Vaddå sover??

Hade precis slumrat till i natt, där runt midnatt, när jag plötsligt hörde ljud nerifrån. Tydligt skrammel.....
K är i Kina fortfarande, jag är ensam hemma med barnen...och SÅDÄR låter definivt inte katten i natten.

Mitt blod frös till is, men efter att andningen lugnat sej, smög jag försiktigt ner. Där stod han, trettonåringen och grävde i skivhyllan.........
Det blev genast klart för mej att han gick i sömnen. Det tog mej en halv evightet att få honom upp och isäng igen. Nu sov jag hundsömn. Vaknade så fort det knastrade till nånstans. En timme senare var jag klarvaken. Nu stökade barnet omkring i badrummet....gick dit och såg att han höll på att plocka ner kläder åt sej från bykstnöret.....
Fick honom igen med milt våld lett tillbaka till sängen.
Nu sov jag inte en blund mera på resten av natten, för nu är en av mina värsta fasor att jag ska vakna med ett barn försvunnet....för att han vandrat iväg i sömnen mitt i natten.
Jag har varit som en vandrande våldnad hela dagen på jobbet...i natt måste jag sova.
Så nu har jag staplat upp trädgårdsmöbler bakom terassdörren och en stor kappsäck fylld med målburkar framför ytterdörren....och lever på hoppet på att jag vaknar av skramlet om ungen försöker komma ut i natt. För i natt MÅSTE jag sova......