips.

...trots att min son tycker att det är ytterst genant att springa med någon som tycker att det är coolt att synas....