Det är kiva när du är hemma, mamma

Har åkt på årets första flunssa. Ligger hemma med feber och fruktansvärt ont i halsen. Helt urdäckad. Små glimtar av hopp dyker upp alltid efter en dubbeldos med Treo, Finnrexin och Toncils, då känner jag mej levande i ca en timme, bara för att sen igen åka på frossa och somna in under dubbla täcken med yllesockor på fötterna. Suck.

Lillebror ser dock en gyllene kant i denna snorighet. I morse vaknade pojkarna för sej själv, fixade frukost och gjorde i ordning sej för skolan, helt själv. Jag låg under mina täcken och frös. Då kommer O upp till mej, kryper ner i sängen och ligger riktigt nära sin huttrande mamma och säger "Det är så kiva när du är hemma, mamma!"
Oj vad det värmde :o))

Skitsamma att mamma är helt utanför denna värld, med undantag av de små medicinerade glimtarna då hon lyckas hasa sej ner för en kopp varm saft, att man får fixa sin middag själv för att mamma inte orkar,att mamma liksom inte finns just nu, så tycker han att det är roligt att mamma är hemma.....

Mammas pojke...bästa medicinen i hela världen!