lördag 17 januari 2009

Mycket på gång


Har inte hunnit hit så mycket som jag skulle vilja. Ber om ursäkt för det...

När jag startade denna blogg, fanns det många bloggar jag följde aktivt. Bloggar som inspirerade mej och som jag tog intryck av och som gjorde att jag ville och vågade starta en egen blogg. Många, alldeles för många, av dessa bloggar finns inte mer, och orsaken till att de har lagts ner har alltid varit den samma. Bloggerskan har kännt en press på sej att prestera inlägg, och denna press har tillslut blivit så stor att det varit lättare att lägga ner bloggen helt istället för att gå med konstant dåligt samvete för att man inte uppdaterar sin blogg.

Så ska det inte gå för mej. Det har jag beslutat.

Bloggen finns till för att jag älskar att skriva. Jag har alltid skrivit dagbok, och detta känns som min vuxendagbok. Att det finns människor som tittar in och vill läsa vad jag skrivit, det är ett underbart bonus!
Men som med allt i livet, ibland har man mera tid och mera lust och inspiration, ibland har man mindre av alla dessa.

Lust och inspiration fattas mej inte för tillfället, men nog tid.
Jobbar nu som hjärna, sekreterare och lagledare i pojkarnas jenkkifudislag, och det har slukat överraskande mycket av min fritid.....mao all min tid... ;o))
Jag älskar det och får massor av energi av det, men tyvärr är det något för något-lagen som gäller här. Tills vi har fått våra skoldemonstrationer och allt pappersjobb som medföljer gjorda, är jag en långsam bloggerska....sorry för det!

Ville bara att alla skulle veta att jag inte gett upp även om det går lite långsamt här nu....jag kommer att fortsätta...helt säkert!!

Kram P

onsdag 14 januari 2009

Il cuore del tempo

Jag älskar böcker. Jag blir helt salig av en bra bok. Det finns böcker jag läst som gjort mej ledsen för att boken tagit slut. Jag ville ha mera! Kjell Westö's bok "Där vi engång gått" var en sån bok.....när jag läst boken klart ville jag ringa författaren och kräva att han skulle berätta hur det hela fortsatte. Många av mina vänner har satt boken åt sidan och tyckt att den var för stökig....jag älskar den!

Jag kan även förälska mej i en boks utseende. En gammal bok är ett estetiskt verk!

Hittade på öns loppis en underbar förgulnad bok för 30 cent...en italiensk diktsamling från 1935. Den heter "Il cuore del tempo" (tidens hjärta) och är av Maria Mario Martini. Helt galet vacker bok. Jag bläddrar i den och snappar upp ord här och där. Det stör mej inte alls att jag inte ännu kan tolka dikterna till fullo som signore Martini hade tänkt sej...jag är säker på att han är lycklig över att nån njuter över hans ord som jag gör när jag sitter och smakar på orden jag hittat i hans bok.

(Charmigast med min nya skatt är nästan visitkortet som sitter fast med ett gem i början av boken....den förra ägaren har fått boken av Enrica Venturini från Spianata Casteletto i Genova........OJ vad jag skulle vilja veta hur denna bok tagit sej från bella Italia till loppisen på vår ö!!?!)

söndag 11 januari 2009

Välkommen Iris!

Denna helg har vi varit på både födelsedagsfest och dop i Pyttis!
R firades med jättefin kaka (en Gibson SG)på sin födelsedag och sen firade vi Iris dop.
Lyckades glömma kameran i stan, så bilder kommer hoppeligen senare...ifall nån skickar oss några.....

Min härliga svärmor




Jag har världens finaste svärmor.
Hon är 80 år ung krutgumma. Hon är limmet som håller släkten ihop.
Och vi älskar alla henne för det.
Dessutom har hon humor. Idag satt vi hemma hos henne och hon berättade om sin mormors syster Elin som flyttat till Amerika. " Jo hon är död nu förstår du..." Och då började vi alla gapskratta.... Jo vännen....om du är 80 år gammal så antar vi att din mormors syster kan vara död.....även om ni är ett långlivat släkte.. ;o))
Mamo är bäst!

fredag 9 januari 2009

Hjälp!?!!!

7 Februari har pojkarnas skola sin traditionella midvinterfest. En fest av föräldrar för föräldrar. En underbar tradition som uppskattas väldigt mycket. Här är det en möjlighet för föräldrar att träffa och bli bekanta med andra föräldrar, samtidigt som gamla vänner har en chans att träffas.
Midvinterfesten är alltid en maskerad. Det har varit piratfest, asiatisk fest, indianfest, 60-talsfest, 80-talsfest, italiensk fest...
Jättefina fester där folk satsar massor på sin utstyrsel....och programvärdarna på programmet!

Året då det var 60-tals fest, vann K och jag priset för bästa dräkterna. Vi var John Lennon och Yoko Ono, utklädda som de var på The white wedding album. Jag (som har långt blondt hår) hade lång svart peruk, vit blus, vit minikjol, vita knästrumpor och vita skor samt jättestora svarta solglasögon. K (som annars är ...öh ...extremt korthårig) hade Lennon-peruk, runda glasögon, vit skjorta,vit kavaj, vita byxor och vita skor..... vi var John och Yoko.....att sen John Lennon satt vid flygeln och spelade Imagine för damerna hela kvällen gjorde inte saken sämre ( K är ju pianist...så detdär kunde han.... flirta med damer vid pianot..;))

Nu är mitt problem följande....

Årets tema är filmgala.....
man ska komma som nån filmstjärna i sin roll...

Vem ska jag vara!?! (om K är med vet vi inte ännu....han har kanske en utlandskommendering då..)

Hoppas hitta nånstans en jeansoverall ala Merryl Streep i Mamma Mia....
det skulle vara den enklaste utvägen för mej.....

Har nån några bra tips?

Kram P

torsdag 8 januari 2009

Tungt

Vad tungt det har varit att lära sej att vakna tidigt på mornarna, och framför allt att laga upp sej ur sängen och få iväg sej i mänsklig tid på mornarna?!
TUR att första arbetsveckan är bara 3 dagar.....man har tid att vänja sej.

Och att jag under semesterveckorna vänt på dygnet gjorde ju inte saken bättre. Nu är jag tackolov tillbaka i normal sovrytm, och efter att ikväll svettats på gymet hela kvällen, kan jag hoppas att nästa natts sömn är djup och god.

Jag har nog blivit väldigt gammal när jag tycker att sömn är bland det viktigaste som finns.... ;o))

Sov gott!

måndag 5 januari 2009

-15 grader

Att vakna till ett iskallt hus är inte tjosan hejsan.
Man märker så fort man slår upp ögonen att det drar en kall kyla genom rummet. Är det kallt i övre våningen hos oss, där vi ändå har konstant golvvärme, då är det svinkallt i nedre våningen. Tar fart, hoppar i tjockaste badrocken (storebrors) och rusar ner tre trappor i taget. Sant så sant, nedre våningen, speciellt köket där klinkergolvet riktigt strålar kyla, är kallare än nånsin. Vi har glömt vindfångsdörren öppen över natten så det har strömmat kall luft från ytterdörren och postluckan hela natten, samtidigt som värmebatteriet i köket varit stängt sen nyår då vi hade huset fullt med folk och jättevarmt inne.
Nu är det minus 15 grader ute och väldigt kallt inne.
Brr.....med en snordroppe fastfrusen på nästoppen laddar jag snabbt kaffekokaren, vrider batteriet på fullt och rusar upp i en kokhet dusch.

Står sen länge, länge, i duschen och tycker att det är taskigt att stå där i värmen och veta att man snart ska ut i kylan igen....

Men sånt är livet...