Mina barns hobby ger mej en snygg rumpa

Sedan mina barn började spela amerikansk fotboll i augusti, har min kondition förbättrats nämnvärt, min krångliga rygg har mått underbart bra, och på kuppen har jag faktiskt tappat 6 kilo.
Jättetjosan!
Men nu kan man ju fråga sej hur det påverkar min kondition att R och O tränar aktivt? Jo, för att ungarna tränar tre gånger i veckan med laget, och två av dessa gångerna är på ett gym. Gymet är så långt i från oss, att vi kör dem dit. I början hade jag med mej en bok och satt i cafe't och väntade. Sen insåg jag att jag kunde använda tiden som jag ÄNDÅ måste tillbringa på gymet, till att göra något nyttigt själv. (Eller egentligen var det Jaska och K som började, dom härjade på bland maskinerna och ungarnas träningar så till den milda grad att bägge hade svårt att gå i en vecka och jenkkifudislagets ynglingar hade ont i magmusklerna lika länge av allt skrattande åt gamla gubbarna som inte begrep sina begränsningar utan ihärdigt körde på.)
Anyway....jag har tagit det lite försiktigare, och blivit riktigt god vän med roddmaskinen, cykeln och några magmuskelapparater. Faktiskt så god vän att jag saknar dem nu under påskhelgen när gymet är stängt.
Däremellan springer R och jag tillsammans. Han är underbart målmedveten angående en lysande framtid som Quarterback, och är därmed lättövertalad till en löptur med sin gamla mamma.
Att springa med honom är jätteroligt, här couchar jag honom för fullt till att bli en duktig atlet, och samtidigt är det tryggt för mej att springa med honom ... han håller ju reda på att jag inte dör på vägen....

Det är så roligt att ha en gemensam hobby med sina barn...och så får man faktiskt en snygg rumpa på köpet!

Chokladbehandling påsken till ära

Bland kopparna och kipporna jag fick i min syrrapåse igår, fanns en vacker keramisk burk från Frankrike. Fondue au Chocolat Lait Gourmet stod det på den.

Yes! Chokladmask för ansiktet!! Vilken lyx!! (och vilket smaskigt namn dom hade hittat på till krämen.....chokladfondue....mums... man måste ju bli ursnygg av sånt!!)
Stod redan i badrummet i beredskap att smörja denna underbara kräm i ansiktet, när jag läste vidare....
Tremper les morceaux de fruits frais (banane, fraise, pomme, raisin, cerise, ananas, melon) ou des biscuits, croissants, brioches, pain croustillant, ou des fruits secs.
Öhhh....varför dillar dom om att dippa färska frukter ?!?.....öhhh.....fram med ordboken....

Det visade sej sen att burken faktiskt innehöll chokladfondue, inte en ansiktsmask som jag hade trott....

Fast kanske jag hade blivit ursnygg om jag legat en stund med den insmetad i ansiktet i bastun? Vem vet. Imoron äter vi den med frukt, kanske jag använder resterna av fonduen till ansiktet och ser hur det blir? :o))

Cool tant

Såg just det nya trädgårdsprogrammet på fyran, och som gäst hade dom Wilma-HanttaKrause- Schlizewski .
Fan vad cool hon är!? Där satt hon i sin underbart vackra trädgård och pratade om blommor, med ett språk och ordflöde som närmast påminner om Remu Aaltonens, heltatuerad, med håret i stolt tuppkam....och mänskan är ju ....öh femtio? Hur snärtigt är inte hon? (Eller helgalen som min käre make tycker)
Om inte K kommer hem snart så kastar jag mej in i en vild fyrtioårskris och klipper irokesfrisyr och skaffar hundra tatueringar, minst!
Jag har redan hårklipparen på laddning, så det är nog bäst att du lagar hem dej snart K! ;o))

Puss P

Påskmiddag och hemmaspa

Idag åt vi påskmiddag hos mina föräldrar. Det var jättegott...hos oss äter man julskinka till påsk eftersom syrran och jag vägrar att äta lamm.

Jag kom hem med en hel kasse fylld med diverse hår- och hudvårdsprodukter som min söta syrra skänkt mej. Hon har stackarn jättekänslig hy, och mer än ofta (till min stora lycka) visar det sej att shampoon, balsam, krämer och skönhetsfaderullor hon köpt inte passar henne, och då slänger hon dem i en jättekasse som hon med jämna mellanrum överlåter mej. Oh den glädjens dag då hon kommer med denna påse!!
Syrran reser mycket och har dyr smak, så det är julafton varje gång jag får en syrrapåse!

Idag värmde jag bastun efter påskmiddagen. Ungarna roivade ute med sina kompisar, och jag hade lyxspakväll för mej själv.
Jag tände ljus i bastu och badrum, hällde äppelcider i kristallglas (borde ha varit jordgubbskumppa, men det hade jag tyvärr inte), hittade en trevlig rock-kanal på radion och njöt med diverse olika behandlingar. Jag har både scrubbat och haft ansiktsmask, gjort superhårinpackning med Bonacures hairtherapy serie = först smällde jag något som hette Enzyme extract treatment i håret, sen något som hette collagen therapy....och jo dessa två måste absolut användas tillsammans enligt producenten....så nu har jag suttit med olika geggor i håret i 20 minuter.
Spakvällen avslutades med Biotherms kräm och rynkkräm.
Oj vad snygg jag kommer att vara imorgon!!
Fast dom säger ju att skönheten kommer inifrån......
så då ser jag mao ut som en Fizz-flaska imoron.......

Vi bröt oss just in hos grannen

Grannen Björn ringde just på dörren. Han hade låst sej ute och hans fru är i Tallinn. Gårldskarlen är på landet på påsklov. Ringde till husbolagets ordförande,ingen har reservnyckel. Tackolov hade Björn lämnat sovrumsfönstret på andra våningen uppe.
Letade fram en lång stege, O klättrade upp till fönstret, plockade loss myggnätet och klättrade in, till terrierfröken Emmas stora förbryllelse och förtjusning....hon älskar O.
Björn kom in och ungarnas långfredag är räddad. Att bryta sej in hos grannen är spännande, dom har varit med om ett riktigt äventyr....det tyckte nog Emma med.

Min pappa är Dr Doolittle

I min familj har djur alltid varit familjemedlemmar. När jag föddes hade vi en engelsk bulldog, Buschi, sen en katt, Misa, hon blev fantastiska 16 år gammal. När jag flyttade hemifrån flyttade Mimmi-katten hem hos mej, och för två år sen flyttade Carlo till oss. Jag älskar djur.
På landet finns min favorithund Piki, och hos grannarna här i stan bor mina och Carlos kompisar, Funny och Emma,som båda är pigga och glada terrierfröknar Jag har även haft en tam ekorre som vi kallade Kurre, som varje kväll kom till trappan för att få sej en nöt eller två. Kurre var ljuvlig, men när grannskapets barn märkte att det fanns en tam ekorre på vår gård och blev nyfiket närgångna, slutade han komma.

Men ingen, och jag menar INGEN, jag någonsin träffat har en sån naturbegåvning till djur som min pappa! Han är helt otrolig med sina djur.
För tillfället har han inte ett "eget" djur....men syrrans katt bor mesta del av sin tid hos mommo och mofi, och så kommer han minst en gång i veckan till oss för att leka med Carlo som älskar mofi och den uppmärksamhet han får av honom,

Men trots att han inte äger ett djur, har han massor med djur! Dom bor i ett egnahemshus med en jättestor gård,och att komma in där är som att stiga in i ett zoo för vilda djur ur finsk natur. Det kryllar av ekorrar, skogsduvor¸harar, sparvar, talgoxar, blåmesar m.m på backen, och dom är alla halvtama tackvare min pappa.
Fåglarna knackar på sovrumsfönstret när dom vill ha mat, duvorna landar på trappan så fort man uppenbarar sej på gården. Ekorren visar varje vår sina ungar för mofi, som om den skulle säga till dem att han är trygg, gå till honom så får ni nötter. Och varje kväll, året om, sitter min pappa troget framför tvn och skär jordnötter i fyra delar....för att både fåglar och ekorrar ska kunna äta dem utan att få något i halsen.....
Haren gräver en grop i sanden framför huset och ligger där helt öppet och svalkar sej en het sommardag, den vet att ingen skadar den där, så den ligger kvar trots att man smyger förbi för att gå till postlådan .

När jag var liten hade pappa tillochmed en tam älg på landet.
Den hette Håkan och kom varje kväll 8-tiden till vår gård för att få något gott att äta. Den var inte rädd för pappa, av nån anledning så ingav min pappa ett lugn som fick den unga älgkalven att känna sej trygg i närheten av honom, Vi andra fick snällt bevittna mötena mellan pappa och Håkan via fönstret.
Det året odlade pappa ärter så att han skulle ha något gott att erbjuda sin långbenta vän. Det året blev vi andra helt utan ärter för Håkan fick alla. Det bjöd vi gärna på.
När älgjaktstiderna kom på hösten, blev det ett helskottas liv på vår backe då pappa ville hålla Håkan långt borta från jaktlaget som gick fram i våra skogar. Kasettspelaren släpades ut på gården och den skrek för fullt medan vi fyllde gamla konservburkar med stenar och gick omkring och skramlade och hoilade för fullt för att skrämma iväg Håkan. Grannarna trodde att vi alla hade misst förståndet.

Håkan kom inte tillbaka. Vi hoppas att han hittade en älghona och flyttade långt ut i urskogarna, på samma sätt som jag hoppas att ekorren som brukade tigga nötter på vår trappa idag lever ett lyckligt liv någonstans långt borta.

Långfredagen är så lång

För länge sen hade jag långfredagsnoija. Det började med en helt oskyldig mening yttrad av en ytlig bekant som frågade vad jag hade för planer inför långfredagen.
Ingenting! svarade jag, jag skulle vara ensam hemma och möjligen skriva lite på mitt slutarbete, men framför allt tänkte jag vara för mej själv, och hon tyckte det var hemskt att höra!? Hur kunde jag vara ensam på långfredagen?? Långfredagen känns så jättelång om man är ensam, tyckte hon. Jaha? Men ett litet frö fick hon sått i hjärnan på mej, för i flera år framåt så tyckte jag att långfredagen var så lååååååång om man inte hade något att göra. Jag planerade program till långfredagen redan långt i förväg. När jag sedan träffade K, och han traditionellt alltid är på påsken på turne' i Lappland, erbjöd det ju ingen lättnad i saken. Nu var jag dubbelt så ensam kändes det som.

Men nu senaste åren har det vänt. Ja det har faktiskt helt och hållet gjort en tvär omvändning.
Jag längtar till långfredagen som är så lååååång, och vill inte ha något som helst program till denna dag. Att ha en hel lång dag för sej själv, att kunna med gott samvete drisha omkring i mysbyxor hela dagen och skita blankt i att vara social eller göra nyttiga saker, det är hälsosamt för själen!

Idag vaknade jag och R halv sju tiden. Soluppgången var underbar och jag satt och drack mitt morgonkaffe i lugn och ro och var helt härligt tom i huvudet.
Sprang en morgonlänk längs stranden och det kändes som om jag var helt ensam i hela världen. Satt en stund på ett berg och lyssnade när isen på havet sprack när morgonsolen lyste på den . Tog en massa foton av is, vass och vackra kala träd. Och av mitt älskade hav förstås. Väl hemma satt jag på terassen med en kopp kaffe och Carlo nosade omkring i trädgården. Efter det har jag egentligen inte gjort något annat än legat i sängen och läst! Jätteskönt!
Byka hinner man en annan dag, påskmiddag äter vi hos mina föräldrar imorgon, ungarna underhåller sej själva ute med kompisen som kommit från London för att fira påsk i Finland. Jag älskar att långfredagen känns så jättelång när man är ensam och att jag inget har att göra!


Ps.
Eftersom det fortfarande är K som ser till att bilderna överförs från kameran till hans dator och sen till min dator, får ni nöja er med en äldre bild. Soppterrinen har jag fyndat på loppis för fjuttiga fem euro, och den är perfekt att ha säsongblommor i.