Batteriladdningsdag

Och så har jag ÄNTLIGEN en ledig lördag....en lördag utan några som helst förutbestämda aktiviteter.

Sov länge, jättelänge.....vaknade vid nio, gick ut på en kort, snöig, promenad med Funny som tillbringar helgen hos oss. Matade katten och hunden och gick tillbaka i säng och sov till elva. Ååååh vad skönt det var!

Matuppköp med K som för en gång skull är i Finland. Sen åkte han iväg till kvällens spelning och jag är hemma med barnen, katten, hunden, en pizza Quattro Formaggi och några glas Carlo Rossi. Detta är himlen! Ikväll blir det nachos framför tvn med hunden i knät.

Kanske jag värmer bastun först....om jag ids och orkar.....

Såhär är en perfekt lördagskväll för mej just nu.

Kalle Anka bevisade att jag är ganska trött

Det har varit väl mycket av allt på sistone.
Mycket jobb. Mycket kvällsjobb. Mycket ensamvarande. Förbannat mycket lagjobb och därtill kalla fakta om att vi kommer att ha en större grundrenovering i huset framför oss som orsakar en massa extrahuvudbry och pengabekymmer.
Jag har bitit ihop och slagit mej framåt.
Ingen har sett hur trött jag emellanåt är.....trodde jag.

Tills igår.
Vi hade varit med min läsegrupp i klubbrummet på jobbet, och när vi gick därifrån med barnen märkte jag att en Kalle Anka-tidning blivit kvarliggande på bordet. Jag ropade barnen tillbaka för att den skyldiga skulle komma och städa bort tidningen. Ingen reagerade.
Jag gick tyst och tog tidningen och lade den i hyllan på rätt ställe utan att göra desto mera nummer om saken.
En av ungdomsgårdens ledare tittade på mej och konstaterade att "C'moon....var är din lagledar röst?!? Du funkar inte med en sådär trött mamma-röst!!"

Just det........jag är en trött mammaröst.
En borttappad Kalle Anka-tidning avslöjade mej.....

Militant mammagrafi.....

Jag är ensam med barnen sen flera veckor tillbaka.
K åkte på jobbresa till Pune i Indien för några veckor, sen kom han hem till en helg, och åkte genast iväg till Alger i Algeriet för tre veckor.

Som vanligt är det först jobbigt. Sen slutar jobbigheten och det blir kris. Sen blir det krisbemästring och efter det följer militantisk styrning. När krisen släpper, släpper även den militantiska styrningen...
Selektiv demokrati inskrider....väldigt selektiv. Mammagrafisk demokrati är vad det är.

Så ser mitt liv ut just nu.

Och jag leder inte ett litet land under total diktatur, utan en liten familj med två pubertetsmonster under total mammastyrning.....

..det blir nog bra......

Jag har spelat min första match

Man är aldrig för gammal för att prova på nya saker. Trodde jag.
Nu måste jag sakta men säkert inse att jag kanske är överbevisad.

Jag drog utrustningen på mej och deltog i lagets årliga juniorerna mot föräldrarna match i söndags. I amerikansk fotboll.
Jag var den enda mamman som spelade....nu vet jag varför.
Det var jätteroligt och trots att jag först var rädd som bara attan för dom stora bjässarna jag hade emot mej (våra egna barn..), så blev jag snabbt biten av spelets iver och öste på för fullt. Tills det sa pang i vaden och jag var ute.
En vecka framåt ligger jag på soffan och vilar benet efter att ha lyckats skaffa mej bristningar i vadmuskeln.

Amerikansk fotboll är underbart...men gamla tanter i min ålder ska inse sina begränsingar och hållas i publiken. :)

Kanske borde jag skaffa mej en ny hobby? En sån som är anpassad för äldre damer.....som stickning kanske?
Näe....nästa år spelar jag igen. Men bättre förberedd och bättre uppvärmd än i år.
Man är ju inte såååå gammal ännu... ;) Kanske jag ska prova på ishockey nästa gång?

(det är jag som är #33 på bilderna)

Bilder: Touchdown 2010

God Jul!

Vi firade julafton hemma hos oss i lilla huset vid havet, med mommo, mofi och moster som gäster. På julaftons natten kom våra härliga grannar från två av grannhusen till oss på en nattlig bit mat och ett glas vin. En av grannarna har en syster som bor i Dublin, och av henne fick Carlo en fin julbandana med texten "Santa Claws". (Hon har en liten förkärlek till Carlo för hon råkade vara här på besök den dagen som Carlo som liten kattunge flyttade till oss, och hon vill ofta träffa honom när hon är i Finland på besök.) Bandanan är jättefin! Glittret som omringade bandanan tappade han bort när han rymde på julnatten, men den fina bandanan hade han kvar när han tassade tillbaka på juldagens morgon...

Resten av helgen firade vi i lugn och ro hos släkten i Pyttis....med bandana och allt, men utan glitter kring halsen.....

(fotona är tyvärr urusla och tagna med min mobil, för jag har fortfarande inte hittat kameran jag tappade bort på Romresan i oktober..........)

En ny matta blir ett helt nytt kök.......

Köpte två nya mattor igår. Helvita, fina, klassiska vävstolsmattor. Den ena kommer till vardagsrummet, den andra till köket.
När jag tagit bort den gamla mattan, tvättat golvet och satt den nya mattan på plats, föreslog K (som ALDRIG beblandar sej med min inredning av lilla huset vid havet....) att vi skulle prova på att vända på bordet i matutrymmet. VA!?! Är du gaaaaalen? Det kommer aldrig att funka för att......öh.........ja.....för att.........?!

Nå låt gå. Vi svängde borde som K ville ha det. På det villkoret att bordet svängs tillbaka BUMS om det inte fungerar i sitt nya läge.
Sagt och gjort. Bordet svängdes.

Och så mycket mera plats det blev i köket??????

Jag använde hela kvällen till att kånka omkring möbler och tillbehör från andra rum i huset för att möblera och rumstera i mina nya utrymmen. Och det blev jättefint!
I alla fall tillsvidare....
Katten som varit på rymmen när vi började med cirkusen kom in när allt var klart, stannade förstenad vid köksdörren och glodde på köksbordet på "fel plats", rusade sen för att kolla att hans matskål var på rätt plats, för att därefter genast kontrollera att sandlådan var på sin rätta plats under trappan. Sen suckade han djupt av lättnad och blängde en varnande blick mot mej.
Vissa saker får man ändra på, andra är för heliga för att röra.

Jag är helt av samma åsikt. Alla ska få ha sin matskål och kisilåda ifred. Bäst att nån säger det till pappa också........

Jag är nu förtio hjärtan gammal!

När jag fyllde förtio fick jag ett halsband av mina föräldrar som min mamma gjort till mej.
Ett underbart vackert halsband.
Med förtio ihoplödda silverhjärtan, vart och ett av hjärtanen skilt smidda av min mamma, ett för varje år som jag varit deras dotter.

Det är med stolthet jag bär detta halsband...och därmed även mina år kring halsen!
Det är inte så illa att vara förtio trots allt....

<3