Andra generationens Släktband

K är musiker. En ganska etablerad sådan, på söndagen den 12.4.09 firade hans orkester sitt 25 års jubileum med en hejdundrande och mycket lyckad show. Det var en mycket viktig dag.
Ändå tror jag att det var följande kvälls gig, den som skedde 13.4.09, som stannar i både hans och mitt minne en lång tid framöver...för då stod far och son på samma scen för första gången tillsammans. Som musiker. Båda två.

På Annandagpåsk, 13.4.09 firade vi min söta svägerskas Ginas 50-årsdag. Gina är Ks enda syster, Rs gudmor. Att Gina fyllde år, ännu jämna sådana, gjorde ju dagen minnesvärd och fin för oss alla.
R har ju spelat gitarr redan i flera år, sparat själv pengar till att köpa en urfin Gretsch-gitarr, och spelar flera timmar i dagen....men aldrig har han uppträtt.
När faster-gudmor Gina försiktigt undrade om R kunde tänka sej att spela lite på hennes födelsedag, totalnekade han först. Sen, efter många om och men, fick vi honom övertalad till att spela en...eller högst två sånger på Ginas fest. Vi visste alla hur viktigt detta skulle vara för Gina, supermusikaliska faster som lever i en musikal...hon båder dirigerar och sjunger som en ängel. Blommor och musik är hennes liv....jag har många gånger tänkt att hon nog varit en fe' i ett tidigare liv....;)

Till saken hör ju att alla i Ks släkt är otroligt musikaliska, så de har en orkester som uppträder på alla fester och kalas, bandet heter Släktband, på finska kallat Läskipäät....(fråga Esko....jag vet inte varför ;)), och i detta band spelar K och hans bror Rune, pojkarnas kusin Simon och Ks kusin Magnus, ibland kusin Sofia och som gästande solist faster Gina. Nu skulle alltså R stiga i de stora skorna och inta sin plats i the Släktband för första gången.
När vi kom till festplatsen ville han inte ta gitarren ur bilen. Okay....vi kan hämta den sen, resonerade jag, helt säker på att gitarren skulle därmed ligga orörd i bilen tills följande dag...
Men sen hände det något. Festen var trevlig, varm och gemytlig med många fina tal och trevliga uppträdanden, och när det till slut blev dags för dans, frågade jag försiktigt R om vi kunde gå efter gitarren nu, och jep....det skulle vi ju göra! Han blev t o m lite nervös över att inte ha hunnit förbereda sej i tid.

Och så började dom spela, the Släktband, med förstagångaren R, 13 år, vid kompgitarr.
Och det gick hur fint som helst! Försiktigt gluttande över farbror Runes noter ibland, stod han rak i ryggen och spelade på sin första spelning.....och det blev inte bara en eller högst två sånger, utan tre hela set....och hade inte gitarristens mamma avbrytit showen för att gitarristen skulle i säng, så hade dom säkert spelat än...så roligt var det.
Och R var stolt som en tupp, för han hade vågat och han hade klarat det bra!
....fast stoltast var nog pappa K bakom pianot som leende första gången spelade på samma scen med sin förstfödda son....familjens nästa musiker.

Det blev en oförglömlig dag för många av oss!

GRATTIS GINA PÅ FÖDELSEDAGEN!!
kram Pia och pojkarna <3

(bilder finns, vi behöver bara komma på hur vi ska få upp dem på min nya dator...SEN sätter jag upp dem)