Det har varit en lång vecka på jobbet....både för barn och vuxna.
När vi idag på eftermiddagen hade en lugn stund, satte jag mej i soffan och en av pojkarna kröp upp tätt intill mej.
Lutande mot mej, med min arm om honom, satt han sen där och laddade sina batterier. Vi satt en lång stund tysta, helt nära och helt tysta, och tittade på vad de andra gjorde.
Plötsligt började han helt tyst räkna..."ett, två, tre, fyra....." osv. Jag satt och lyssnade. Ibland stannade räknande upp en liten stund när han behövde en tankepaus, men inte en gång bad han om hjälp, nej, för han skulle kunna själv. "...sextioåtta, sextionio, sextio.............sjuttio!!" Jag satt där med ungen under armen, kände hans värme och snusade på hans hår som doftade sol och liten pojke, och lyssnade när han tyst räknade vidare...
Plötsligt hade han kommit till 200 och då vänder sej ett strålande litet pojkansikte mot mej och all glädje i hela världen strålar emot mej "Jag räknade till tvåhundra!! Jag har aldrig räknat till tvåhundra förut!!!" Jag hade varit med om när någon för första gången i sitt liv räknar till 200!
Då, precis i denna stund knep det till i mitt hjärta, och jag mindes varför jag valt det jobb jag valt.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Visst är det de där tillfällena som man verkligen får valuta för det val man gjort i livet!
Själv hade jag en mardrömsfredag på jobbet så jag tackar för din påminnelse om varför jag valde pedagogyrket!
SKön helg
Kram Annica
Underbart inlägg!
Och vad det kommer till det förra så kan jag säga att ensamma mammor inte sover... Det gjorde inte jag i alla fall när jag var ensam ett år efter skilsmässan. Hade ångest av att sova ensam och lade mig först vid 2-3 tiden på natten när jag var så trött att jag var bombsäker på att somna...Det var sååå tungt!
Kirsikkapuun kukan tuoksua sinulle äitienpäivääsi!
Ihana tarina :)
Usein tuntuu, että on niin paljon puuhaa koko ajan, että ei muka ehdi pysähtyä olemaan lapsen kanssa.
Hoppas att du får vila lite i helgen. Visst finns det många ljuvliga tillfällen då man vet precis varför man valt att jobba med barn. Att vara ensam mamma skulle jag aldrig fixa.
Ha en bra helg!
Kram Ullis
Å så gulligt! Det är ju såna små små saker som betyder så mycket!
Då orkar man bättre sen då det blir stressigt och tunga dagar!
Skicka en kommentar