Halloween night

Idag går ungarna runt och skrämmer slag på alla grannar.....det är Trick or treat-night!
Min kompis S som bor i grannhuset ringde just...vi skrattade att vi två också skulle gå ut och trick or treata....fast där var ungarna målar sej med ansiktsfärger för att se riktigt hemska ut och går omkring och tigger godis, så skulle vi två tvätta sminket av oss (och se riktigt skrämmande ut) och gå runt och säga "Drinksu tai bisse?" (Drink eller bärs?)...och på riktigt skrämma ihjäl folk...

Bra ide tycker jag......MARION...detdär enda samtalet kan vara på kommande ikväll ifall S och jag ragglar ut på Halloweenäventyr! (Våra söta barn...både pojkar och flickor...syns på bilden ovan...fast min äldsta tyckte att han var för gammal för detta...suck....förra året var han det värsta monstret...nu vill han inte ens vara med längre......)

Happy Halloween!!

Hmmmm

Det är nåt lite snedvridet med min katt. Den är alldeles galen i min sminkpåse....
Lägger jag ner necessären så att katten kan komma åt den, så har min pudervippa försvunnit på en röd sekund. Carlo ligger nånstans på lur, och så fort jag blinkar så försvinner han med min pudervippa i munnen.
Pudervippan återfinns oftast senare bakom soffan helt dyblöt av kattdregel.

Samma med hårsnoddar. Fast dom gömmer han bakom köksdörren. När K dammsög i köket i helgen hittade han fem hårsnoddar bakom dörren.....han tyckte jag förvarade dem på ett lite konstigt ställe..

Nu börjar jag bli lite fundersam över vad som sker i badrummet när vi inte är hemma på dagen....

Idag var nämligen min tandborste helt luddig av katthår......

...eller kanske jag egentligen inte vill veta.........

(K är förövrigt helt övertygad om att Carlo är en transvestitkatt..fast vad annat kan man egentligen förvänta sej av en katt med så ljusröda öron som han har...)

Halloween

Jag undrar när mina barn blir för gamla för att villa fira Halloween? Hoppas inte det är ännu.....
...för jag är inte ännu färdig med Halloween.....

Terapistund

Har idag tillbringat eftermiddagen på Marions soffa pussandes med hennes urgulliga hund Hosan. Helt underbar liten typ som helt stulit mitt hjärta.
Det enda problemet var att Hosan just blivit returnerad av farmor efter en längre vistelse hos henne, och nu var lilla Hosans mage lite upprörd över alla delikatesser som den blivit serverad hos Mummi. Därav luktade det ganska friskt om Hosan...ganska så ofta..... eller nästan hela tiden....

Nu kom jag just hem och läste på Expressen att "Fisar är bra för hjärtat. Essenssen i stanken är välgörande. Gaserna är bra för blodtrycket!"

Oj vad fint! Mitt blodtryck har nog sänkts med många, många mått denna eftermiddag då! :o))


Marion....du kan sluta jobba nu....du börjar istället jobba som Blodtrycksterapeut med Hosan..... "Clinique Jose'-Bra för ditt hjärta!"....och så får folk komma och ligga på er soffa och krafsa Hosan medans han glatt fjärtar och alla mår bra!

Jag vill jobba som mottagningssköterska hos er sen!

Kram P

I ett litet hus vid havet

Ovanför matbordet hänger en ljuskrona. Den har jag fått av mamma.
Min kompis Miku har från sina resor hämtat till mej härliga hjärtan av olika slag, två kristallhjärtan av olika storlek och ett stort metallhjärta upphängt i pärlband, och dessa har jag hängt i ljuskronan. Inspirerad av metallhjärtats pärlband, trädde jag lite små vita pärlor på metalltråd och virade runt ljuskronans stomme. Förra julen skaffade jag lite eukalyptuskvistar som jag dekorerade ljuskronan med, och dessa torkade så snyggt så de fick sitta kvar. Så även de små kristallprismorna som jag hängt upp.

Ljusen tänder vi nästan varje kväll under den mörka årstiden....och en och annan mysigt mörk morgon också för den delen.
Inte bara för att jag älskar ljuset av tända ljus, jo det gör jag, men nästan ännu mer älskar jag doften av nytända ljus. Då doftar det barndom och sommarhuset i skärgården. För där tänder mamma alltid ljus på bordet, det första hon gör varje morgon. En sak som faktiskt R också märkt.
En morgon när han kom ner och jag precis tänt ljusen kom han in i köket och meddelade att "Det doftar mommos och mofis stuga här!"
Jep det gjorde det nog....nybryggt kaffe och nytända ljus.....
det är så det ska dofta en riktigt tidig morgon i ett kök i ett litet trähus vid havet!

Godmorgon!

Sitter här ensam med katten och mitt rykande morgonkaffe och njuter av den mörka tystnaden ännu en liten stund... snart väcker jag dom där luddiga nästan-tonårs-sakerna som snarkar i övrevåningen, och då tar tystnaden och lugnet slut...genast...

Hoppas ni alla har en bra dag!

kram P


En timme senare.....R tjurar för att jag väckt honom så sent (6.30...), O surar för att han blivit väckt för tidigt (det var inte jag...det var katten..), och katten, den har fått sitt varjemorgonliga kattefnattanfall och rusar som ett skitigt streck upp och ner, glatt stampande i trappan hela tiden så att grannarna också säkerligen blir väckta, och nu finns det inte en matta i detta hus som inte skulle ligga som en skruttig hög mitt på golvet efter kattattacken...eller borde det kallas kattack?

....suck.....dagen började faktiskt bra.....

Pissa på grannens trappa

Carlo rusar från fönster till fönster. Skriker som en skadeskjuten hyena hela tiden, medan han galloperar upp och ner i trapporna och rusar mellan fönstret ovanför pianot, till fönstret ovanför Os säng och fönstret i vårt sovrum. Alltid när han kommer till ett nytt fönster, ylar han som om han hade tretton spikar på tvären i baken.
Vi är helt förundrade över hans beteende. Tills vi ser orsaken.

Det är Seppo! Det är den förbannade fienden Seppo! Seppo sitter mitt på gräsmattan på framgården och glor rakt upp i fönstret där Carlo skriker åt honom. Carlo blir helt galen av bara tanken på att fienden Seppo sitter på vår framgård och glor helt fritt på vårt hus, och Carlo, stackarn, han kan ingenting göra när vi är så jävligt elaka att vi inte släpper ut honom. Han är helt övertygad om att Seppo kommer att pissa på vår trappa. Det är nog höjden av förnedring i deras värld, tror jag.

Nu är Carlo så uppjagad att man måste ta till strängare åtgärder för att gubben inte ska trilla från fönstret.
R rusar efter ugnsvantarna jag köpte i Portofino (bör nämnas skillt då dom är så ursnygga...), och sen får jag, utmunderad i denna skyddsklädsel, tampas med eländet för att få honom ner från fönstret innan han försöker kasta sej i ett kamikazekast (eller hetter det kamikattsekast i detta fall?) över både buskar och träd för att ge stryk åt grannens Seppo (ja Carlo alltså...inte R).
Ännu en halvtimme efter att Seppo avlägsnat sej från våra knutar darrar Carlo av upphettsning och blänger på allt och alla som rör sej.
Skit för såna grannar, tycker Carlo.


Tur att det är katter det gäller, och inte mänskor.
Seppos husse är riktigt trevlig. Tackolov....jag skulle inte orka morra åt honom varje gång han går förbi vårt hus.
Fast pissa på hans trappa ...det kan jag kanske göra den dagen jag blir riktigt sur på honom...