Inget pussande för mej, tack....

Carlo, katten, har i tre år använt all sin fritid till att försöka rymma. Han lyckas ganska ofta, och har då njutit av sin nyfunna frihet i allra högsta grad.
K kommer från landet och tycker att djur ska få gå ute, jag igen har varit rädd för att min enfaldiga katt ska bli under en bil, med den synen i färskt minne när katten satt framför en bil som försökte köra från parkeringsplatsen, och katten satt där och glodde på bilen och blankt vägrade att flytta på sej, han hade varit där först.....

..suck...

Men så i vintras flyttade det en ny katt in i ett av grannhusen. Röda katten. Den får gå ute. Den har hela vintern pissat på vår trappa och suttit under vårt köksfönster och visat tungan åt stackars Carlo som hängt i gardinerna, argt vrålande, på insidan.

Till slut fick jag ge mej. Carlo får numera gå ute.
Och det har visat sej vara en bra lösning....
katten är urnöjd, pigg och glad. Och eftersom han inte behövt rymma, så trivs han på den egna gården, och är inte ute så långa stunder, han vet ju att han kan gå ut när han vill igen. Bra.

Men idag när vi satt och åt middag, hände en lite mindre lustig sak.
Medans vi satt där och åt, kom Carlo farande från ängen med en nyfångad mus i munnen.
Där slog han sen ner sej framför vårt köksfönster, och så åt vi sen middag tillsammans, hela familjen, vi hade vårt kött och han hade sitt.

Men sen kom han in, och ville komma och pussa mej....

Då var det STOP! För där går min gräns, jag må ha gett min katt sin frihet, men jag totalvägrar att pussas med nån som kommer hem med mus-saft på nosen.........