onsdag 4 februari 2009

Rs ring

R går i sjätte klass. Snart splittras hans klass, och endel av klasskamraterna börjar högstadiet i stora fina skolan i stan, och endel av klasskamraterna har valt att fortsätta till stora mysiga skolan i förorten. I början av året skaffade sej klassen klassringar, med ingraverade löften om en träff om precis tio år. R var jättestolt över ringen. Och jo, den var jättesnygg.

Han hade den i en vecka. Sen blev det lördag och dags för träningar. Hemma bad jag honom lämna alla smycken hemma (han är en pojke, han har två nominations armband och en klassring...jättetrendigt här hos oss på ön). Talar till döva öron. Han är tretton, han vet ju bättre än sin gamyl till morsa. Jepjep.

Efter träningarna tar deras pappa dem till simhallen.

När de kommer hem tar det ca 20 minuter och R GALLSKRIKER att hans ring är försvunnen!?!

WHAT THE FUCK!?! Du tog inte ringen bort före jefuträningarna......tog du inte heller bort den före simningen!?!?? FATTAR DU INTE ATT MAN TAR ALLA SMYCKEN BORT FÖRE SIMNINGEN FÖR DE TRILLAR ANNARS AV I VATTNET??????????????
Blänger argt och beskyllande på både son och far. Båda ser lika ledsna och skyldiga ut.

Ringer simhallen. Dom ber oss komma dit nästa vecka och gå igenom hittegodslådan. Det gör vi tre gånger följande veckan. Ingen lycka. När jag tillslut funderar på att beställa en ny klassring till olyckliga tonårsmonstret, har vi just varit för fjärde och sista gången till simhallens låda. Sitter i jenkkifudisträningarnas omklädningsrum när Kaarlos pappa kommer in. Han kommer rakt till oss och undrar om Robin kanske tappat en ring? VA!?!

Jo...i förra veckans träningar i bubblan, som förövrigt är en mycket mörk plats på 1000 kvadratmeter, hade han sett något på marken vid ett mål som han trott att var en upp och ned vänd kapsyl, en ölkork. När deras hund en stund senare trampat på "ölkorken" hade den stigit upp på sned och Kaarlos pappa såg att det var en sandig ring. Den var så smutsig så han tog den hem och tvättade den, och först hemma såg han att det stod "R" i den. Nu undrade han, var den kanske vår?

Att Rs ring hittades i sanden, i mörkret, i ett mål som vi inte ens använder, i en 1000 kvadratmeters bubbla, av en mänska som kände honom, var en sån en-på-miljonen händelse, att det var helt otroligt......och han lär inte ska glömma att ta den av sej före träningarna i fortsättningen.......

2 kommentarer:

Livet på Sjögård sa...

Oj, verkligen en enorm tur han hade!

Krisse sa...

No hyvä kun löytyi...

Hyvää viikonloppua..