Carlo

Carlo är en stilmedveten ung katt. Han har egna lakan i R's säng.
Egentligen så tror nog Carlo att Marimekkos Kivi-lakan är designade efter honom. Vi låter honom tro det och han är jättenöjd.

Mina måsungar

De sötaste måsungarna i världen! Casper och Jesper och Jonathan <3
Första bilden är av Casper förra veckan när han precis "hamnat" ner från taket. Andra bilden är Jesper och Jonatan idag, en vecka senare.

och precis när jag sagt så...

så blev jag förälskad i tre måsar! Närmare sagt tre måsungar som numera bor på mitt dagis gård.

Historien började förra veckan. Varje år häckar ett måspar på skolans tak. Alltid.
Inga problem. Vi hålls på gården och de hålls på taket. Fine. Alla är nöjda.

I år hade vi ( jag och måsparet alltså), inte räknat med en överhysterisk fågelfobiker i personalen, som tyckte att måsarna "var farliga när dom skyddade sina ungar"......och därmed kommenderade skolvaktmästaren att klättra upp på taket för att plocka bort boet.

JÄVLA IDIOTER!!!!

Vad hände? Jo vaktmästaren bar iväg ungarna, små grå dunbollar utan någon som helst vingstyrka ännu, till en skog på andra sidan stora vägen.

Först tyckte jag det var ok...vi kunde ju inte ha anfallande måsar på gården bland alla barn heller. Men när jag insåg att en mås som flög över huset på väg mot stranden var en "anfallande mås" började jag lite ana måsar i mossen.
Det visade sej att varje fågel som närmade sej vår gård "var på väg att anfalla" ....

Detta skedde alltså förra veckan.
Jag var djupt olycklig över att måsarna blivit berövade på sina ungar, och att ungarna blivit kidnappade på så orättvisa grunder. Allt som flyger är inte farligt.

Och vad glad jag blev när jag kom på jobb idag och möttes av budet att tre stycken små gråa dunbollar vandrar omkring på skolgården igen. Mamma och pappa Mås sitter på tak-kanten och ser efter vad ungarna gör, matar dem ibland, men annars är de helt lugna. Trots att barnen leker några meter ifrån dunbollarna. Vi har koll på att barnen inte stör ungarna, och föräldarna till måsbabyna verkar fatta detta. Vi är inte något hot för dem, då behöver de inte anfalla.

Fast när skolvaktmästaren kommer ut så får han passa sej...för DÅ är det en hel flock med måsar som anfaller....men enbart honom. Och jag är nog lite skadeglad och står på måsarnas sida.

För för första gången i mitt liv så står jag på måsarnas sida. Det var fel att plocka bort ungarna från boet.
Till och med jag har lite lust att skita på skolvaktmästaren........

och till de tre måsungarna har jag lovat att det inget gör fast de skiter på mej när det blir stora...jag är ju redan van! Och är man sådär söt så får man skita precis var man vill! Så det så!

Jag har slutat räkna...

Jag blev igen påskiten. Mitt i prick på axeln träffade nåt jävla elände mej. En åttapoängare....nio poäng får man för nästoppen, tio poäng för mitt på hjässan. Jag har varit med om alla...

Jag pratar alltså om fågelskit. Jag har blivit påskiten av fåglar mer än nån människa jag känner. Ja faktiskt mer än alla människor tillsammans jag känner.Min kompis sa en gång att det känns tryggt att vara ute med mej. Jo för att om nån fågel råkar skita på nån människa i hela Finland just då, så är jag alldeles säkert den som blir träffad...alltså skonas hon.
Hyggliga vänner jag har.


Jag kan till och med relatera till vissa minnesvärda tillfällen i mitt liv ihopkoplat med påskitningar. Min första tiopoängare skedde i Brunnsparken på Beach Boys konsert. Och före jag skulle in i kapellet och se Leonardo da Vincis Sista nattvarden sket en sparv in i ärmen på mej. Italienska fåglar är jävla skickliga...


Jag slutade räkna vid 13e påskitningen. Jag har gett upp. Dom vann. Jävla skitarna....

Jag har en ny älskling!

Jag har köpt en ny telefon!
Min gamla råkade vara i träningsbyxornas ficka när jag kastade byxorna upp på staketkanten in övre våningen (=samlarställe för secondhandbyke i vår familj...secondhandbyke=kläder som använts en gång, inte ännu ska tvättas, men som inte kan sättas in i garderoben under väntetiden.....) Pangboombang trillade min telefon ner för trapporna och blev oanvändbar.
Tog i bruk min gamla söta vita lur...som efter några dagar påminde mej om varför jag bytt ut den....70 inkorg meddelanden och telefonen skriker hysteriskt MINNET ÄR FULLT!!!!...och jag får 30 mess varje dag, enbart av headcoachen....

Så vi vandrade iväg till butiken igår och köpte mej en ny telefon. En Nokia N97a...en urfin sak med superkamera och massor av finesser. En minidator i sej. Jag kan nu kolla min email och min facebook och mina tidningar på spelresor från min händiga lilla supertelefon. Nu återstår att se ifall man kan ringa med den också? För det har jag ännu inte lärt mej........

29 Maj

Det är 29 Maj 2010. Jag är första gången dethär året hemma en lördag utan några som helst förbindelser.

Ska inte till tävlingar, träningar, fester eller släktbesök.
Ska bara vara hemma och ta det lugnt.
Skrämmande..... skrämmande att inse att ens lediga tid faktiskt är på kort.


Funderar på att börja köra igång med ett system där jag tvingas klämma in ett ledigt veckoslut per månad. Nån gång måste man ju ta det lugnt.

Fast det är ju förstås ännu bara på funderings stadiet ;)

Trevlig valborg!

Glada vappen till er alla!


Vi ska ha vänner över för en grillis....
hoppas det blir en varm kväll.