måndag 30 maj 2011

Toköversättningar






Jag är smått begaistrad av galna översättningar. Det är intressant att i denna dag med snabba kontakter överallt med mobil och internet, så skiter folk totalt i att kolla med sakkunniga när dom ska trycka upp ngt på ett främmande språk!?
"Vaddå översättare? Jag använder Google-translatorn...den funkar PRECIS lika bra!"
Jep...det ser vi.

Min favorit är ett nudelpaket där det stod i den finska översättningen att man skulle
"Keittä kattila ja vesi. Heittää vesi yli lieden. Nuudelit valmis kolme minuuttia." Denhär var så prima att jag sparade paketet i flera år bara för att ha något att skratta åt.
Förra vintern fick min mamma en fågelautomat av sin väninna.
Hmm....en automat det kommer fåglar ur?
Näp...det var en fågelmatningsautomat. Och värre blev det när man började läsa hur det var meningen att man skulle använda den. Här ser vi hur det går när man inte behöver översättare eller folk med nån som helst språkkunskap.... :))))

söndag 29 maj 2011

Carlo


Och den som nu får vänja sej vid att HELA tiden bli fotad är förståss Carlo.
Men mammas lilla gulle är van vid det. Annat är det med tonåringarna som gallskriker och rusar och gömmer sej så fort jag närmar mej dem med min nya leksak.

Jag har äntligen en kamera!



Mina underbara juniorer och deras föräldrar gav mej ett presentkort till Stora Varuhuset i stan. Så nu har jag köpt mej en kamera <3
Nu ska jag bara lära mej att använda den ;)

tisdag 1 mars 2011

Kamera!

Jag behöver en kamera.
Jag behöver en kamera NU!

Det är fan så tråkigt att villa skriva blog med vackra bilder och INTE HA EN JÄKLA KAMERA?!

...suck........

.....dubbelsuck........

När jag skriver är hälften av inläggen något som fötts av bilderna jag postat.
Bilderna berättar en del av historien, jag berättar andra delen.

Det finns så mycket ord i mej, men det känns som om dessa ord skulle behöva bilder för att komplementera sej. Som en efterrätt till en trerätters måltid. Utan efterrätt blir det bara en halv måltid. Utan bilder blir det bara en halv blogg......

lördag 19 februari 2011

Kaveria ei jätetä

Dagen efter att min pappa gick bort flyttade vi. Kaos-timing är det snällaste jag kan säga om den tiden. Minns knappt att vi flyttade. Men vi flyttade.

Det är en tid av mitt liv som var mest prövande, men som samtidigt nog lärt mej mest.

När vi fick veta om grundrenoveringen och att vi måste flytta ut till fem veckor, kom vi överens om att vi skulle flytta till min syster som bor på samma ö som vi, och hon skulle flytta hem till våra föräldrar för denna tid. Jättebra. Allt var ordnat.

Sen kom pappas sjukdom, och nära flytten det hemska beskedet om att sjukdomen inte gick att vinna. Här var det verkligen inte läge för några flyttar till syrran och diverse inneboende hos mina föräldrar.

Panik!

Fiskade, frågade, frågade och fiskade. Allt var jättedyrt och jättesvårt.

Som sista utväg satte jag ett meddelande på jenkkifudislagets interna nätsida "PANIK! Vi behöver ett hem!"
Vid dethär laget sov jag inte längre........

Genast samma dag fick jag ett sms av ordföranden i föreningen. Han sa "Lugn, andas. Vi tar hand om dethär. Det ordnar sej. Jag lovar!"

När jag fick detta meddelande satte jag mej ner och grät. Allt skjölde över mej. Sjukdomen, bostadslösheten, hopplösheten, svartheten, allt. Och så kom nån och sa att sitt stilla och andas, vi tar hand om detta. Vi bryr oss om.

Och det gjorde dom. Tack vare mina underbara kolleger i laget fick vi till en spottstyver hyra en möblerad, jättefin, bostad, på ett underbart område, och en sten, en mycket tung sådan, var lyft från mitt hjärta.

Finska ordspråket "Kaveria ei jätetä!" (man lämnar inte sin vän i knipa) bevisades vara sant.

Kaveria ei jätetty.

Nu sover jag igen.....och riktigt bra. För jag vet att om jag behöver hjälp så är det bara att säga till. Det finns dom som bryr sej.

tisdag 18 januari 2011

Underbara underliga vardag

"Every cloud has its silver lining" stod det på en affisch jag hade på väggen när jag var tonåring.
Jag lever det nu. När molnen fortfarande skymmer min tillvaro, främst saknaden av pappa och ett sakta försök på ett liv utan honom, men samtidigt kan jag se silverkanten på molnen....stunderna jag har med mina barn och min familj. När den vanliga vardagen börjar smyga sej in och jag njuter av att allt bara "är vanligt".

Fast så vanligt är det ju inte. Vi har temporärt flyttat.
Ur vägen för en större grundrenovering av vår stuga, nu bor vi i en höghuslägenhet nära Stora Köpcentrumet. Vi har bott här en vecka. Jag trivs, barnen trivs, K trivs, Katten hatar det och vill flytta till mommo........

fredag 14 januari 2011

Rakas Krisse

Olen yrittänyt postata sivuillasi. Ei onnaa.

Olen valtavan kovasti pahoillani. Samassa veneessä ollaan. Ikävä kyllä....

Haleja P