Skit

Har söndrat min dator. Förlorade samtidigt alla bilder. Skit.

Dubbelskit.

Återkommer när jag samlat mej och skaffat en ny maskin.
Just nu är jag strängt upptagen med att sparka mej själv i röven......

Hard to let go

Märkte idag hur svårt jag har att släppa loss.
Satt på lagets juniormöte. Var med för att vi skulle summera det gågna året innan det var dags att ta itu med planerna inför den kommande säsongen. Och trots att jag själv valt att avgå, sprudlade jag med nya ide'er, hoppade på brainstormingen och hade svårt att hålla käften fast jag förstod att jag borde vara tyst för annars sitter jag i samma smet igen.
I den att jag inte har nån tid för min familj trots att jag hela tiden är tillsammans med dem, för att jag har hundra andra saker att ta hand om samtidigt.

Idag fick jag mej en tankeställare. Pratade med en nära vän om ett liknande beslut. Vi har ingen tid att ta igen av den tid vi förlorar av tiden med våra barn NU. Jag har ju gjort mitt beslut. Nu vill jag stå för det beslutet....

trots att jag har svårt att släppa loss.

...som med så många saker i livet...

Joggingtant

Har börjat springa igen. Och det är så skönt!!!
Trots rusk och regn och oändligt mörker, känns det underbart att jogga igen efter en lång, mycket lång, paus.

Fast mitt joggingsällskap R säger att jag springer som en gammal tant....inte för att jag är långsam, för jo det är jag ännu och det vet jag, (och gammal det är jag då definitivt inte! ;)) utan för att jag envist ser till att alltid ha minst en synlig reflex på mej när vi sticker iväg på kvällsrundan.

För jag är hellre en joggande tant som syns i trafiken än en sorglig sak på lasarettet i gips.

...trots att min son tycker att det är ytterst genant att springa med någon som tycker att det är coolt att synas....

Och så är jag så jäkla stolt över mina barn...

Jag berättade tidigare om att vi gjort en matrenovering.
Hela familjen. Jättefint.

Idag fattade jag att buskapet gått hem.
R åkte till butiken för att köpa ägg.
Han kom hem med ett äggpaket där det stod att äggen var av höns som fått en special föda och fått gå fria.
När jag frågade R varför han valt just dessa ägg var svaret: för att det står på paketet att domhär äggen är från nyfikna hönor som fått vara fria och fått undersöka sin miljö och domhär äggen är kläckta av glada hönor! ( på paketet står det att äggen kommer från ägg av hönor som går fria och får undersöka sin miljö <3 )

Jag frågade ungen varför vi vill köpa ägg av lyckiga nyfikna hönor?
Nå för om man är nyfiken och lycklig så kläcker man lyckiga och goda ägg!!

Jag är så glad. Mitt budskap har gått fram!

I alla fall på någon mån.....


Just det.........

Man per telefon

K är på arbetsresa. Som vanligt. Fast denna gången är det inte vanligt utan annorlunda. Väldigt annorlunda.

Under alla år han jobbat med sitt nuvarande jobb, och det är många år, så har han alltid rest mycket. För det hör jobbet till.

Vi har vant oss. Förr reste han med bandet, nu reser han med jobbet. Han har alltid rest och vi lever med det. Vi klarar oss riktigt bra med den saken och inget konstigt med det.

Men nu har det varit jättekonstigt. Han har varit en och en halv vecka i Harare i Zimbabwe. Och vi kan inte nå varandra...

Ringer man honom, surrar det i telefonen och man blir frånkopplad. Ringer han till oss hör han oss, men vi hör ungefär ett halvt ord av vart femte ord han säger. Det är som att tala med nån på månen!?

Suck......nu vet jag varför jag klarar av att han är borta så mycket. För att vi pratar med varann alla dagar och många gånger per dag om det behövs. För att vi som föräldrar har kunnat ha ett familjemöte varje kväll, trots att jag suttit i Finland , och han suttit i Kina, Indien, Ryssland,Förenade Arabemiraterna,Sydafrika, Canada, Algeriet, Turkiet, Israel osv. Vi har alltid kunnat prata om familjens angelägenheter tillsammans.
Och nu går det inte. Och det är skit tråkigt.....Nej, det är inte skit tråkigt, det är ledsamt.


Jag är van att ha honom nära, trots att han är långt borta, nu är det som om han var på månen.......det är lite för långt borta.....

När han åkte var det sommar och ljust och varmt och vi satt i trädgården och grillade fläsk och drack rött vin. Nu är det mörkt och vått och snart är det kallt också och den enda elden man tänder är i lyktorna på framtrappan....
Ruskigt...


Men skitsamma.....Härligt att han kommer hem snart och då ska jag tända alla lyktor på runt hela stugan ...och kanske bjuda på lite rödvin ;) <3