Jag älskar hur livet kryddar sej själv.
Peppar peppar och mera peppar.
Läser igenom vänners bloggar och fastnar för en blogg och gapskrattar....
En före detta kollega, Karlsson
Han säger.....Du blev helt bra typ ändå!
...och då hade jag bland annat just beskrivit en midsommar jag firat hos ett MC gäng i södra Sverige som nog var helt sjukt roligt men även galet galet..........
Jep...jag blev nog helt bra ändå! <3
Kram P
fredag 9 mars 2012
måndag 27 februari 2012
Vår båt är igen på pärmen till en båttidning
Senaste numret av tidningen Puupaatti damp ner i postlådan. Vår båt, eller närmare sagt ett detaljfoto av vår båt, var på pärmen. Jag blev jätteglad.
Och samtidigt lite vemodig.
Jag saknar sommaren så mycket, och jag saknar vår båt. Vår båt är lika med sommaren för oss. Men om man äger en gammal träbåt som vi, kan man inte bara sjösätta den när isarna släppt, utan man jobbar med den hela våren. Vår båt är en Riva Junior från -67 och den måste lackas och slipas för att däcket skall behålla sina fina lyster.
Men i vår händer detta inte hos oss för K är i Tel Aviv hela våren. Han åkte i Januari och kommer hem i April-Maj.
Så en jättefin bild på vår båt på en tidningspärm gör mej faktiskt dubbelt upp vemodig...för jo jag saknar vår båt, men jag saknar K ännu mera och dendär bilden påminner om att han är långt borta och länge för annars skulle vi just nu hela familjen vara på båtklubben och gnugga båt......
lördag 18 februari 2012
Mera loppisfynd
torsdag 16 februari 2012
Dammsamlande loppisfynd
Vi har ett självbetjäningsloppis här på ön.
Brukar titta in där ibland, även om jag mer sällan hittar nånting där.
För ett tag sen nappade det.
Jag gjorde ett superfynd! Fast det visste jag inte då.
På ett bord bland all världens skräp och billighetsbråte stod en blå glas skål. Stor och fin, tung och klarblå, och signerad...
Den kostade 12 euro och jag slog till.
Kom hem och var glad över min fina blåa skål, och glömde sen bort hela skålen, tills jag ett tag senare sålde bort lite inredningsprylar på nätauktion, och då tyckte att jag kanske kunde sälja den dammsamlande blåa skålen också.
Nu googlade K min skål och det visade sej vara en stor Fons skål av Pertti Metsälampi och dessa är till salu i Design Forum. Hups....
Och nu ville jag inte sälja den längre. Nej för nu var plötsligt blå skålen fin igen och får stå framme i vardagsrummet.
Även om den fortfarande är en dammsamlare....Men nu är den en DESIGNdammsamlare...
tisdag 14 februari 2012
Trevlig Vändag....Tack för att ni finns!
Till jul fick jag en skyddsängel av min vän Tove. Den är underbar <3 Så är även Tove.
Så har det visat sej att många människor i mitt liv är.
När det var som värst var det den varma omtanken från våra nära och kära, våra vänner och släktingar, som bar oss igenom det värsta. När man trodde att ens egna krafter tinat och man inte fattade vilka krafter som skulle bära en igenom ännu en dag av katastrofmörker, fanns det alltid en liten glimt av värme och omtanke från nån i närheten, som lyfte upp en och bar en framåt.
Det är helt obegripligt så mycket energi man kan få av att veta att nån bryr sej om en och tänker på en.
Tack ska ni alla ha..ni är guld värda jag är så tacksam att ni finns!
Och R...han mår bättre för var dag som går <3
lördag 21 januari 2012
När vanligt är bra
Efter allt vad vi gått igenom senaste tiden har jag lärt mej en viktig läxa.
Vanligt är bäst!
När jag tillbringat dag efter dag på sjukhuset hos mitt barn, kan jag uppskatta en hemmakväll med familjen SÅ mycket mera än jag begrep att göra innan.
Nu är det bästa som finns att tillbringa en lördag hemma med mina barn och min man. Vi bastar, äter gott och är tillsammans, ligger i sofforna framför tvn och dricker kanske ett glas vin (vi vuxna..) och jag spinner inombords.....för nu är det bra igen.
För det är igen helt vanligt, och helt vanligt är bäst i hela världen!!
torsdag 5 januari 2012
16 November 2011 förändrades mitt liv för alltid
16.11 2011 förändrades mitt liv för all framtid.
Vårt äldsta barn, R, var då med om en trafikolycka och skadades MYCKET allvarligt, och när jag satt på sjukhusets intensivavdelning i en vecka och inte visste hur det skulle gå för mitt barn, förändrades mitt liv för alltid.
Jag såg inte bara mitt eget barn i en situation som jag hoppas att ingen någonsin behöver uppleva med sitt barn eller sina nära, men jag såg även de andra barnen och familjerna runt omkring oss på sjukhuset och rördes starkt även av dessa människoöden.
Jag lärde mej det viktigaste jag någonsin lärt mej, ända in i benmärgen....
Aldrig mer kommer jag att ta saker för givet.
Aldrig mer kommer jag att ta människor i mitt liv för givet.
Aldrig mer i hela mitt liv kommer jag att gå hemifrån arg eller låta mina barn gå hemifrån arga...man vet aldrig om man ser dem igen.
Framför allt tänker jag aldrig mer ligga nätter vaken och grubbla på orelevanta saker som jobb/pengar/annat som inte är värt att stressas för.
Och jag kommer aldrig mera i hela mitt liv att klaga och använda energi på att vara missnöjd på löjliga saker som dåligt väder eller långa köer i butiken etc.
För det är bara världsliga saker, som min vän Karlsson på taket skulle säga.....
Min familj och mina vänner, människorna i mitt liv, är viktigare än allt annat.
Och R, nu två månader efter olyckan har han ännu en lång väg att gå på sin bättringsväg, men han kommer att bli bra, det vet jag.
Och mitt liv har förändrats för alltid, för nu har jag lärt mej att vara tacksam varje stund för varje stund jag har.....
det kunde vara så mycket värre...
Kram till er alla
P
Vårt äldsta barn, R, var då med om en trafikolycka och skadades MYCKET allvarligt, och när jag satt på sjukhusets intensivavdelning i en vecka och inte visste hur det skulle gå för mitt barn, förändrades mitt liv för alltid.
Jag såg inte bara mitt eget barn i en situation som jag hoppas att ingen någonsin behöver uppleva med sitt barn eller sina nära, men jag såg även de andra barnen och familjerna runt omkring oss på sjukhuset och rördes starkt även av dessa människoöden.
Jag lärde mej det viktigaste jag någonsin lärt mej, ända in i benmärgen....
Aldrig mer kommer jag att ta saker för givet.
Aldrig mer kommer jag att ta människor i mitt liv för givet.
Aldrig mer i hela mitt liv kommer jag att gå hemifrån arg eller låta mina barn gå hemifrån arga...man vet aldrig om man ser dem igen.
Framför allt tänker jag aldrig mer ligga nätter vaken och grubbla på orelevanta saker som jobb/pengar/annat som inte är värt att stressas för.
Och jag kommer aldrig mera i hela mitt liv att klaga och använda energi på att vara missnöjd på löjliga saker som dåligt väder eller långa köer i butiken etc.
För det är bara världsliga saker, som min vän Karlsson på taket skulle säga.....
Min familj och mina vänner, människorna i mitt liv, är viktigare än allt annat.
Och R, nu två månader efter olyckan har han ännu en lång väg att gå på sin bättringsväg, men han kommer att bli bra, det vet jag.
Och mitt liv har förändrats för alltid, för nu har jag lärt mej att vara tacksam varje stund för varje stund jag har.....
det kunde vara så mycket värre...
Kram till er alla
P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)