När sover ensamma mammor?

Det går alltid såhär...jag borde med femton års erfarenhet av detta liv under västen, redan veta hur det går.

För så gick det igen...

Första dagarna efter att han åkt är fruktansvärt långa och ensamma...
och speciellt kämpigt känns det att ensam styra vardagen med ...ALLT...
För som vi redan vet, så går alltid något sönder och orsakar bekymmer och gråa hår så fort taxins bakljus försvinner ur synfält.

Jag grubblar och vakar och grubblar...

Sen plötsligt står allt helt klart. Jag vet hur jag ska pussla ihop allt och allt flyter. För nu vet jag att det är helt på mej och min planering det bär och brister på. Så jag lyckas faktiskt jonglera en vardag med både barn, jobb , matlagning, djur, hus, hobbyn och alla dom extra uppgifter som juniorchefs posten i jenkkifudislaget för med sej. Och det går. För plötsligt går det bara...
Jag vet att jag inte ska gnälla, så här lever många ensamma mammor med sina barn...och OJ vad jag beundrar dem och deras styrka.....

... för jag vet också att när han kommer hem igen...då trillar jag i säng och sover några kvällar för att jag är så slutkörd. Men när sover ensamma mammor?

Kram till er alla, både ensamma och inte-ensamma mammor!