Precis ett halvt år sen mitt gamla liv tog slut och jag började ett nytt liv, livet efter att mitt barn överlevt en allvarlig olycka.
För precis ett halvt år sen fick jag samtalet till jobbet att min son varit med om en trafikolycka och skadat sej mycket allvarligt.
För precis ett halvt år sen förstod jag att livet kan ta slut helt plötsligt, utan nån som helst varning.
Jag förstod även att mitt liv kan ta slut helt plötsligt, utan nån som helst varning, om mina närmastes liv tar slut. För utan mina barn, min familj, finns inte jag.
Aldrig någonsin har den vanliga vardagen kännts så fin och värdefull som detta halvår. Varenda dag som vi fått vara hemma och inte har haft sjukhusdagar, har kännats som en välsignelse. Och varenda morgon när jag vaknar och smyger till mina barns rum och ser dem ligga där och sova i sina sängar, känns som det mest underbara ögonblick i mitt liv. Varje morgon. Och det är ren lycka.
För nu vet jag. Varje stund kan vara den sista.
Jag tror att detta halvår kan döpas till Tiden av Tacksamhet. För det är vad jag tycker att det varit.
(Blomman på bilden fick vi dagen efter Rs olycka av hans klasskamrats familj, den blommar än idag, ett halvt år senare, R's egen blomma)
2 kommentarer:
Hej! Länge sedan jag tittade in hos dig och så möts jag av detta... Jag har haft alldeles för mycket sjukdom och död runt mig det senaste året så jag blir alldeles tagen...
Ta vara på dig och de dina!
Stor kram
Annica
Hamnade här inne... och blir också så tacksam att ditt och din familjs senaste halvår blev ett tacksamt sådant! Förstår precis vad du menar.
Hoppas er sommar varit fin och att du bloggar snart igen:)
Milla
Skicka en kommentar