söndag 30 november 2008

Min dag




Har inte hunnit ta några foton senaste veckan, så jag bläddrade i mitt lager för att se ifall där fanns något jag kunde använda. Stötte på några bilder av Peyton Manning....hmm.....har inget minne av att jag skulle ha fotat honom, så Manning-freaken R lär ska ha fingrarna med i spelet här.

Men sen så insåg jag att en bild av Payton Manning, QB i Indianapolis Colts, egentligen passar helt bra som dagens bild.

För idag har jag igen använt en god del av tiden till att sitta på jefu-möte med det egna lagets styrelse och ungdomsansvariga (en av dessa är ju nuförtiden jag!!). Många givande diskussioner och inspirerande ide'er kan jag lova att det blev.
Och så fick jag en egen emailadress hos laget.....vad stolt jag är över den ;o))
Nu känner jag mej jätteviktig!

Före det var vi och flyttade Miku och Miki igen....nu är det inte mycket kvar mera.
Vi är snart klara och det har varit hur roligt som helst. Idag släpade Pammi och jag en gammal Singer trampsymaskin upp och ner för trapporna i huset för att herrskapet inte kunde komma överens om var åbäket ska
skulle stå. Det slutade med att vi efter att kånkat fanskapet upp en trappa och ner igen, bar ut saken till förrådet....då hade vi faktiskt först visat den hela huset kändes det som........ jösses vad grannnarna måtte ha funderat...vi bar nämligen åbäket i trappan på husets utsida...... :o))

Nu ska jag basta och ta en kall öl.....because I'm worth it......

lördag 29 november 2008

Miku och Miki= Snabba ryck

I går fick de veta att de hittat ett nytt hus. Idag flyttade vi dem.

Det var snabba ryck kan jag lova....och sjutton det fungerade!
Imorgon vaknar de upp i sitt nya hus med alla sina greijor (nästan) omkring dem. Och kan till och med värma sin vedburna bastu, för Miki lyckades få några kubik ved levererat till sej genast imorgon..på en söndag...

Rom blev inte byggt på en dag...men hade Miku och Miki varit de som höll i tyglarna, så hade Rom nog blivit byggt på en dag....helt utan tvivel!

torsdag 27 november 2008

Läxor





Krulliga nästan-tonårs-monstret ska göra sina läxor. Dessa kan han inte göra uppe i sitt rum för att han inte vill vara ensam, så han kastar sej på vardagsrumsmattan och breder ut sina böcker och häften längs med golvet.
Då kommer katten farande, släpande på sin sträng.....en av hans favorit leksaker...en avlagd gitarrsträng som han älskar att leka med. Den placerar han strategist rakt på Rs skolbok. Och där ligger dom sen, R och katten, turvis läsande läxor och lekande med strängen....det tar en lång tid att få allt gjort, men när det är klart är båda nöjda.
Och allt har blivit gjort...både läxor och lekande...

söndag 23 november 2008

Snöfjärilar



Funny försvann. Vi var ute och letade efter henne i snöstormen, och när jag sökte efter henne i vår trädgård hittade jag en ballong på vår terrass. En jättefin genomskinlig ballong med fjärilar på. Där låg den i snön och var jättevacker. Färgranna fina fjärilar mitt i den mörkaste snöstormen!
Tog in den och när den blivit av med värsta snölagret piggnade den till och steg upp i luften igen.
Carlo är jätteglad, han älskar ballonger. Speciellt snöfjärilsballonger för av dem blir det så fina skuggor på väggen av!

(Och Funny hittades, hon hade blivit inlåst i förrådet när storasyster letade efter en pulka... stackars hund....snäll som hon är satt hon där helt tyst och väntade på att nån skulle komma och rädda henne....lilla gumman...)

Snöstorms söndag




Men sen kom katten hem. Det hördes ett ynkligt jamande under terassen, och en iskall liten sak ville hem. Han är hel och verkar ok, men har blivit skrämd av nånting, antingen själva fallet från fönstret, eller nånting han upplevt under sitt uteäventyr, för vår annars så morska katt är nu skraj av sej och hoppar till t.o.m när man tänder lampan i rummet han är i. Hoppas det går över snart....vi vill så gärna att han är dendär modiga katten som äger hela grannskapet, inte en skygg liten sak som är rädd för sin egen skugga.

Kattens äventyr var alltså över för idag. Vi andra packade iväg oss till simhallen och har haft en härlig dag med mycket sim, bubbelbad och bastu. Ungarna fick mej t.o.m lurad för första gången till stora rutchbacken...och det var ju hur roligt som helst!

Nu sitter vi inne och njuter av värmen medans det stormar för fullt ute.
Vilken skön söndag!

Spår i snön

I morse låg jag kvar i sängen och latade mej. Hade öppnat fönstret för vädring, och Carlo hade hoppat upp i fönstret och låg där och sniffade på den kalla morgonluften. Plötsligt öppnar R fönstret i sitt rum och det blir genomdrag i övre våningen vilket resulterar i att fönstret i vårt rum smäller fast och ett stycke vit katt med svarta prickar får sej en ofrivillig flyglektion.
Ligger i sängen och ser som i slow motion när kattkräket trillar ner från fönstret. Rusar ner och ut, men på terassen finns bara spår efter nån med fyra tassar och en svans som nappat sin nyfunna frihet och stuckit rakt till Seppos gård för lite morgonslagsmål......

...suck....

Hoppas han inte stötte sej när han föll....

..eller när han slåss med grannens Seppo....

lördag 22 november 2008

Viva la liberta'



När vi var på semester i Portofino i Maj, hittade jag en underbar bild på ett lokalt galleri. Den var gjord av konstnären Guglielmo Meltzeid och föreställde en liten pojke som står på bryggan och kissar i vattnet. Den var på pricken lik våran O. (Se inlägget Perche' i Maj så förstår ni vad jag menar....pojken är en avbild av O!) Efteråt ångrade jag hemskt att jag inte gått in och kollat vad tavlan (ett tryck) kostade. Jag hade tagit ett foto av bilden, och där syntes konstnärens namn. Jag skickade email till konstnären, både på engelska och på italienska, för att få veta vad tavlan kostar, och ifall jag kunde köpa den via post, men fick inget svar.
Förra veckan skickade jag ett snigelbrev till honom. (Nästa steg efter detta skulle vara att min italienska bekanta Adelia skulle ringa honom....)

Mitt i allt elände och misär som varit min vardag denna magsjuka vecka, får jag plötsligt ett brev, från Italien...ett brev av konstnären Guglielmo Meltzeid!

Och jovisst kan han sälja sin tavla till mej. Den heter "Viva la liberta'" (=leve friheten) ...och i sitt trevliga lilla brev skickade han ett vykort av tavlan jag vill köpa.
Oj vad glad jag blev!?!
Idag var jag och skaffade en ram till kortet och nu är bilden fint inramad och ser superbra ut.
Och nästa vecka köper jag en tavla jag drömt om i ett halvt år...en tavla av en liten pojke som står på bryggan och kissar i vattnet....Viva la liberta' !

45or!?!

Efter morgonens jefuträningar åkte R och jag iväg till stora köpcentrumet för att köpa nya träningstossor åt honom.

Vilket inte var i det lättaste laget, för tolvåringen visade sej dra 45ans nummer i skostorlek....

Ungen är 12 år gammal och har 45ans fötter!?!?

Nästa år får vi nog skippa skobutikerna och gå rakt till kanotaffären istället...

fredag 21 november 2008

Fredag



Eftersom INGEN är intresserad av någon annans spysjuka, tänker jag inte berätta vad jag haft för mej de senaste tre dagarna...

Kan bara antyda att veckans mest illamåendeväckande händelse inte var i min lilla cell på toppen av stadiontornet.

Näp....

måndag 17 november 2008

Nu får vintern anlända



Bilen fick nya vinterdäck på fredagen. NU får vintern komma!
Saknar ljuset och myset som nyfallen snö för med sej!

Första snön är alltid en upplevelse för sej.
För några år sedan hade första snön fallit på natten. När jag vaknade var hela världen vit och det var så härligt vackert ute. Jag hade tidig tur på jobbet den veckan, och när jag tassade till bussen i mörkret, sisådär 6-tiden på morgonen, gick jag riktigt långsamt och bara njöt av disneysnön som sakta dalade ned.
Morgonen var så vacker, och eftersom jag alltid är för tidigt på jobbet, beslöt jag mej för att inte skynda till bussen, utan njuta av lugnet och ta följande buss istället. Där maskade jag mej sen fram över gårdarna i snön, och såg bussen komma till hållplatsen. Den stannade och tog in några mänskor från hållplatsen...och blev kvar....
Där gick jag sen och sparkade snö omkring mej och gnolade glatt, när jag plötsligt insåg att bussen fortfarande stod på hållplatsen....med dörren öppen och alla i bussen gloende på mej.....
HJÄLP!? Hoppade förläget in i bussen (som jag alls inte tänkt hinna till) och chauffören skrattade och frågade "Mikäs sinua tänään pidätteli?" samtidigt som morgon ilskna medpassagerare argt blängde på våpet som försenade bussen..
Åkte alltid med samma morgonbuss, så chaffisen var ju helt säker på att jag även denna morgon skulle med...trots konstigt maskande på vägen.
Och allt jag ville var att njuta av den nyfallna snön...

söndag 16 november 2008

Superlördag och lugn söndag




Igår gick hela dagen åt till jenkkifudis. Jag har blivit vald till lagets lagledare, så jag satt hela dagen på SAJLs ungdoms-möte (SAJL=förbundet för amerikansk fotboll i Finland)på olympiastadion och på kvällen satt jag på det egna lagets höstmöte på
Liikuntamylly. När jag kom hem på kvällen snurrade det i mitt huvud av all jenkkifudis jag pratat om/lyssnat på. Jag var så hypad att jag åkte ut ur stan utan att använda min navigator...jag som inte kör nånstans utan den för att jag är så rädd för att köra fel. Att denhär sporten blir min nya hobby hade jag då ALDRIG trott för ett år sen när ungarna kom hem och meddelade att dom tänker börja spela amerikansk fotboll!?
Nu är jag inblandad i precis allt som har att göra med amerikansk fotboll för ungdomar och jag älskar det!!

Sen var det vilosöndan....

Eftersom det visade sej att varken K eller barnen varit uppe i stadiontornet (och jag varit där senast som barn) så åkte vi idag dit tillsammans med grannens Paki.
11 våningar, 72 meter upp, och vi var däruppe över stan och kunde beundra den fantastiska utsikten...ja alla andra än jag som var spyfärdig av höjdskräck och stod och tryckte i ett litet mörkt rum med en liten glugg till fönster varifrån jag mycket försiktigt tittade ut ibland..

Mina modiga barn däremot trivdes ypperligt, och min modiga man fick tom några bilder tagna....själv kunde jag tänka klart först när vi stod nere på marken igen....

fredag 14 november 2008

Discofredag

Idag var det disco i pojkarnas skola.
Det var sexorna, Rs klass, som ordnade det. När listan med förfrågan om vilka föräldrar som kunde ställa upp på discot började cirkulera för några veckor sen, blev det totalstopp här hemma när jag försökte föreslå att jag kunde vara där och sälja godis och pappa ville vara ordningsvakt.....

"Är ni där så är inte jag där!" Blev tolvåringens klara besked.

Ooooukej....det är hans sista disco i lågstadiet, och jag har aktivt varit inblandad i allt hans klass har ordnat, så nu tog jag ett steg tillbaka och lät honom njuta av sin sista discokväll.

Tills dagen D kom. Då ringer han plötsligt och meddelar att han inte tänker gå..
för "Disco är löjligt!...."

Jaaha....och hur var det då med kompisarna/lillebror/grannens pojke, som alla beslutat sej för att gå till disco efter att R sagt att han ska dit?!?
Och hade vi vetat att han inte tänker gå dit, hade vi kunnat jobba där och lillebror hade ändå haft en kul kväll...
Här ryter K till och meddelar att har man lovat vännerna att gå på disco, då går man fanimej på disco!!

Sagt och gjort, ungarna går på disco, men vi har lovat heligt att hämta R redan 20.00 därifrån (hans villkor för att överhuvudtaget gå). När vi kommer dit efter honom rusar R ut och ser helt förstörd ut....
"VAD GÖR NI HÄR REDAN!?!?....Jag textade er att komma senare!!"
(jep vännen....två minuter före åtta....då var vi redan på skolans parkering....)

Vi åker snällt hem igen för att vänta en timme. När vi kommer hem, 20.21, kommer nästa textmeddelande "Ni kan börja komma redan!"

....suck...........

Nej vännen, vi kommer dit nio och då tar vi hela patrasket med oss hem, vi åker inte av och an mer än vi redan gjort ikväll.....

Vi åker dit 21.00 och stannar ännu kvar och hjälper till att städa upp efter festen, som förövrigt varit väldigt lyckad.
Fast det kan ju inte R medge, när han står där ute i regnet och trampar och vill att vi ska åka hem NU, GENAST, BASTA!!

....TUR att man är i förpuberteten bara en gång i livet........

(och till slut kom det fram att R hade haft riktigt roligt...han hade tillochmed dansat, fast det enligt honom varit "skitmusik"....han är inne i Ramones-fasen nu, så discomusik ligger inte så högt på listan...men roligt kan man tydligen ha, trots skitmusik och oförstående föräldrar!)

torsdag 13 november 2008

Lång vecka

Denhär veckan har känts oändligt lång.
Och känns det, så syns det....


Idag på eftermiddagen såg jag en glimt av mej själv i spegeln på jobbet och fick en smärre shock. Med ljust trassligt hår, mörka ringar under ögonen och allmänt glåmig uppsyn stirrade en blandning av fan själv och Mike Monroe (gammal glamrockare i Hanoi Rocks...med poängtering på ordet gammal...) tillbaka på mej i min spegelbild.
Stammande staplade jag ut ur toan och mötte Marion i omklädningsrummet. Hon tröstade mej med att det inte alls var så illa som det kanske ser ut.....det kunde ha varit värre....jag kunde ju ha sett ut som Andy McCoy istället!?! (Hanoi Rocks tandlösa version av Keith Richards )

Jag var väldigt tröstad......

Marion försökte ännu muntra upp mej med att hennes mormor såg värre ut...hon liknade Ozzy Osbourne.....


Tack.....imorgon vaknar jag en timme tidigare och sminkar mej lite noggrannare...
Jag vill ju inte likna Marions mormor, dendär Ozzy Osbourne...

onsdag 12 november 2008

Bryggångest


Det har stormat hela veckan. När det stormar lider jag av fruktansvärd bryggångest.
Jag ligger vaken och hör vinden vina, stormen yla och ser framför mej hur vågorna stiger meterhöga upp över bryggorna och river tag i både båtar och boijar.
Att vi bor nära bryggan gör inte saken bättre heller....jag kan vakna klockan tre på natten och tycka att det är helt naturligt att jag borde vandra ned till bryggan och kolla läget....
Det handlar om våra båtar naturligtvis. Två vackra saker av mahognyträd.
Dessa som jag varje gång det blåser upp till storm ser i mina sinnesbilder hur de slås sönder mot bryggan i den hårda blåsten...Jag lider alltså av extrem bryggångest!

Nu har det stormat i flera nätter igen....det har blåst hårt och det har blåst HÅRT.
När jag kom hem från jobbet på måndag kväll, tittade jag tom extra noga var jag parkerade bilen på vår gata...(blängde speciellt noga på hur ruttna björkarna såg ut nära bilen)
När jag kommit in hann jag inte ens få skorna av mej när vi hörde ett öronbedövande brak från skogen bakom huset...och jag brydde mej inte ens om att gå ut för att titta ifall bilen blivit under....var den platt så var den platt. Det var ingenting man kunde göra åt eländet just då i alla fall. En platt MB är en platt MB.

Men jag var helt lugn...kolugn....

för så länge inget händer mina båtar är jag relativt lugn......

för TACKOLOV hade jag med mindre mildt våld tvingat karlarna i huset att ta upp Piccolo (pojkarnas mahognyjolle) på lördagen....så nu kunde jag faktiskt sova mej igenom veckans storm.... (Rivan tog vi upp tidigare)
och blankt skita i ifall ett träd föll över min bil eller inte, för mina båtar var i alla fall i trygghet!
Jag kunde sova mej igenom en storm, bryggångesten till trots.
Mina båtar var ju i tryggt förvar!
(Och bilen var ok den också....till allas stora glädje.... ;o))


(Bilden är av vår Bella, en Riva Junior från 1967)

torsdag 6 november 2008

Jag vill bli pussad av en liten pojke i hängande blöja!!

Vi åt.
Middagen blev jättegod.
Eller "sjukt god" som nästan-tonåriga-lockighets-monstren uttryckte det...

Men när dom rusar upp från bordet och jag hör när O ropar "Thanks girl, grazie!" till mej som tack för maten medan han rusar upp för trappan till övre våningen..



....då kniper det till i hjärtat och jag vill ha tillbaka dendär lilla pojken som med hängande blöja stod brevid stolen för att ge mamma en tack-för-maten-puss, med hela ansiktet insmetat i mat....
...istället för "Thanks girl,grazie......"

..suck...fast det är väl bättre än ingenting.....

...Thanks girl, grazie......

Italiensk torsdag



Varje torsdag äter vi italiensk mat....alltid!
I fjol läste K och jag italienska på torsdagskvällarna, och vår lärarinna berättade så översvälmande levande om Italien, italiensk mat och italienskt vin, att vi satt där med snålvattnet rinnande och planerade kvällens middag mera än vi konsentrerade oss på dagens uppgifter.
Detta år har jag en paus med italienskan, men K kämpar hurtigt på.
Jag vet hur det känns att sitta där och drömma sej tillbaka till Italien, så på torsdagar står det en italensk rätt på bordet och väntar när K kommer hem från kursen.
Så även idag. Idag äter vi Pasta Ragu, R's favorit, gjord på spaghetti integrali no 5, kött, tomater, färska kryddor och nyriven parmesan, i ljuset av levande ljus och med rödvin i glasen. Och det är ju italienskt förstås...
Varje torsdag sitter vi sen och planerar vår nästa Italienresa.....
för att på fredagen minnas att vi inte har pengar till nån resa...

Men drömma, det får man alltid!


(bilden är den enda bild från Italien som finns kvar i mitt bildförråd efter att dataingengören i familjen såsade med min dator......
bilden är från Milanoresan i början av året, och är tagen från Il Duomos tak...en apostel med Milano framför sina fötter...klicka på den för att förstora den så ser ni hur galet snyggt Milano kan vara i all sin fulhet.....))

söndag 2 november 2008

Adams family


Åkte till Mamo(Ks mamma) i Pyttis. Med oss hade vi grannens pojke Paki. Han har väntat på att få komma till Pyttis sedan sommaren då pojkarna tältade på vår bakgård och dom tillbringade nätterna med att berätta spökhistorier för varandra....berättelserna om Ääbä och Böyö i Pyttis vann alla historier...alltid....

Ääbä och Böyö var alltid värst, hemskast och farligast..... Dom bor i rian på gården, och dom har varit där och skrämt barn ända sen farfar Runar var liten pojke.....Ääbä och Böyö och Bulabisin (han bor i brunnen)....dom är legendariska i Pyttis...och numera även i Helsingfors....

Nu var det dags att möta dem live! Dethär hade Paki väntat på ända sen sommarens spökmöten i tältet...

Han var så uppjagad stackars pojken, hela 8 år av mod och självsäkerhet, att han halv fem kom och suckade till mej att "I hesa är det redan mörkt denhär tiden!" (För till saken hör ju att Ääbä och Böyö visar sej endast i totalt mörker) och i Pyttis var det bara halvskumt ännu halv fem.....

När tiden äntligen var kommen,och det var MÖRKT, förde R honom mot riian, medans O och kusinen Masa blev kvar på gården för att kasta boll då de inte"vågade gå till rian".....( i själva verket sprang O och M till rian så fort dom kunde) och när Paki och R kom fram till rian i svartaste höstmörkret, hörde dom hur det bankade och lät i den gamla byggnaden (= O bankade på traktorn, M smällde i väggen) , och stackars Paki gallskrek och sprang som ett skitigt streck in till Mamos. Där inne stod han sen med håret på ända och berättade hur han hade hört Ääbä och Böyö på RIKTIGT.
När Mamo senare försökte lugna honom att det inte är på riktigt, så blev Paki riktigt arg på henne och meddelade att DET VISST varit på riktigt....sådant ljud kan inte vinden göra! (Och vi fnissade glatt i skägget när vi lyssnade på honom...)
Han kom till Mamo för att träffa spöken, och det hade han gjort.....
vi är alla nöjda!

Att han sen hittade en död mus i soffan i sitt sovrum gjorde ju vistelsen bara ännu mera spännande.....att jag sen vaknade med råttgift under dynan iddes vi inte berätta åt honom, för det skulle kanske ha blivit för mycket av en "Adams-family"-upplevelse för hans mamma att klara av....

Vi har haft en supercool helg på landet.....fast idag vägrade Paki gå till riian i dagsljus....han är helt övertygad om att Ääba och Böyö finns.....hans veckoslut är räddat..... Han kommer aldrig att glömma när han firade ett veckoslut i Pyttis....nånsin.....

Han tycker dock att Pyttis är den coolaste platsen EVER....
För det är i Pyttis the action happens!!

(Bilden tog jag TIDIGT i morse när dimman låg tätt över jordgubbsåkrarna...i Pyttis...the coolest place ever....)